Igår fyllde min vän Ika år (känd). Jag bjöd på findrink på Marie Laveau. Och eftersom kvinnor tydligen inte gillar ”blahablaha”, utan föredrar seriositet, köpte jag idag den nya Morbid-boxen åt henne:
Grattis, Ika.
I källaren på Marie Laveau spelade Electric Boys, gratis. Vi gick, mot bättre vetande, ner dit och lyckades bli förevigade av en mingelfotograf.
Hon bad att jag skulle ”puta med läpparna” – ”eh, nej”, sa jag. Då tyckte hon att jag skulle se lite ”rawk” ut – ”eh, va?”, sa jag. Det blev en ytterst pinsam spexbild som jag hoppas brunnit upp.
Vi flydde upp ur källaren, tillbaka in i spritens trygga famn igen, och omgärdade oss med burdust berusade SVT-människor. Tryggt.
Bartendern där tar de sin sponk jävligt seriöst. Elitblandande – bara grogg, inget virke, helt igenom pärla. Värt varenda krona.
Jag premiärstrosade i mina vita skor. Också värda varenda krona.
För övrigt: En kompis har lyssnat på Morbid Angels combeack ”Illud divinum insanus”. Han säger att det är ”årets, nej decenniets, ’St Anger’”. Stark tobak.
Den finns åtminstone i en limiterad möbelutgåva:
Morbid Byrå: Bandana man edition.
Bandana man sold separately.
Inlägg
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar