söndag 24 april 2011

Med estetiken som insats (rude bastard)

Jag har helgat Jesu död och uppståndelse genom att skrika in en mikrofon och vidare in i en dator. Första gången på ett och ett halvt år jag befinner mig i en studio, och första gången på sex år jag ”sjunger” i ett band.

Det är Faluns Livet Som Insats som begärt min assistans på en cover av G-Anx ”The narrow path”. Kul, hedrande och – obegripligt. Oklart vem som ska släppa experimentet, kanske De:Nihil, men ut på vinyl ska den.

”The narrow path” är 1.07 minuter lång. Det tar tjugo orepade minuter att lägga sången, inklusive körer från Rolf Mendoza och Fred Aidsby, och sessionen äger rum i Bastard Priest-kontrollerade Welcome to Hell under Matt Mendozas vakande skelögdhet.

Som tack till familjen Mendoza för att jag kostnadsfritt fått piratskrika sönder deras ljudkort, styr jag hastigt och olustigt upp två förslag till Bastard Priests kommande albumomslag.

Version ett. Less is more.


Version två. More is more.

Nu gäller det bara att övertyga dem om att svensk punkestetik modell 1979 är det nya svarta inom death metal. Det går sådär.

Kudos till Livet Som Insats och Bastard Priest.

Soundtrack: Att hitta en bortglömd och dysfunktionell mp3-holk med 16 858 spår, är mumma för en lyssningsblasé sifferkombination.

8 kommentarer:

K.J.L.S.I sa...

Kudos själv!! Kommer ett första utkast ifrån Soundlab på Tisdag. Skickar den vidare till dig då!!

Anonym sa...

extremt pinsam läsning...läspande personer med glasögon sjunger? Neeeeeej tack...

138 sa...

Jag tror du blandar ihop mig med ngn annan. Typ Jello Biafra.

Anonym sa...

blandar inte ihop ett mongo med en tönt, nej...

138 sa...

Svidande retorik där. Jag är helt förstörd.

K.J.L.S.I sa...

Ännu en Adept sympasitör?
Inte så mycket läspning vad jag hörde heller? Mer snorig näsa isf!

Fredrik sa...

Hur kommer Adept upp i alla inlägg numera? Du har skakat på rolig sten. 8)

Anonym sa...

Totenkopf rock'n roll! sweet!! / J