Jag älskar verkligen serien ”Stockholmsnatt”. Trots att jag inte ens med den allra vänligaste fantasi kan räknas till målgruppen, dvs hippa och trendkorrekta nollåttor som gillar disco, nickar jag igenkännande mest hela tiden. Den subkulturella elitismen som skildras finns överallt, även i min värld, och värmer gott i höstmörkret. Men Pelle Forshed och Stefan Thungrens äldre serie, ”Disco sucks”, är knivigare. Där filosoferas det ofta om ngt som kallas ”house”, vilket för mig antingen är 1) en helt orimlig musikgenre eller 2) en elak tv-läkare. Så jag har sjanghajat mitt favoritstripp och modifierat det, så att det ska passa in på mig som hårdrocksentusiast och hardcorefanatiker.
Se ovan.
Tack till Forshed och Thungren för vänligt bemötande och hjälp med att vaska fram strippet i digital form. Jag hoppas att ni förstår att jag gör det här utav pur beundran och respekt.
Inlägg
10 kommentarer:
ho ho ho, mkt bra!
Visst ska vi gå ut nästa helg? :)
Lysande! Mitt i prick! Fast du har väl aldrig varit på Berns?
Lysande! Mitt i prick! Fast du har väl aldrig varit på Berns? För övrigt är jag också ett stort fan av serierna du nämner.
Nej. Men det har Nitad. Dock ska jag spela skivor där nästa vecka.
I vilket sammanhang ska du spela skivor på Berns?
Tror sammanhanget är jag, skivspelare, skivor och ett rum.
Nej men seriöst, festivalen har releasefest i samarbete med Vice, som ska visa en film om irakisk metal.
Visst fan, tror bestämt att vi har fylljiddrat om detta. Är det för kreti och pleti eller endast för kulturelit?
Själva filmvisningen är bara för elit. Däremot klubbandet å kubbandet är för alla.
Jag bor i Malå och känner ändå igen. Give me god smak or give me death!
Skicka en kommentar