onsdag 21 mars 2012

Club kid as fuck existence (in da squat)

Klubb då, i Bristols mest bortlimmade rivningskåk:


Crust nu, i Stockholms hippaste innerstadssfär:


Det tog bara cirka trettio år.

10 kommentarer:

andreas sa...

håller med. crust är inget man bara skämtar om sådär!

Krogh sa...

Va?

Tomasz Swiesciak sa...

På riktigt?

Jonna sa...

Inte "kul", gråter smutsiga tårar.

Slobodan Burgher sa...

meh! visste ni inte att "crust is dead" sedan minst 2006 ungefar...

Daniel sa...

... And now in darkness the world stops turning.

Vad kommer härnäst? Black metal i folkdräkt?

Josa sa...

Jag tycker att blogginlägget är genuint roligt. Den enda som därtill inte uppfattar att det är skrivet av någon med en sann känsla för humor är en tråkig crustare, men såna har man ju träffat några.

Gustav sa...

Fast det där blogginlägget är ju bara kul.

Herral de Santina sa...

Jag sa inte att det inte var roligt. Tyckte bara att det förtjänade att lyftas fram.

Pär Arvidsson sa...

Det var ju fantastiskt roligt. Jag ler både utanpå och inne i kroppen.