Fredrik älskar årsbästalistor. Hipster-Kristofer älskar årsbästalistor. Jag hatar årsbästalistor. När jag sa upp mig från Close-Up efter tretton år var det med visst vemod, men även med stor glädje över att aldrig mer behöva sammanfatta ett års skivskörd. Karnevaaal!
Sedan tog det etthundratrettioåtta sekunder innan Sweden Rock Magazine skopade upp mig, och med hjälp av en kulturföraktande Luger tvingade mig att ranka 2010 års bästa album. Helvete.
Min ångest, hämtad från Sweden Rock Magazine #77, ser ni ovan. Det är den svåraste årsbästalista jag skrivit. Dels på grund av bebisbubblan, dels på grund av svagt skivår, dels på grund av att den här tidningen, till skillnad från Close-Up, bara skriver om heavy fucking metal. De vill att hardcorepunken ska dö sotdöden. Till exempel krigade redaktionen bort Kriegshög från min lista. Fair enough – men surt.
Vad saknas på min lista? Kommentera!
Bakom min ångest ovan ser ni en skiva som definitivt inte hade godkänts. Så mycket rundgång, så lite hårdrock. Lebenden Toten skriver under på samma japanskengelska ”make noise not war”-paroll som Electric Funeral. Olivia Obliteration ogillar. Här finns noll följsamt basdriv för bebisar.
Om någon kan tala om vilken hastighet lp:n ska snurras på, blir jag glad. Den fungerar på såväl 33 rpm som 45 rpm.
Jag är genuint intresserad.
Årsbästalistorna skrivs i oktober för att hinna publiceras innan årets slut. En skiva som nog kvalat in, om jag fått den i tid, är Noia. Italiensk trve pvnk metal kvlt på svensk etikett med omslag av britten Rob Middleton. Jag kan bara inte bestämma mig för om det är kudos eller kadaver att trion i ”Rot in hell” låter som nya Venom.
Beställ Noia av manetmannen Pussyfoot – här.
Uppdatering: Efter att ha bildgogglat Lebenden Toten inser jag att det ska vara en tjej som sjunger. 45 rpm it is. Synd. Jag gillade Big Black-vibbarna på 33 rpm.
Inlägg
.jpg)
