Internationella 138-dagen, påminnelse

Come and see the beauty of min totala okunskap om ”RIKTIG Heavy Metal”. Det blir tårdrypande magiskt likt ett Heavy Load-omslag ritat av en känd konstnär, fotograferat i motljus.

En tanke: Är det en slump att Record Store Day inträffar dagen efter att Pirate Bay-gänget (3 rättshavererande samhällsparasiter + 1 stenrik nazist = 4 extremt fysiskt motbjudande människor) fälls?

Doktorn kan komma

Nu på tisdag kl. 07.30: Fredrik Strage hypar General Surgery i TV4 Nyhetsmorgon. Det blir videoklipp och slaffs, gore, tajta biceps etc etc.

Nitad Randy

Kvällens What we do is secret på Debaser: Randy ut, Nitad in.

Om å Om å Om å Om igen

Roadburn-peppen börjar exakt nu. Om jag ska börja upptäcka Om, som jag hittills irriterat viftat bort som Konstfacksmusik, vilken skiva ska jag börja med då?

High on lajvare

Min vän Doomfanatikern med stort D förgyller min tidiga morgon med ett långt och välskrivet sms:

”Nyss dök det upp en snubbe med ett lajvarnamn på Facebook: Thomas Alvestav heter han. Jag repeterar: ALVESTAV. Killen har alltså tagit namn efter ett redskap som ett mesigt skogsväsen troligen använder för att trolla eller nåt. Det är INTE ok! Om det nu nödvändigtvis måste lajvas så är följande namn och roller godkända: Reptile Master Druid, Dragonaut, Weedian, Lungsmen, Hasheeshian, Herbsmen, Marijuananaut och Stoned Deliverants. Men aldrig, aldrig Alvetsav.”

För att hylla Doomfanatikern och förringa Thomas Alvestav har jag bara lyssnat på High on Fire hittills idag. Dock har jag svårt att avgöra vilket album som är det bästa. Åsikter? Jag började med att damma av ”The art of self defense”, som jag inte spisat på extreeemt länge, och insåg exakt hur jävelusiskt bra den är.

Sedan har jag ju naturligtvis lyssnat på det här.

Helvetets Port: Oskuldsmetal och closure

Under min korta men ack så ljuva turisttillvaro i Sverige stötte jag på oroväckande många Helvetets Port-entusiaster. Inget konstigt med det – Sverige avvecklade mentalvården för bra många år sedan. Det underlige är att det i ett par fall rörde sig om människor vars mentala status jag i vanliga fall har den yttersta respekt för.
Roddy Piper i ”They live”? Det är jag och mina kohorter när det gäller Helvetets Port: ”I have come here to chew bubblegum and kick ass... and I’m all out of bubblegum.”

Nog om detta. Det finns, som vi alla kan enas om, värre objekt att håna när det gäller hårdrockens fiender. En grupp som Jonas avfärdar som ”ett ironiskt projekt skapat av nåt byhålegäng som vill vara Killinggänget” är inte det värsta. Till exempel finns Sabaton, den musikaliska och estetiska ”hö hö hö”-motsvarigheten till en polsk traffickinghärva: solkig, förnedrande, korkad och fylld med våldtäktshumor. Jag tar Helvetets Port framför Faluns mesta hockeykillar när som helst. Eller framför Hardcore Superstar. Eller… Ja, ni fattar.

Så nu stänger jag detta kapitel av I Just Can’t Hate Enough genom att enkelt och effektivt avslöja själva kärnan av Helvetets Port:

Mailkonversation mellan en tv-redaktion och en arbetslös diktatorfanatiker:

Pol Pot: kort recension på Helvetets Ports spelning på Truckstop i lördags: ”Underbar spelning av Helvetets Port och ett sanslöst röj från en genuin old-school metalpublik.”
Jag: vart läst du recensionen? XXX (namnet borttaget för att skydda de oskyldiga) gillar hp…
Pol Pot: På sweden rocks forum. skitkul. alla är eld och lågor. En snubbe gick emot och sa att det var skit. Direkt blev han kallad "Bög" typ. XXX måste ju skämta. haru sett deras musikvideo på deras myspace? Hysteriskt underhållande. Och förvånansvärt bra låt (med deras mått mätt).
Jag: XXX skämtar inte. vi är i minoritet, alla tycker det e det bästa sedan skivat bröd. videon e stencool men låten stenkass. eller cool å cool, maskerad helt enkelt. men coolt med konceptet å handlingen. välgjord. problemet med HP är inte att det är kackigt spelat. jag älskar kackigt spelat. det är det bästa. men det är kackigt på fel sätt. det finns ingen energi, ingen ilska, inget driv, ingen tyngd, ingen hårdhet, ingen smuts och, mest av allt, absolut INGET sväng. jag har typ aldrig hört så lite sväng i mitt liv. får Manowar att framstå som James Brown.
Nu kom jag på det: det finns INGET sex i HP. Det är hårdrock för killar som fortfarande bor hemma och är oskulder.
Tror du tex att den här snubben diggar Helvetets Port?!

"Identity is the crisis/Can’t you see/Identity identity/When you look in the mirror do you see yourself/Do you see yourself on the t.v. screen”

Konversation på en tv-baserad redaktion, 15:30:

Jag (muttrandes): Åh, jag hatar Rai Due och Rai Uno.
Kollega (gapskrattandes): Åh, Christoffer, du höll ut ganska länge ändå.
Jag: Va?
Kollega: Ja, de flesta brukar börja hata saker mycket snabbare än så på den här arbetsplatsen. Speciellt gällande den typen av kanaler.
Jag (i mitt huvud): Om de bara kände till min hemliga identitet…

Bryna, nuppa, fjässa, spånken – och straight edge

Självgod? Jag?! Icke.

En absurd anklagelse.

"Pis mig i munden"

Kiss – världens största clownakt, historiens mest överskattade bajsband – fortsätter jaga nya marknader att exploatera. Nu senast var det Perus tur att skövlas. Stackars satar. Av erfarenhet kan jag bara råda befolkningen att böja ned huvudet mellan knäna och kyssa arslet farväl, för där Kiss drar fram, dör den goda smaken. Kultur staplas i massgravar och vuxna människors omdömen förtvinar.
Jag repeterar: stackars satar.

Det enda roliga i det här är att Paul Stanley – vars ansikte gått hårdare under kniven än valfri gris på ett slakteri – bestämt slår ifrån sig peruanska anklagelser om satansdyrkan. Han ljuger, naturligtvis. Ingen som skapar sådan här konst kan påstå sig tjäna godheten

Turné, dag 5: Sthlm, en final i bilder

Ah, åter tillbaka i Sthlm och Björns trygga doomfamn.


Vi är knappt ockulta men vi har en otrolig känsla för stil och form.


Jannicke (30 år exakt typ nu strax!), Emma, Cornelia (Baby Mama).


Jag var otroligt lycklig över att åter få lägga armarna kring Cornelia och Krabban. Så lycklig att jag var tvungen att ta av mig tröjan.


Det intressanta här är inte Sanctuary in Blasphemy i bakgruden, utan:
1. Vad i helvete händer i förgrunden?
2. Vem i helvete försöker bryta min hattdominans på spelningar?


#1 Ritual-fanatiker: Stabel.


2 x basmonster.


Hela sällskapet efter avslutat uppdrag: Linnéa, Mikael, Viktor, Jens, misslyckad turnétröja, Goth-Henrik, Anton, Krillebus (notera midjeväskan).
Tack till: Jens, Axel, Karro och Björn i Dead Surf.

2 x helt okända band åkte ut, gjorde 5 spelningar och – och! – kom hem med 500kr plus i kassan. Tour on, tour in, Sell out.

DIY or die.

Turné, dag 4: Malmö, en odyssé i bilder

I Skåneland stötte vi på en livs levande Rat Eyed Ghoul (liggande). Till vänster: en amerikansk fotomodell. Till höger: en dansk dito.


Goth-Henrik, Jona, Stina.


Linnéa, Viktor, Anton och Jens på efterfest hos Manuela. Jens körde varenda millimeter av turnén helt själv. När vi firade med öl, firade han med action rawk-reportage. Just utanför bilden: Klas Sandström skarvandes historier om Love i Scumbrigade ("4 taxibilar i 4 timmar genom Hamburgs Red Ligh District innan vi hittade honom!")


Manuela och Stina.

Manuela bor tvärs över gatan från Runkaren. Det är en man som, inför stora otäckta fönster och med alla lampor tända, brukar sitta och tokrunka i timmar framför datorn. Klas sa att han själv bevittnat det i 6 timmar, vilket efter att man dragit av det sedvanliga skarvandet landar på 3 timmar, vilket fortfarande är en väldigt respektabel tidslängd för att runka. När Manuela har fest samtidigt som Runkaren kör igång, brukar han bli själva fokus för uppmärksamheten, då hela partajet flyttas till balkongen och folk hejar på/skriker förolämpningar.

Jag hoppas vi får komma tillbaka till Malmö så vi får en chans att bevittna Runkaren in action.

Tack till: Manuela, Ronnie, Utkanten.

Turné, dag 3: Falkenberg revisited feat. Tredje Riket

I Falkenberg började vi rangordna saker, så som sällskap innehållandes minst 3 st musikjournalister gärna gör.
Det urartade i dumhet – vilken överraskning.

Topp 3 bästa rikena:
#3: Första riket.
#2: Andra riket.
…och på en gyllene vinnarplats:
#1: Tredje riket.

Juryns motivering: ”Gå ut stark, svinga vilt åt alla håll, sakna helt rim och reson, dominera – för att sedan sluta lika ärevördigt och eldigt som Lady Diana. Tredje Riket: med förkrossande överlägsenhet är du det mest spektakulära riket någonsin!”.

I efterhand förstår jag varför folk var rädda för oss på spelstället. Bortsett då från paret som Viktor överraskade på herrmuggen, i full färd med att idka sexuellt umgänge. De var inte rädda för något.
Blir det ett barn – döp det till Sonic.

Ikväll: kassettmania! Moloch, Deathhammer, I Quit, Dick Cheney, Repugnant, Neolithium, Tribulation, Corrupt, Call the Police.

Internationella 138-dagen

Nu på lördag sörjer skivaffärer världen över att deras tid, tyvärr, snart är till ända. Detta kallas Internationella Skivaffärsdagen. För att ackompanjera industrins lit de parade på ett värdigt sätt, snurrar jag glimrande musik på Sound Pollution (Sthlm) mellan kl. 11 och 13. Titta förbi och passa på att inhandla ett ex av Sonic Rituals debutsingel, självklart endast på vinyl och självklart limiterad.
Jag har full förståelse för att ni inte vill stödja mig. Men tänk på butikens anställda och deras hungriga familjer!

Stöd Sound Pollution – köp en Sonic Ritual-sjua.

Jag lämnar er med några ord från en man som gjort exakt precis det. Dessutom har han haft folkvett nog att skriva om det i dagens SVD. Varsågoda.

”Den som väljer att ge ut en sång på vinylsingel år 2009, som till exempel makalösa Sonic Ritual, säger med detta att han eller hon bryr sig lite mer än den som inte gör det. I en era när allt är praktiskt och tillgängligt är vinylsingelns fysiska irrelevans dess allra starkaste försäljningsargument. Den har till slut blivit just det lilla konstverk dess förespråkare, som just exakt bländande geniala Sonic Ritual, alltid har hävdat att den är.”
Andres Lokko

Sound Pollution har singeln redan nu, om ni vill undvika upplopp och våld.

Turné, dag 3: Falkenberg – ingen odyssé i bilder

Goth-Henrik, Tor, Linnéa, Viktor, Mikael.

I Falkenberg var jag inte alls på fotohumör, så enda beviset på att vi varit där är den här bilden. Hänga utanför Systembolaget i en småstad – det är det bästa.
I övrigt så finns inte så mycket mer att tillägga om Falkenberg. Vi spelade för 30 betalande på en ungdomsgård, tillsammans med ett lokalt thrash metal-band som verkade rädda för oss samt körde en nyare Municipal Waste-cover. Inte att föringa.
Tyvärr så var vi för trötta och slitna för att dra runt centa och röja – fatta, Falkenberg en Långfredag, vilket jävla rens! – så istället drog vi hem till Tor, där jag kom på den här utomordentliga vitsen:
Vem är den mest förtroendeingivande hårdrockaren?



Lita Ford.

Tack till: Tor. Oi-Per.

Turné, dag 2: Göteborg – en odyssé i bilder

Uppdatering: för massa enormt snygga bilder från Götlaborg, kolla här.


Goth-Henrik soundcheckar med Sanctuary in Blasphemy. Efteråt blev vi tvungna att ha ett bandmöte ang. sidoprojekt.


Hugo Holocaust, Linnéa, en rosa tårta, Viktor.


Vengeance, sångare i Gravehammer och 16 år, frågar mig om jag "hört Discharge?". Linnéa svarar åt mig snabbare än en räv: "Alltså, Christoffer är 32, du muckar inte med hans skivsamling".


Martin, Linnéa och Gravehammer i merchkiosken.


Gravehammer: förbannat bra band. Synd att det skulle förstöras genom massa pubertalt sieg heilande. Finns inget mer patetiskt än att se människor som skulle överlevt cirka 3 sekunder i Tredje Riket (utrensning av stråtrövarpannor, någon?), stå och slänga med högerarmen.


Logen efter att Gravehammer styrt upp sin scenshow. Dagen efter kom deras föräldrar och hämtade utrustningen.


Jag: Gillar du Poison Idea?
Hugo Holocaust (bilden): Va?
Jag: Gillar du Poison Idea?
Hugo Holocaust: Jag gillar bara Poison, från Tyskland.
Jag: Jaha. Jag gillar bara Poison, från Japan.
Goth-Henrik: Och jag gillar bara Poison, från USA.

Skivsamlarhumor, gotta love it.


Sveriges hådaste band.


BFFL:s: Wallenberg, Krillebus, Linnéa.


Memfis, Anton, Krillebus: "Heiling metal punks fuck off back to Mordor".


Linnéa hittade enligt egen utsago ”världens snyggaste Judas Priest-patch”. Tyvärr satt den redan på någon annans klädesplagg, en i det närmaste perfekt väst som dessvärre kontaminerats av ett ohyggligt Opeth-tygmärke. Bortset från det var västens ägare en mycket hygglig prick. Till min stora förvåning så började denne heavy metal-entusiast att beställa veganmat kring fyrasnåret på morgonen. När jag höjde på ögonbrynet förklarade han att han är ”i det närmaste helt vegan”. Han berättade även att hans likätande flickvän sänkt sin köttkonsumtion med 87%. Inte 85%, inte 90% – nej, exakt 87%. Kudos.


Mikael in Blasphemy.


Anton.


Krillebus iklädd samtliga tre bandanas han packat för turnén.


Efter att ha frusit röven av oss i Oslo (sov på golv i en squat utan värme) fick vi tack och lov steka lite i GBG. Här är hela sällskapet: Micke, Anton, Viktor, Linnéa, Jens, Goth-Henrik, Krillebus.
Outside Truckstop's.

Tack till: Alla på Truckstop Alaska, utom idioten i röd skjorta och svart slips. Gravehammer.