Jag recenserar Moderaternas vallåt på dagens kultursidor. Yo yo mannen, det går ungefär så här, yo yo:
Inte ens Reinfeldtzills skoningslösa framfart kan ändra på att högerpolitik och bra musik är ett ohållbart koncept. I alla år har pop- och rockvänstern skrattades suttit med alla tunga ess på hand. Under tiden har de blåa fått hålla till godo med Willie Crafoord, en man som rent generellt ansetts som en nolla ända sedan Dackefejden.
Men nu sopar nya kvastar då Alliansen lierat sig med Mange Schmidt. ”Mange who”, undrar alla bosatta utanför tullarna. ”Mange motherfucking Schmidt, comin’ straight outta Götgatan”, säger Mange, och påminner oss om en fyra år gammal buskisplåga som gick ut på att livet ska vara glassiiigt.
I Moderaternas vallåt ”Flyter” staplar denna julklappsrimmande rappare ”entreprenör” på ”förför” utan att skämmas en sekund. Och varför skulle han göra det? När till och med Lars Ohly propagerar för att elitfotbollsspelare ska betala mindre skatt, är det bara att köra. Eller för att använda Manges ord: ”Om du är driftig är det bara att driva nåt, om du är skrivkunnig kom igen och skriv nåt”.
Klasstillhörighet? Schmasstillhörighet.
”Om det flyter låt det flyta” – gasen i botten. Undrar bara om partiet godkänt textraden om att ”skrota ruttna inrotade vanor och anor”, så här i dessa käckt kungliga bröllopstider.
Christoffer Röstlund Jonsson
Big head, small baseball cap.
En spellista för helgens dekadenta leverne hittar du här.
Fotnot: Ja, jag vet. Det är ironiskt att en trve haschtomte ansvarig för löpsedel modell ”Artist gripen för knark” anlitas som tough on crime-Moderaternas hippa ansikte utåt. Men det kändes plumpt att påpeka det. Och jag är inte plump.
Inlägg
.jpg)
