torsdagen den 8:e december 2011

”Verkligheten har fått en autoimmun sjukdom som innebär att den angriper sig själv och sakta men säkert bryter ned allt försvar”

Avslappnade bandbilder. Avslappnade titlar. Dyrka Japan.

Jag fortsätter vräka lungorna ur mig från undergroundnivå. Siktar på att hosta livet ur döden så långt jag kan nå. Hasar runt hemma i gråmelerade mjukisbyxor och t-shirt från General Surgery. Fnasig. Mjällig. Finnig. Inte lyckats träna på över en vecka. Kängad och sänkt.

Olivia Obliteration har drabbats av skräck för spindlar och går hemma med mig efter en stark tobak-stökig natt. SVTB står på. Plötsligt dyker Håkan Juholt upp i rutan. Han bär en Super Mario-keps, tittar in i kameran, säger något om sin mustasch. För tusende gången.

Den spjuvern.

Och när jag säger Super Mario-keps så menar jag inte en baseballhatt med spelets logga på, utan Super Marios alldeles egna keps. Samtidigt förklarar en ”Lilla Aktuellt”-röst hur lika den digitala ikonen och Socialdemokraternas partiledare är.

Socialdemokraterna? Finns de ens som parti fortfarande? Jag hatar hans mustasch. Jag vill att den ska få AIDS och dö så att oppositionen kan få en frontfigur som inte bytt bort sin mentala status mot en lådbil.

Tut-tut, blåser Verklighetens mistlur i mitt öra, och basunerar ut att det blir en vända till med Alliansen. Strax efter faller jag över de här två klippen som bara ytterligare understryker vår samtids kapitulation för orimlighetens tidevarv.

Too extreme.

Too too extreme.

Kudos till Sikas och Fredrik som langade rörlig bild.

1 kommentar:

Info Junkie sa...

Då jag är en mustaschivrare av stora mått har det förundrat mig att så mycket av mediabilden kring Juholt fokuserat på hans ansiktsbehåring, men ingen alls har haft vett nog att påpeka att den ser förjävlig ut. Någon i position att göra så bör ställa partirepresentanter mot väggen gällande hur fan, vi som har fungerande ögon, helt på allvar kan förväntas ställa oss bakom en man med så ofattbart dålig smak.

Hans skandaler, tveksamma uppenbarelse och partiets bristfälliga politik förvandlas till ickefrågor i sammanhanget.