Huvud utanför bild: En visfantast.
”Men nu är Cornelishajpen i full gång. Tusentals musiker riskerar att berövas på sin stil, smak och värdighet. ’Cornelis var punk’, säger Hans-Erik Dyvik Husby till TT-Spektra. ’Han var Sveriges första punkare’, säger filmens regissör Amir Chamdin till SVT. Båda två verkar ha lobotomerats och indoktrinerats i ett laboratorium i Västerviks slottsruin. Cornelis var Sveriges första punkare lika mycket som Evert Taube var en stilbildande dubstep-dj.”
Det är väldigt populärt att dra till med ”…var den första punkaren i historien”. Den formuleringen dyker upp så fort en person vet att det den håller på med egentligen är helt moraliskt förtappat, men inte riktigt kan förlika sig med det. Då kläs en förebild i tuppkam och nitar som något sorts alibi, liksom ”å han ba, han gick sin egen väg, sket i alla ba, körde sitt eget race ba, va sig själv 120% va, han ba sket i jantesverige ba, liksom ba fuck off va, ba sooo coool maaan”.
Jag har hört dem alla:
Jesus var den förste punkaren.
Djingis Khan var den förste punkaren.
Pol Pot var den förste punkaren.
Bono är den bäste punkaren.
Katrin Zytomierska är den fränaste punkaren.
Etcetera.
Alla helt åt helvete fel, naturligtvis. Att vara ett korrupt jävla supsvin som manglar på i en hemmasnickrad mental lådbil gör dig inte automatiskt till punkare. Oftast bara till en talanglös, självcentrerad idiot som gärna hatar kvinnor med en livsnjutares frensi.
I dagens På Stan ryter Fredrik till mot punkifieringen av den nationella farsoten Cornelis Vreeswijk. Bra så. Det lustiga är att jag efter det här blogginlägget, fick ett sms från en vän. Han förklarade att jomenvisst, nog fan var Cornelis punk as fuck.
I de lugnaste vatten, simmar de värsta vishaveristerna.
För övrigt anser jag att Den Svenska Visan bör förgöras. Låt dessa förhatliga, nerlusade notpapper flamma för vinden. Bränn vårt arv.
Inlägg
.jpg)
