”But ten years down the line/You won’t see me ashamed”

För nästan precis tio år sedan spelade mitt gamla band på The Smell i centrala Los Angeles. Av en slump ramlade jag över en inspelning av hela konserten idag. Ni hittar den – här.

Bilderna tagna i en helt annan stad, på ett helt annat ställe, vid ett helt annat tillfälle. Du hittar originalfotona – här.

För övrigt kan det här vara det bästa kassettiteln, någonsin.

”Ner ner ner för backen ner/Snuten dyker upp men vi klarar oss/Go, go, go/Va med å rulla loss!”

Vännen på D-takt & Råpunk har diy-designat en skateboard. Han har rippat min gamla grupps skatezombie och applicerat sitt eget bands logga under brädan. Snyggt! Kudos.

Av en slump stötte jag på min före detta skolkamrat Janne Widmark, som ritat den levande döde på rullbräda, nu under Way Out West. Till och med samma dag som ovanstående blogglänk landade i min inkorg.

Han styrde upp två olika zombier på hjul som använts om och om och om igen de senaste tolv, tretton åren. Som här, till exempel.

Eller här, här, här och här.

Och han har aldrig fått en krona för det. När jag tänker efter tror jag inte att vi fått det heller.

Uppdatering kring liten värld-filosofin: Ytterst märkligt att mannen som spelat in det här drattar på ändan här:



Fälld av en fiolsladd. Rock’n’roll.