Vännen på D-takt & Råpunk har diy-designat en skateboard. Han har rippat min gamla grupps skatezombie och applicerat sitt eget bands logga under brädan. Snyggt! Kudos.
Av en slump stötte jag på min före detta skolkamrat Janne Widmark, som ritat den levande döde på rullbräda, nu under Way Out West. Till och med samma dag som ovanstående blogglänk landade i min inkorg.
Han styrde upp två olika zombier på hjul som använts om och om och om igen de senaste tolv, tretton åren. Som här, till exempel.
Eller här, här, här och här.
Och han har aldrig fått en krona för det. När jag tänker efter tror jag inte att vi fått det heller.
Uppdatering kring liten värld-filosofin: Ytterst märkligt att mannen som spelat in det här drattar på ändan här:
Fälld av en fiolsladd. Rock’n’roll.
Inlägg
.jpg)
2 kommentarer:
He, jag såg det där från andra sidan; han liksom sprang en stund i luften, skitfort och med raka knän medan hans lekamen grad för grad närmade sig horisontalläget. Han höll dessutom hårt i gitarren utan att ta emot sig med händerna. Såg tecknat ut.
Ha ha ha. Det där var fan det det mest autentiskt lagda atonala riffet jag hört. Fick värsta idén i klass med Hanatarash/Hijokaidan. Man skulle ju anordna en spelning med typ 5 nakna gitarrister som skulle ha fastklistrade gitarrer på bröstet och händerna fasttejpade bakom ryggen. Sedan skulle man låta gitarristerna snubbla runt i olika taktarter på scenen. *djing *djang *djisch, fett med nyskapande, nyanserat material. Performance art, yo. Performance art.
Skicka en kommentar