fredag 5 augusti 2011

”Forward my mail to me in hell”

Igår träffade jag en gammal vän som jag inte sett på nästan tio år. Det gjorde min kväll av hatt- och blåsindie betydligt mer uthärdlig.

Hon frågade om jag mindes att hon gett mig ett långt, vackert, naket utlämnande brev när hon var sjutton år gammal. Som jag sedan söp bort på Café Creme i Umeå innan jag hunnit läsa det.

Det mindes jag inte.

Oerhört deppigt. Om ni var i Umeå kring sekelskiftet och kan Café Creme, blir misären än mer påtaglig. Inte minst för att hela scenariot låter som titeln på en Håkan Hellström-box.

”På Café Creme ligger ett brev från en sjuttonåring (oläst)”

Jag hatar när mitt liv är Hellström-lyrik.



Ännu mer nu när jag sitter helt själv på Ängelholms flygplats, dagen efter. Dött. Öde. Ingen personal. Någonstans öppnas en dörr och jag hör två takter ur Snoop Doggs ”Murder was the case”. Sedan stängs dörren, utan att jag hör fotsteg eller att någon kommer gående.



Jag flyr till min talisman för skydd – den vackraste bild du sett.

4 kommentarer:

Tompa sa...

Spelade den där skivan i förrgår av en slump.

affe sa...

chronic sick!

Metal Shrine.se sa...

Ängelholm, Söderns pärla. Check!
Strof från Crües "Wild side". Check!
Två riktigt trevliga saker i samma inlägg.

liselott sa...

spelade min första spelning som inte va på ett UG på Cafe Creme. Det som jag främst kommer ihåg från mitt första CC besök förutom Dj X är deras hutlösa pris på kranvatten. 5kr i baren 2kr om jag hämtade vattnet på toaletten i rent glas från baren. kanske bör tilläggas att vattnet skulle förtäras på "scenen" och inte som partydryck