Den längsta lönelördagen, a.k.a. 138:as sista lönelördag

En helkväll i city! Sista sommardagen! Söder skakar!

Glatt visslande skuttar jag fram mot den arbetslösa undergången, bekymmerslöst snittandes med plastkortet till höger och vänster.

Dekadensen inleds med mitt livs första ”herrmiddag”. Dock är det andra gången i mitt liv som jag går på luftslottet att beställa in kronärtskocka, alias pupporna från ”Alien”. Så mycket tid, så lite mat.



Ika, som skriver en bok, och Anna, som förbeställt den.

I ynka två timmar lyckas jag lura med mig Ika som min +1, innan hon måste återvända till slitgörat. Mitt enda krav: vi får, ska, bör inte prata om bokhelvetet som har deadline, tja, typ nu.

Hon måste stressa av, ta en öl, släpp greppet i etthundratjugo minuter. Det gick sådär då exakt varenda person på hela Strand vill prata om just den boken. Ett bittert nederlag.



Gösta Berlings Saga är strålande på skiva, men live sätter min bokstavskombinerade och genomgående rastlösa mentala status stopp för njutandet. Ja, det blir precis som jag förutspådde, med andra ord.



Bombus. Bästa gången jag sett dem. Inget gäck. Nya låtarna bådar gott och de spelar här om en kvart igen – missa ej.



Närbild för pedal- och/eller fashionfreaks. Hardcorestövlar rules.



Petri och Benke debatterar den eviga fråga om vilka som egentligen är absolut bäst: Napalm Death eller The Stooges. Referens – här.



Manuela kan sin sak och spelar sjukt obskyra garagerockskivor jag aldrig hört talas om, medan jag dj-horar för ölbiljetter.

Ett bra arrangemang för alla inblandade – vinnis!



Den här orimligt suddiga bilden existerar för att illustrera att dessa diskjockeyer spelar med sina respektive band på Pet Sounds Bar på torsdag. Tess med Black Feet, Manuela med Terrible Feelings.

Gå dit.