tisdagen den 9:e augusti 2011

Fast as a shark!
Dead as a dolphin!
Stupider like a fox!



Jag följer Johan Cronemans skriverier i DN slaviskt. Det finns flera anledningar till detta, men de tyngsta är som följer:

Han är rolig.
Han är bitter.
Han är smart.
Han är hatfylld.
Han är nedpissad.
Han är välformulerad.
Han föraktar världen och hela mänsklighetens existens med sådan frenesi och gubbaktig cynism att Morrissey och Niklas Kvarforth framstår som livsnjutare i jämförelse.

What’s not to like?

Däremot har jag sällan någon relation till det han skriver om. Mitt ointresse för rörlig bild växer för var dag, och prime time-tv har jag inte tagit del av på… tja, två decennier? Gott så.

Idag bröt Croneman trenden och skrev om något jag både kan och förstår: ”The cove”, en film som jag recenserat.

Men något är skevt. Antingen har vi sett olika filmer eller så har vi rökt olika saker medan vi gjort det. För ”The cove” handlar inte om det här:

”Den där historien kommer ofta till mig (mitt krassa jag), särskilt när jag ser filmer om rika, mätta västerlänningar som likt korsriddare lägger ner förmögenheter på att miljöfrälsa världen, och inte minst dra ner brallorna på fattigare kulturers miljöbarbarer. När vi förstört vår egen skog är det dags att rädda alla andras.”

De ”fattiga kulturers miljöbarbarer” som avses i analysen av ”The cove” är japanska yrkesfiskare. Inte urfattiga somaliska fiskare som, på grund av västvärldens illegala rovfiske, tvingas till piratlivet och en påföljande hetsjakt från västvärldens rederier och flottor.

Nej, vi pratar Japan.

Ett högteknologiskt och stenrikt iland som vill utrota delfinen.

Anledning: enligt japanerna är det delfinerna som ligger bakom att fisken kommer att ta slut under vår livstid. Havets ekosystem – kollaps.

Orsaken är alltså inte det storindustriella dammsugningen av de sju haven. Det är inte det faktum att 40 000 000 000 000 japaner ska kunna äta sin egen vikt i fisk varje dag. Ej heller Hipster-Holger som ääälskar sin SOFO-sushi.

Nej.

Det är delfinernas fel att fisken håller på att ta slut.

Japans slutsats: döda dem alla.

De äter inte ens köttet, de bara wastar på utan att ta till vara på liken.

Det, det är vad ”The cove” handlar om. Men Croneman har helt missat poängen. Han tycker att delfindödandet är jämförbart med den svenska älgjakten och att vi ska akta oss för att förfasa oss över andra länders kulturarv:

”Vad tror ni japanerna skulle kalla vårt stora folkliga nöje: Välkommen till den stora älgslakten. Eller: Nöjesälgmassakern. Vad säger vi när de kommer hit och lägger näsan i blöt, filmar våra feta, småfulla, tappra älgjägare, får med några astaskiga vådaskott på en älgkalv, ser henne släpa sig iväg i motljus mot en säker död. Behöver vi köttet? Måste vi skyddas från älgen? Är det bara på kul?”

Jag föraktar visserligen svenska älgjägare bara ett par snäpp mindre än japanska delfinmördare. Men för i helvete – crackrökarkrönika deluxe.

19 kommentarer:

Mats F sa...

När jag läste Cronemans krönika i morse kändes det i hela kroppen att en sån här replik skulle komma. Och se, det gjorde den :)

k sa...

appropå Sushi hipsters kolla in dokumentären global sushi http://svt.se/2.124990/1.1988592/fiske_till_dods
gick på svt under namnet fiske till döds

stukas laddade med info. över SOFO..

Anonym sa...

blir sjukt sugen på sushi. Fisk beståndet kan inte utrotas tillräckligt snabbt.

Anonym sa...

Fan vad jag hatar särskrivningar.

138, a.k.a. CRJ sa...

@Anonym 1: Ja, "fisk beståndet" är onekligen det sämsta ståndet. Buuuuu!

Kathrin sa...

Rimligt inlägg, tills du uttryckte ditt förakt för älgjägare. Herr Cronemans beskrivning av oss är skrämmande, och även att du anser att vi är i samma liga som japanska delfinmördare. Jag är uppväxt med jakt, jagar själv, och den där beskrivningen är så oerhört långt bort från verkligheten. Jag har full förståelse för att alla inte är positivt inställda till jakt, men varför inte hålla den eventuella debatten på en respektfull nivå för båda parter, som är verklighetsbaserad? Att uttrycka sig på ett sätt som ger bilden av att alla 300 000 jägare feta, småfulla mördare känns väldigt enfaldigt.

138, a.k.a. CRJ sa...

Nu sa jag ju att ni inte alls är i samma liga och att jämförelsen är orimlig av Croneman.

Dock så äter jag inte kött och är inte välvilligt inställd till ngn jakt.

Även om jag, så klart, föredrar att köttet kommer till användning om nu djuret ändå ska dräpas.

Anonym sa...

Hej.
Älgjakten handlar å andra sidan delvis också om att skydda skogsbolagens vinsmarginaler.

Älgjakten hotar dock inte det globala ekosystemet på samma sätt som japanernas tvångsmässiga behov av att äta hajfenor. Det problemet är nog värre än slakten av de mer fotogeniska delfinerna, även om den filmen är riktigt otäck. Om den japanska fiskkonsumenten skulle få för sig att det är gynnsamt för deras sociala status att äta uteslutande utrotningshotade arter... ja då skulle förmodligen den enorma japanska fiskeflottan enbart inrikta sig på att jaga dessa utrotningshotade arter runt om i världshaven. Även om priset var att jorden gick under, och om alla som åt dessa arter visste om detta när de gör beställningen. De skulle låta sig väl smaka.

Den japanska kulturen har många fantastiska sidor, den präglas av generositet, ödmjukhet och en otrolig arbetmoral bara för att nämna några. Precis som alla andra kulturer finns det dock sidor som är mer problematiska. Till dessa hör sexualiserandet av barn och en närmast psykiskt sjuk konsumtionskultur där man utan större eftertanke jagar de senaste trenderna och prylarna på ett sätt som får oss svenskar att likna bröderna Landby.

Men man behöver dock bara peka på Norge som exempel på en sjöfararnation med en helt annan syn på havens ekologiska betydelse.

Kathrin sa...

Jo, det är främst Cronemans jämförelse jag reagerar på. Men din mening längst ner i inlägget, att du föraktar oss snäppet mindre än delfinmördarna, känns väldigt trist. Jag uppfattade det som att du tyckte vi var i samma liga, glädjande att det inte var så.

Crille P sa...

För att kasta lite tändvätska på brasan: Jag förstår precis Croneman och håller med honom. För att citera Göran Persson: "Den som är satt i skuld är icke fri".
För ickesvenskar kan älgjakten mycket väl ses som extremt barbarisk och som ren nöjesjakt av ett praktfullt djur som har minst lika stor charm och betydelse som delfinen. Vänta bara tills en tysk älgentusiast bestämmer sig för att producera en dokumentär. Eller varför inte om BÅDE älg-, och den nu årligen återkommande, vargjakten. Allt handlar ju om vilken kulturell bakgrund betraktaren har.
Vi svenskar fördömer gärna japansk delfinjakt och spansk tjurfäktning samtidigt som vi äter dansk fläskfilé och dräper våra egna djur tills det bara finns thailändska gästarbetare i skogarna.

138, a.k.a. CRJ sa...

”Vi svenskar fördömer gärna japansk delfinjakt och spansk tjurfäktning samtidigt som vi äter dansk fläskfilé och dräper våra egna djur tills det bara finns thailändska gästarbetare i skogarna.”

Jag äter ju inget kött alls dårå och känner mig lagom skuldfri. Inte helt dock då jag köper begagnade läderprodukter och äter mejeriprodukter.

Crille P sa...

Det var ett generaliserande över den svenska befolkningen, då jag själv befinner mig på exakt samma moraliska skala som du (förutom att jag inte köper beggade läderprodukter utan tar farsans gamla).
Poängen var att (för att undvika ytterligare missförstånd) köttätande svenskar gärna förbannar dräpandet av 20 tjurar i Spanien som levt som kungar hela sitt liv medans de äter danskt fläsk som plågats i hela sitt liv. Och skadeskjuter ca 14 000 älgar varje år (att sätta i relation till de 23 000 delfiner som dödas i Japan enligt "The Cove").

138, a.k.a. CRJ sa...

Okej, typiskt mig: ta allt personligt.

Men ja. Jag håller med dig. Tänk på apan Ola och den där noshörningsungen som alla engagerade sig i.

Kathrin sa...

Välkomnar en nyanserad dokumentär om den svenska jakten, jägarna och den respekt för viltet som vi har. Som sagt, vi är 300 000 jägare i Sverige och alla är vi individer. Ett skott per vilt i mitt samvete, skulle jag knappast kalla extremt barbariskt. Jag ser inga som helst problem med att välja att äta viltkött och samtidigt engagera mig i frågor gällande djur och natur. Snarare är det väldigt logiskt, med min kulturella bakgrund vill säga. Något som ofta förbises är att vi jägare faktiskt bidrar med miljoner för att ufodra vilt under hårda perioder, jagar predatorer för att främja annat vilt som behöver skyddas, och tar hand om eftersök vid trafikolyckor utan nämnvärd ersättning.

Tråkigt att Chrille P håller med Croneman, men har man den bilden av jägarkåren så speglar väl det kunskapen överlag om ämnet.

Crille P sa...

@Kathrin.
Min nyanserade bild av Jägarförbundet sammanfattas bra med detta citat ur ett pressmeddelande
"- Rådjuren ska räcka till både rovdjuren och jägarna".

Kathrin sa...

Överraskande. Och rimligt.

Bob sa...

Se Cow and Chicken-avsnittet av South Park. Där sägs allt som behövs om olika kulturers syn på sina egna och andras behov av djurmassaker.

mikebike sa...

Att jag har missat din blogg!! Otroligt. Men inte längre. Nu ligger den i min reader. Det bästa på länge.

Johan Eklund sa...

Alltså, jag har inte så mycket till övers för jägarmentalitet heller...

Men Cronemans liknelse är verkligen helt åt helvete uppåt väggarna. Svensk älgjakt är en skyddsjakt. Det handlar om att kontrollera älgbeståndet, främst för att inte få en överpopulation då älg och rådjur saknar tillräckligt stor mängd naturliga predatorer. En överpopulation skulle leda till stor förstörelse i skog och mark, vilket skulle skada skogsindustrin och infrastrukturen. För att inte tala om dödsolyckor på vägarna... De är som kaniner de där älgarna.

Hade han däremot angripit den sanslösa vargjakten hade han kanske haft en poäng. För den är syfteslös och existerar av precis samma anledning som delfinjakten; Ett artificellt konstruerat hat mot en djurras, då man gjort djuret till syndabock för sina egna synder endast i syfte att försvara egoistiska intressen.

Men Croneman kanske hatar både varg och delfiner? Urinerad i ansikter förtjänar han i alla fall bli av ett sådant tanklöst och vårdslöst omkringslängande av ogrundade åsikter.