Konversation i ett massmedialt lunchrum, 12.45.
Martin: Känner ni någon medelklassfamilj? Två barn, kring fyrtio år, köpt sitt hus för under två miljoner. En fransk journalist behöver hjälp till en reportageserie om den europeiska medelklassen.
Jag: Det är väl bara att öppna DN:s bilaga vilken söndag som helst. Där är det alltid fullt med motbjudande kärnfamiljer som är perfekta och glada och som vräker ut sin lycka för hela världen att beskåda. Stora, fina, nyrenoverade rena hus. Spännande levnadsöden. Intressanta anekdoter. Drömjobb. Jag hatar dem. Jag önskar folk kunde hålla inne med sin lycka lite oftare.
Martin: Så oerhört svenskt av dig.
Jag: Ja, jag är en stolt försvarare av det absolut mest pursvenska. Dölj din lycka. Jantelagen ska upp.
onsdag 24 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
inte för att vara sån (är ändå sån) men din familj är en medelklassfamilj. mvh
Det sa jag varken bu eller bä om.
Skicka en kommentar