fredag 26 augusti 2011

Reagan’s war puppets: ”We love America/We drop the bomb”

Historiens främsta punkikon. Up yours, Sid. Fuck you, Joey.

Tomas Rens, vinylkonnässör med fingertoppskänsla, satte för några år sedan ihop fem stycken otroligt matiga spellistor för nedladdning.

Serien kallas ”American hardcore 1978-1987” och är just det.

Med anledning av mänsklighetens överlevnad bloggar jag nu upp dessa rart packade ärtor igen. Bränn ut på cd och försegla för bruk i det framtida Thunderdome-samhället.


För kännaren är det här perfekta partylistor. För novisen är det en omfattande grundkurs i det som brukar kallas CWHC – Cold War Hard Core – och som rent generellt anses vara den bästa musikstilen som någonsin skapats.

Tvåan kan vara bäst. De sju första… Nej, de tretton första… Okej då, nästan alla fyrtionio låtarna får mig att vilja knalla över till grannarna, ringa på dörren, och sedan nita dem med en motorcykelkedja.

Det är ett mycket bra betyg.

Drygt två decennier har passerat sedan jag hörde de mest tongivande av de här akterna för första gången. Jag är nu vuxen. Men band som Jerry’s Kids, The Fix, Poison Idea, Minor Threat, The Offenders, Void, Negative Approach och SSD fyller mig fortfarande med samma extrema längtan efter rutiga skjortor, rakade skallar och kryssningsmissiler, som när jag var tretton år gammal.

Lyssna på Verbal Abuse med ”Verbal abuse” och förundras över ilska, spott, fräs. Eller varför inte Reagan Youth med ”Reagan youth”, den enda socialt accepterade anledningen att skrika ”sieg heil”.

Och kom ihåg – Reagan är alltid inne. This is hardcore.

Kudos, Tomas.

Soundtrack: ”Upset the system”, av och med ett botleggat The Mob.


En omotiverad festbild från veckan: Tre vänner på, eh, krogen Tre Vänner. Vi debatterade ”Appetite for destruction”: punk eller inte punk. Det var två mot en.

6 kommentarer:

Tomas sa...

Tack snubbe!

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=K_AC1I21K2Y

umeås samlade ung(?)kommunister sträcker gärna på höger(!)armen när tillfälle ges.

/bluto

k sa...

Var är återväxten?
År av nyliberal politik borde väl åtminstone generera bra musik?

Fast det är klart om man tar ställning för nåt marknaden ogillar får man stanna kvar i rännstenen.
Medan man har chansen att bli belönad om man name droppar företagsnamn i sina låtar (millencolin).
Eller gapa & skrika om ingenting och hoppas på spons från någon skatesko tillverkare

Alveving sa...

Årets välgärning. Tack som fan

Anonym sa...

när du var 13 lyssnadde du inte på hc... det var sisters of mercy och bad religion till du var 18...

Herral de Santina sa...

Nu är ju iof Bad Religion hardcore så det stänker om det. Och Sisters of Mercy är fortfarande ett av mina absoluta favoritband. I övrigt snackar du skit. Väldigt, väldigt mkt skit. Men kul att du tog dig tid att kommentera.