”And many of us – probably most of us – think your religion fucks people up” vol. 3

”And many of us think your religion fucks people up” vol. 1
”And many of us think your religion fucks people up” vol. 2

Syn City:
”Titta, jag fick ett eget inlägg i din lilla blogg. Vad trevligt.

Du var på några möten hos ISKCON för att få gratis mat i din ungdom. Grattis. Det säger rätt mycket om vad du bygger din argumentation på.

Jag har debatterat en hel del på VoF, och för mig är ren skepsism möjligtvis en slags rationell ateism där man är skeptisk till allt. Humanisterna som rörelse är en avart från detta, en slags anti-religion som beter sig som en religion. Religion handlar inte bara om tron på övernaturliga väsen etc. Det handlar om att söka tillhörighet och identitet. Att som Humanisterna söka den tillhörigheterna genom att ha icke-kristna konfirmationsläger är trams och en slags religionskomplex.

Du är och förblir, en ganska underhållande, åsiktsmaskin. Emellanåt blir det rätt tydligt att det inte finns mycket mer än just så. Jag förstår varför du jobbar för aftonbladet men ändå kallar dig för punk.”

Nu får du ett andra. Ditt liv blir bara trevligare och trevligare.

För det första ser jag inte det här som argumentation. Jag ser detta som ett totalt förkastande och förlöjligande, rakt av. Hundra procent hån, om du så vill. Argumentera gör jag om saker som är på riktigt. Det vill säga: inte gud. Ungefär på samma sätt som jag inte argumenterar med en åttaåring som tror på tomten. Jag hånar dock inte en åttaåring då denne skulle bli ledsen och gråta. Det är onödigt. Tyvärr verkar det som att vuxna troende ofta tar till samma beteende så fort de ifrågasätts. Plus att de skriker högt om ”kränkning” och ”blasfemi” och ”hets mot folkgrupp”.

För det andra ser jag inga som helst fel med att bygga argumentation och förkastande på personliga upplevelser och erfarenheter. Hellre det är att bygga den på en hittepåbok som, tja, bhagavadgitan. Om dessa personliga erfarenheter skedde när jag var sexton istället för trettiotre, på vilket sätt är det relevant? Jag har stått stark och orubblig i min ateism sedan jag var tolv. ”Då byggde du ditt avståndstagande på hårdrockstexter din idiot”, säger du. ”Tja, vuxet folk bygger sin gudstro på bibeln eller koranen, vad tycker du känns mer rimligt, din röv”, säger jag. Bonus: Jag har genomgått svenska kyrkans konfirmation och har sålunda genomlidit många timmar av deras verklighetsfrämmande trams. Det kanske inte heller är relevant erfarenhet?

För det tredje är tydligen de åsikter som sprutar ur den här kvällspressmaskinen tillräckligt potenta och underbyggda, för att en mongoloid mollusk (ja, jag sa faktiskt mongoloid, ursäkta franskan alla trve mongolider, no offense) som du ska bemöda dig om att gå in och bemöta dem på min ”lilla blogg” (statistik uppe i högre hörnet). Om du tycker jag är ett tomt skal utan koll – varför bry dig? Om du däremot ska bråka med mig så får du ha annat att slänga i mitt ansikte än det yrke som sätter bröd på mitt bord.

För det fjärde bemötte du inget av det jag sa angående Humanisternas kamp för ett sekulärt samhälle där alla har rätt att tro och säga vad de vill. Du sa inget om friheten att få ifrågasätta sagoberättarna utan risk att åtalas för blasfemi. Det jag fick tillbaka var ”icke-kristna konfirmationsläger”, vilket jag kan hålla med om är en halvtramsig armbåge i sidan på kyrkan. Så – vem av oss är åsiktsmaskinen utan innehåll?

För det femte sätter Humanisterna inte upp livsregler. De hotar inte med ett evigt inferno om dessa regler inte följs. De för inte krig mot de två B:na: bögar och brudar. De moraliserar inte kring avvikande livsstilar. De skapar inte självmordsbombare. De bygger inte murar. De krigar inte om land. De dömer inte folk till döden. De orsakar inte död, lidande och fattigdom. De orsakar inte förföljelse. De orsakar inte förtryck. De hjälper inte till att sprida AIDS bortom all kontroll. På vilket sätt är de då en ”anti-religion som beter sig som en religion”?

För det sjätte, visst, underhåll mig. Sälj in Hare Krishna. Förklara för mig varför sexuell abstinens, patriarkal hierarki, strikta sociala regelverk, en rörelses totala kontroll över allt jag gör, manisk bön och att skippa lök i maten, ska förhindra att jag återföds som en sten i nästa liv. Eller, är sten kanske en bra återfödelse? Jag är dålig på det här.

Förklara gärna, du din apa i bastkjol. Jag är genuint intresserad.

Soundtrack: ”Crooked life/Straight world”, Trapdoor Fucking Exit.


”Titta! Färger! Jag kan se guds ansikte!”

”And many of us – probably most of us – think your religion fucks people up” vol. 2

Det här inlägget får Syn City att vanhelga Frank Millers geni genom att lämna följande kommentar:

”Jo det har han. Punkt slut. Han kan komma och gå som han vill i en rörelse som beskrivits som totalitär av folk utan inblick. Du avfärdar religiösa människor som verklighetsfrämmande. Med vilken inblick då? Hur kan du vara en av dem och inte vara en av dem?

Jag tycker moderater är verklighetsfrämmande. Jag tycker människor som tror på tomten är mindre verklighetsfrämmande än moderater. Jag tycker Humanisterna är ett kollektiv av själlösa tråkmånsar som inte har något att bilda kollektiv kring, så de bildar kollektiv kring att gilla att inte gilla...

I min bok är Björn Ulveus en moderat. Och Humanist. Dubbel usch.”

Det verkar som du kör med trolleri, men jag väljer ändå att svara dig seriöst, vuxen till vuxen.

Vad Ray Cappo har för förhållande till Hare Krishna idag, vet jag inte. Vad jag dock vet är att Hare Krishna som rörelse tämligen unisont av forskarvärlden avfärdas som en dogmatisk sekt som hjärntvättar folk, fråntar dem deras individuella vilja och tvingar in dem i en rörelse och ett regelverk som lämnar väldigt lite utrymme för personliga ställningstaganden och egna reflektioner och åsikter. Ungefär som Scientologerna. Vittnesmål från folk som lämnat denna sekt finns det gott om, det gjorde det redan långt innan internet uppfanns.

Verklighetsfrämmande? Du vill prata verklighet med mig gällande en sekt som tror på återfödelse och som kräver att människor endast ska ha sex i syfte att skaffa barn? Tut-tut Vishnu, hoppa in i din lådbil och dra iväg! Skynda dig att begränsa folks lustar och njutande!

Som om vi inte hade tillräckligt med mentala bojor som det är.

Jag var på ett fåtal Hare Krishna-möten som ung, för att få gratis mat. Det var obehaglig new age-skit som varje människa med ett uns av förnuft och rationellt tänkande irriterat viftar bort.

Att uppleva när Ray Cappo fick över femhundra tonåringar att mässa ”hare krishna, hare rama” är fortfarande det mest sinnesknullande obehagliga jag upplevt i hela mitt liv.

Nu kommer du att säga ”duuuh, vad är det för skillnad mot när femtiotusen hårdrockare sjunger Iron Maiden-låtar”. Men – jo. Det är skillnad. Förstår du inte det själv kan jag inte göra något för dig, och du gör bäst i att söka dig till en annan del av bloggosfären.

Humanisterna är inte antireligiösa. De är anti att de religiösa ska lägga sig sådant de inte har med att göra. Vilket de gör, hela tiden, över hela världen, just nu i denna sekund, tick, tack, klockan går, döden närmar sig, helvetet väntar, evig plåga om du inte passar dig.

Just nu i denna sekund dör en kvinna i en illegal abort för att en snubbe i lustig clownhatt tycker att det är just så en slipsten ska dras.

Just nu i denna sekund kastar en ung man en sten i nunan på en Pridefjolla, bara för att en hittepåbok eller två förkunnar att det är skändligt att suga kuk – om du är man.

Humanisterna kämpar för ett sekulärt samhälle där vi som väljer att inte tro på tomten, ska slippa få våra liv dikterade av de som väljer att tro på tomten. De kämpar för rätten att fråga ”vad har du för bevis på att det är som du säger”, utan att riskera att hamna på kåken i resten av ditt liv. Sunt förnuft, vetenskap och en rimlig existens för alla.

Läs artikeln om skeptiker i senaste Filter så kanske du förstår hur jag tänker. Den handlar inte specifikt om Humanisterna, utan behandlar friheten att ifrågasätta gudsslavar, drömtydare, spåtanter, scientologer, framtidssiare och horoskopställare. Min favoritfrihet.

En frihet som attackeras gång på gång av världens alla troende och deras högljudda krav på blasfemilagar och respekt. Du, gud, respekt rullar åt båda hållen.

”Jag tycker Humanisterna är ett kollektiv av själlösa tråkmånsar som inte har något att bilda kollektiv kring, så de bildar kollektiv kring att gilla att inte gilla”

Skämtar du? Skämtar du med mig?! Eller är du så här genomkorkad? Du har just beskrivit varenda religion någonsin. En bunt trista jävla runkgubbar som bildar ett kollektiv runt ett påhittat spöke, och sedan sitter och fördömer folk, kastar ut bannbullor, förbjuder sånt de inte gillar – det vill säga mänskliga rättigheter.

Jag väljer en ateistisk discomoderat vilken dag som helst framför en bokstavstrogen, burkahajpande, krucifixpullande, korkskruvslockig tomtetroende i färggrant lakan.

Vilken.
Jävla.
Dag.
Som.
Helst.

Good day to you, Sir! I said good day!

”And many of us – probably most of us – think your religion fucks people up”

För oss som väljer att inte tro på Jesus, Maria, den långörade åsnan och den talande valnöten, finns det extremt intelligent och välformulerad läsning – här.

Soundtrack: ”Act III”, Death Angel.