En äkta julgran värdig Svea Rike.
Passa dig för att pissa på det pursvenska. I fredagens På Stan tog Fredrik heder och ära av vårt traditionstyngda julbord på ett väldigt humoristiskt vis. Nu får han veta att han lever via kommentarerna.
På samma sätt fick jag höra att jag spottade verklighetens folk rakt i ansiktet, när jag ställde mig oförstående till midsommar. Jag fick höra att jag bara ville vara ”speciell”, men det var jag då fan i mig inte.
Get in line, bitch!
Rita gärna en rondellhund, men akta dig för att påstå att det är korkat att hoppa som en groda runt en uppochnervänd kuk.
Kräv att få häda till varje pris, men smäda den som har mage att påstå att miljoner olika sorters inlagd oätlig fisk inte är något att skryta om.
Gorma om att amerikaniserandet av Sverige gjort Halloween till en kommersialismens högtid, men småle hånfullt åt den som inte finner nöje i att religiöst bänka sig framför en tecknad Disneyanka.
Egypten har pyramiderna – vi har blöta. Sansa er.
Någon gång i livet ska jag lyckas lista ut varför nationell samhörighet och stolthet saknar allt värde i min hjärna. Jag kan inte, och har aldrig kunnat, engagera mig i fanor, helgdagar, traditioner, seder, bruk och lagsporter. Alla försök blir halvhjärtade. ”Den blomstertid” såväl som ”Helan går” lämnar mig dödare än död inombords.
Min rotlöshet och laglöshet gällande allt som binder samman Sverige, bekommer mig inte. I framtiden hoppas jag kunna utröna om det är mig eller verkligheten det är fel på. Det lutar åt verkligheten.
I övrigt: Jan Guillou skriver briljant om Ulf Nilsons pursvenska blodsarv och våra heliga traditioner – här. Lucia instiftat av Vecko-Revyn? Tack för den. Janne är genial när han lyckas tygla sitt godstågsskenande USA-hat.
Soundtrack: ”Subconscious terror”, av och med Benediction, samt ”Paul’s boutique”, av och med Beastie Boys. En rimlig blandning. Multikulti FTW!
Inlägg
.jpg)
