The LKPG Ritual: Bilder, bilder, bilder. Lite text.

Poserande – check.
Bensinslukande monster – check.
Snäll chaufför som även fotograferade – check.


Soundtrack, givetvis på kassett: nya Darkthrone, Negative Approach, The Obsessed, Reagan Youth, Judas Priest, Teen Idles, Government Issue, W.A.S.P., State of Alert, (gamla) City.


Vad vore ett besök i Linköping utan Mean Mike och hans straight edge-skägg? Här förstärkt av än mer straight edge.


Maim dök upp och poserade. De berättade att Repugnant återförenats med en originalmedlem, något som tydligen alla utom jag visste. Jag skulle vilja säga att det är orimligt. Men tyvärr, i dessa tider – fullt rimligt.

The LKPG Ritual: Mighty power tonite

Ikväll – info. Vi spelar som #2 från starten. Ses där.

Extra bonus:
Krilleläsning.
Krilleblogg #2.

Och årets coolaste titel går till…

…Darkthrone, för tusende gången.
”I am the graves of the 80’s” och ”I am the working class” på nya albumet ”Circle the wagons”. Bara hunnit lyssna igenom en gång, men punkattacken fortsätter. Jag säger – GILLA.

De som älskat de senaste skivorna kommer att fortsätta lyssna. De som är svultna efter en ny ”Transylvanian hunger” kommer att svälta ihjäl.

För Sverige, med pilen: Ett vikingaskepp kommer lastat med skattepengar och vit makt

Jag kan inte sluta titta på den här bilden. Den är hypnotisk i all sin orimliga absurditet. Efter att ha hittat den rätta kombinationen ord på Goggle finner jag till slut sanningen om Knugen och nazisterna.

Men – men! – pilkastning med NSDAP är inte det mest hjärnknullande i det här. Sätt dig ner. Läs sedan följande stycke:

”1994 erhöll skinheadprojektet hela 310 000 kronor inklusive bidrag från Allmänna arvsfonden. Bidragen täckte förutom hyreskostnader bland annat byggandet av ett vikingaskepp. 1995 beviljade sbå 200 000 kronor i bidrag för att bland annat kunna arrangera en vit makt-konsert varje månad.”

Ett vikingaskepp.

Vikinga-fuck-me-Amadeus-skepp.

E-type laughs as you eternally rot.

”Now I’m tired of settling for less/And playing the fool/Keep it away/I’m trying to keep my cool/I’m fed up”

Orca strikes back – dödar tränaren. Den tredje i ordningen.

Nej, jag lämnar det utan kommentar.

”We’re gonna have a Iphone party alright/Tonight/ We’ve got nothing better to do/Than use our Iphones and have a couple of brews”

Fingers on Facebook: G’day mate, another round?

Johan on Facebook: Cheerio!

När jag jobbar kväll är det svårt med afterwork. Tack och lov finns det då tatuerare, som jobbar lite när de känner för det och inte behöver kliva upp i ottan. Jag går av mitt skift 22.30, 22.45 är jag på Carmen och påbörjar afterwork. Sällskap hittat, salongsberusning säkrad. Fantastiskt.

Vi pratar om hardcore, Iphones, livet och att jag tappat det infernaliska hatets låga sedan jag blev far. Johan säger att det är en smula beklagligt för I Just Can’t Hate Enough-följarna, men fullt förståeligt då jag inte är en ”maskin”. So be it. På grund av den gränslösa kärlekshajpen till min dotter har jag utökat programförklaringen i sidhuvudet – se ovan.

Detta är en blogg om ett mörker och en bebis.

Jag: So, that Friday when you were at the punk gig on a boat?

Fingers: Yeah?

Jag: That night I got off work at 3 in the morning. I was covering the closing party of a scandalous reality soap. I was stuck in a really small club at Stureplan (Johan gör en runkgest med handen) together with hundreds of totally wasted I-just-turned-18-let’s-fucking-party-kids. The place was packed. The disco music was roaring non-stop. And I was dead fucking sober. It was quite the strain on my mental status.

Johan: I was gonna say that it sounds like a total shit job… But then I realized I put needles through old men’s cocks for a living. So I won’t.

Fingers: Hello from the gutter.

Baby bulldozing and bass blazin’

Bloggosfärfanatiker med aversion för bebisar, dålig kosthållning och kändisband varnas härmed. Sluta scrolla här.

Oliva får lära sig sina första basgångar: Sisters of Mercy ”Lucretia

(my reflection) och Charta 77 ”Svart jul”. Det går sådär.

”Skitbas! Och vem fan vill vara Patricia Morrison?! Jag vill vara…”

”…Kerry fucking King! Hit med en B.C. Rich, tribals och boaormar!”

”Nej. Du är basbebis.”

”GAAAAAHHHH! JAG HATAR DIG GUBBJÄVEL!”

Skämsfrukost/lunch med Elina i en galleria. Viva Subway. Spons – nu!

I övrigt: Nytt band, tung elit-cv.

The LKPG Ritual

Nu på lördag.

The Manchu Ritual:Hard times in the land of the lost

2 x Greg Ginn-guror med klanderfria klistermärken.

Det här är i princip det närmaste interaktion vi kommer med Fu Manchu. De är mycket trevliga, men vi får veta att om de är i logen så får vi gå någon annanstans. Nu blir det aldrig så då de sitter i sin nightliner hela kvällen. Förutom direkt efter konserten. Då blir vi avvisade från logen när vi vill hämta våra prylar och åka hem. Bara att vänta till de lämnat lokalen och vi återigen får tillträde.

En underlig känsla. Jag kommer från en scen där du om du ber om ett avskilt rum där publiken inte kan vandra in hur som helst och börja hacka upp tjacklinor på ditt gitarrcase, anses som en snobbig rockstjärna. Här vill huvudbandet vara ifred från förbandet. Hepp.

De körde dock en SSD-cover, som jag missade och i djupaste förvirring fick för mig var en Black Flag-låt. Covern var inte den här, men jag tycker texten passar:

”Gotta stick together
Gotta stick together
Gotta stick together
Gotta stick together
Like glue

Like crew”

The trve Greg Ginn. Gud.

The trve pvnk metal kvlt.

Bredbent folkfest. Kända profiler från Stockholms nöjesliv up-front.

Petri, Daniel, Kalle.

En extremt nördig och kylslagen diskussion. Vi pratar om SSD, Jerry’s Kids, Gang Green, FU’s, The Freeze, No For An Answer, Cro-Mags, Bad Brains, Black Flag, Bl’ast, Necros, Poison Idea och så vidare. Inser att om vi står utanför Debaser och slänger fram dessa namn till var och en av de 450 som kommer ut efter Fu Manchu, så skulle ingen kunna relatera till ett ord. Sedan kommer Affe ut och han blir så glad att han tokmoshar hem till Uppsala. Sedan kommer Fu Manchu som nickar artigt och lunkar ombord på bussen.

Epilog: Kalle såg The Freeze i Finspång 1991. Fem betalande. Drette från Edge of Sanity arrangerade. Dubbelhepp.

”It still sickens my heartTo see the picture of the Pope and Bob”

Least we forget.

Att prutta i det blå skåpet

”Sport är den primitivaste formen av underhållning. Sport är inte i närheten av konst. En skidstafett har lägre verkshöjd än blåmålade mimare som bankar funkigt på ett plaströr.”

Jag har alltid avskytt sport i alla dess former. Organiserat, oorganiserat, OS, VM, EM, SM, vinter, sommar, höst, vår, handikappade, kortväxta, torrt, blött, friluftsdagar och så vidare.

Jag rymde från Domus fotbollsskola. Och när jag som väldigt liten tränade judo var jag för fet så jag fick tävla mot de äldre, mycket bättre barnen. Jag förlorade alltid. Efter en djupt förnedrande match då jag, nedtryckt mot mattan i ett dödsgrepp, råkade prutta högt och ljudligt, fick det vara nog. Fuck sport.

Så jag kan sympatisera med Fredrik Virtanen. Jag menar – folk som åker skidor och skjuter? Ska det vara något för arbetare det?

Nej, säger jag.

Däremot förstår jag inte påhoppet på barn och hårdrock. Jag älskar dem båda. Så attacken är orimlig, speciellt när den kommer från någon som gillar nycirkus. Blåmålade män som spexar till det genom att trumma fram djuriska djungelrytmer på plaströr och oljetunnor, samtidigt som de kompas av könlösa studiomusiker som pumpar fram lika könlös sitcomrock. Ska det vara något för arbetare det?

Nej, säger jag. Arbetare vill ha heavy fucking metal och barn. Punkt.

Säg nej till nycirkus och spex.

The Ritual Manchu: Mighty stoner power toniteOr?

Ute: -22. Inne: Merch mayhem. Iphone, vilken fotokvalité.

Fu Manchu (US)

Sonic Ritual (Sthlm)

Måndag 22/2, 19-01.

Debaser Slussen, Stockholm.

Info.

Sonic Ritual: ny låt på Myspace nu.

För de som följer I Just Can’t Hate Enough från the trve Norrland (Umeå och uppåt) kan jag meddela att hufvudstaden är lamslagen av kylan. Att tunnelbanetrafik ovan mark på den röda linjen, det vill säga min stalinistiska sträckning, står stilla. Helt stilla. Kommunikation utanför tullarna – wasted. Så vi får se om någon kommer ikväll.
Vi får se om vi kommer ikväll.


Stormtroopin’ through Telefonplan.

”Riding through the blackfires of endless time
The icy dawn lifts with an horizon like nordens on fire
Still peace breathes throughout the realm
This ride will be the one

The morning sun gleam upon these peaceful plains
Far beyond the realms of fire and ice
The legions marches on
Now blow the might horns of war

Fly throughout the sky, set fire to the land
Fly throughout the sky, Sons of Northern Darkness”

”Here comes the Melodifestival Meltdown/Run for your lives/Can’t stop the Melodifestival Meltdown/No-one survives” vol. 4

Vinnare ESC 2010 – om de bara inte var amerikanare…
Verdammt noch mal!

Ja, igår gick då Timoteij direkt vidare til Globen. Svenska folket röstade stenhårt på fyra blonda skogsrån som med fioler, kläder från Halens och vän stämsång uppmanade alla att ”kom, kom, kom”.

Det är musik för folk som älskar sin latte med maximalt med vitt skum och minimalt med kaffe. Timoteij är Prussian Blue – bara med dubbelt så många arier.

Jag ser detta som ett säkert järnkorstecken inför valet 2010. Det blir SD i riksdagen, ingen tvekan. Röstar svennebanan på folkmusik och Aryan Nation framför Alcazars fartiga bögdisco, så vill de garanterat att Jimmie Åkesson ska styra upp saker och ting i den svenska staten.

Dags att damma av knätofsarna och fanan inför Olivias skolår. Röd stuga med vita knutar och blonda lintottar? Oh, don’t mind if I do.

Vol. 1
Vol. 2
Vol. 3

I övrigt: var det bara jag som halvgillade den där 80-talshårdrockslåten ”Doctor, doctor”? Helvete, how can a song title be so overused? Ja, visserligen. Dock mer rock’n’roll än Crucified Barbaras hajenriff.

”Smoke ’em if you got ’em”

Febrig rockjournalisttanke: Kommer yrkets mest välanvända och träffsäkra klyschor att försvinna inom ett par år tack vare lagstiftning?

Kommer någon att förstå till exempel beskrivningen ”rökig jazzklubb” när ingen fått nyttja tobak på krogen de senaste 20 åren? Kommer Oliva, som just nu mest bryr sig om filtar med giraffhuvuden, att kunna relatera till Manowars ”All men play on 10” när regimens ljudsnokar gjort det omöjligt att skruva upp högre än 5?

Finns det hopp för oss klichétyngda metalmurvlar eller är det omskolning som gäller?

”Mama’s little boy/Fuck no”

Isolerad av magsjuka och snökaos (löp på det?) dammar jag av ett gammalt VHS-band. Förutom massa modernare saker som mitt gamla band och Tragedy, innehåller det även Black Flag live i Philly 1982.
Kvalitén är exakt som det ni ser här ovan fast med rörelse och något sorts ljud. Genom bruset destillerar jag fram ”I’ve heard it before” och ”Depression”.

Guds kuk.

Black flag, det enda band du behöver. Trots inspelningens totala risighet skär hardcorehatet, aggressionen, pisset och den sociala missanpassningen rakt genom rutan som en stilett, för att låna ett uttryck från hur det lät när DN Kultur rättshavererade och gav ett pris till Noomi Rapace. Helt oförtjänt. Lisbeth Salander är ju som bekant blott en sorglig karbonkopia av DD Crazy.

Ikväll: Crucified Barbara i Melodifestivalen. Det kommer med största sannolikhet att få mig att köra huvudet rakt genom rutan.

Just nu: Jag älskar livet när jag råkar på information om den 22:a exorcistkongressen: ”Under kongressen så diskuterade prästerna de huvudsakliga orsakerna till demonbesatthet, såsom occulta esoteriska trosuppfattningar som till exempel magi, österländsk meditation och homeopati.”