Surrounded by legions of thieves

Inte hela Spanien gillar tjurfäktning. Det gillar jag. Notera Discharge.

Så här skrev jag i morse:

Nya Wolf-albumet ”Legions of bastards”. Låt nummer fyra, ”Jekyll & Hyde”. Huvudriffet är en ogenerad stöld från… Ja, vad? Kan inte placera det. Hjälp, någon? Jag är genuint intresserad. Tack.

Jag kom på det: ”Zero the hero”, av och med Black Sabbath. Den skamlösa och oblyga stölden var det rejäl stake i. Kudos.

”Jag fattar inte varför du som inte äter kött, ändå kan äta sånt som liknar och smakar som kött”

Inget krångel. Bonnläpp versus vegowarrior. Go for broke.

”God, my name is 138 (I hate you)”

”Det hävdas ofta att tron är en privatsak. Nu senast i Svenska Dagbladet där kritikern Martin Lagerholm vill ’låta förhållandet mellan Gud och den enskilda individen vara deras ensak’ (10/3).

Problemet är bara att det har blivit allt mer uppenbart att religion alls inte bara är en privatsak utan också en alltmer självklar dimension i det offentliga livet. Människor har olika tro och det påverkar våra sätt att tänka och handla. Av det skälet behövs fler öppna samtal om saken. Inte färre.”

Två präster slår ett slag för mer gudspåverkan i det offentliga rummet och samtalet. Och visst, vi behöver mer snack om religion – snack om hur vi ska vända den här oroväckande utvecklingen där himmelrikets förkämpar tar allt mer plats med sin lättkränkta tro.

Hur ska vi som aktivt väljer att inte förlita oss på sagor, klara oss undan alla dessa gubbar som vill våldta våra sinnen med sina patriarkala förtryckarkukar i Guds tjänst? Religionen ska bort, bort, bort från det offentliga rummet, in i de mörkaste av privata garderober.

Annars går det så här.

Gud är en ensak och ska så förbli. Låt oss andra slippa drabbas av hans hatfyllda och nerpissade dogmer. För i helvete, tänk på barnen! Barnen måste väl ändå skyddas undan herrens iskalla klor?

Artiklar och aktioner i klass med de som i Aftonbladet signeras Hans Ulfvebrand och Jan Forsell, får mig allt mer att svänga över från aggressiv ateist till aktiv gudshatare.

Präst som imam, Jesus som Allah – Krillebus hatar dem alla.

För övrigt: Nya Wolf-albumet ”Legions of bastards”. Låt nummer fyra, ”Jekyll & Hyde”. Huvudriffet är en ogenerad stöld från… Ja, vad? Kan inte placera det. Hjälp, någon? Jag är genuint intresserad. Tack.

Vägen

I skuggan av det radioaktiva moln som sveper in över mediavärlden sitter jag och bildsöker på helgens mord i Itamar. Jag vet inte varför. Det finns ingen ursäkt men jag kan inte låta bli.

Jag tittar på färgfotot föreställande ett tre månader gammalt barn som fått halsen avskuren. Barnet ligger bredvid en av sina föräldrar, som också mördats.

Olivia börja gny. Jag går och petar in nappen igen. Hon somnar om.

Verklighetens orimlighet blir stundom för mycket för att greppa i all sin absurda helhet. Oftare än jag egentligen vill – och borde – erkänna, önskar jag att alla som inte är vi ska försvinna ut ur mitt medvetande.

Mannen nere till vänster. Hans bästa tid är – alltid.

Soundtrack: ”Empire of the damned”, av och med Sepultura.

Äga > inte äga

Jag åker till utlandet och införskaffar en försvarlig mängd vinylverk. Majoriteten av dem har jag redan lyssnat på i drygt hälften av mitt liv, bara i fel format. Det ska vara icke-digitalt. Dock är det en gråzon av rimlighet att köpa samma skivor igen.

Cornelia: Gråzon? Det är ju bara helt svart.

Subkulturell sortering ska läras tidigt.

Och med det säger jag grattis till mina vänner Ian och Dianna, som precis fått tillökning i form av en Vivienne. Stort kudos.

Grevinnan och betjänten

Jag: Ja, det är ju svårt det här med vilken faktanivå ni ska lägga boken på. Är det för experterna och nördarna och de redan insatta, eller för svennebanan och den amatörmässiga mediaeliten? Björn af Kleen kommer att köpa den på grund av chockvärdet med black metal. Han kommer att förstå och uppskatta just det chockvärdet, men han kommer inte att förstå skillnaden mellan black metal och power metal om ni inte förklarar det väldigt ingående.
Ika: Men han behöver inte förstå den.
Jag: Pja, i och för sig. Det kvittar om Björn af Kleen inte förstår skillnaden mellan ett band som Watain och ett gäng cirkusclowner som Hardcore Superstar. Han lär ändå uppskatta en övergripande bok om hårdrockens mer extrema sida, det har du absolut rätt i. Jag förstår inte skillnaden på grevar och baroner, bara för att ta ett exempel från af Kleens värld, men skulle ändå vilja läsa hans bok.
Ika: Jag har läst hans bok och förstår fortfarande inte skillnaden på grevar och baroner.
(tystnad)
Jag: Jag tror det är så att baroner spelar i Amebix och grevar i Burzum.
(tystnad)
Ika: Okej… Det har du faktiskt jävligt rätt i. Du är rolig.
Jag: (snavar på en björnfäll)

Bisarrt internt för mediala metalfreaks – check.

Vådan av att åka på semester och sedan plöja en monsterhög med tidningar

1. Jag upptäcker att Fredrik omnämnt mig i en krönika – här. Och här skrev jag om samma sak. Även här.

2. Jag upptäcker att jag bara får åtta (8) poäng i storm av stress-testet. Inte okej. Inte okej! Mer hets nu. Gah. Gah. Gaaah!

Cornelia. Ingen stress, bara cool.

Society Fashionista System Decontrol 138: Boots and beltbuckles in Barcelona

På Barcelonas bakgator finns second hand-fynden. Märkligast är butiken där jag hittar bältesspännet. I ett litet, litet hål i väggen står en propert klädd hipster av odefinierbar ålder och säljer ut vad som verkar vara sitt eget liv. Till oerhört märkliga priser, dessutom.

Vinylerna kommer direkt ur reabacken på Stadsmissionen men kostar alla mellan tio och trettio euro styck. Inget gäck, vi snackar Donna Summer och Rod Stewart för över hundralappen. Snuskiga porrnyckelringar (”Blow job paradise”) för fem euro delar hylla med Aerosmith-kassetter för nio euro. Eh.

Och så världens vackraste spindel, den enda varan med en rimlig prislapp i hela affären. Tio euro. Som hittat. Taget.

Tung spindel. Affärsinnehavaren köpte den i London 1990. 2011 bor den med mig, vid Telefonplan.

Hello motherfuckers: Vinnare av Paper på vinyl

Tävlingen om Papers nya lp ”Mischmasch” är avgjord. Inte så många kände kallet att kommentera men desto fler var värdiga vinnare.

Det har varit genuint svårt att kora en segrare. Min första reaktion var att välja den absolut första motiveringen, men då den personen även vann min förra tävling kändes det fubbigt. Nej, så kan vi inte ha det.

Korruption – just say no.

Vinnaren blir en främling vid namn Adam, som med etthundrafyrtiotre tecken visar att konservativt bakåtsträvande kan löna sig:

”Jag har inte hört Paper. Borde få höra Paper. Saknar internet hemma. Har endast vinylspelare. Borde initieras i den sekt av musik du tipsar om.”

Gratulerar.

Uppdatering: Främlingen Adam har lämnat en icke-existerande epostadress. Han kan höra av sig inom en rimlig tidsrymd, annars tillfaller skivan tvåan.

”I drink champagne on the plane/I drink champagne when I’m in Spain”

Jag: Tror du Maltesers skulle sälja lika mycket om det hette Molesters?
Cornelia: Nej, men jag är glad att just du funderat på det (skratt).
Jag: Är du redan full? Du brukar inte tycka att jag är så här kul.
Cornelia: Jaaa… Kaaanske... (stort skratt)


I flygplan får du whiskey i påse.

Riot grrrl 2011

Jag älskar punk med en tydlig feminin inspiration.

”Youth youth youth”

Strax över trettio och redan en cougar. Helvete, här går det undan med snabbspolningen genom ungdomsfixeringen och de skönhetslagar som en kvinna måste följa.

Trettio – det nya fyrtiofem.

I övrigt noterar jag den mentala statusen hos en vuxen man på tjugofyra år som tycker det är jobbigt med ”praktiska saker”, som att ”betala räkningar och ringa myndigheter”. Vilket kap.

I’m Barcelona bastard and I hate you

Beautiful Barcelona, olé! Och nej, vi åt inte tapas. Inte en enda jävla tapas. Fuck you, tapas.

Det blev en långhelg i Spanien – helt befriad från allt vad barn, internet och mobiltelefoner heter. Inget gäck. Noll uppkoppling i sjuttiotvå timmar. Skakigt.

Jag: Du inser att du nu kommer att få njuta av Krillebus i tre dygn helt utan mobil och datamaskin?
Cornelia: Du menar att jag kommer att inse hur glad jag ska vara över din besatthet? Det här kan nog bli en läxa för oss båda.

Så. Därav avbrottet i min dominans av bloggosfären och därav anledningen till att det ännu finns chans att vinna Paper-tävlingen.

Mer om resan senare. Vi återvände sent igår natt och jag sitter på jobbet helt groggy, kängad och sänkt på opiatmättad hostmedicin. Jag har dock noterat att under min radioskugga har Japan så när utplånats, och att hardcorenationen nu står inför nukleär ödeläggelse.

Söndagens löpsedlar frontade med Eric Saades ”superseger” i Melodifestivalen.

Guds kuk.


Triumph des streetfashion fascist.

Jag: Kan verkligen vilket land som helst smälla upp en triumfbåge? Paris, Berlin, Rom, Barcelona…
Cornelia: Det är ändå den i Paris som är mest känd, det är den alla tänker på.
Jag: Säg det till Hitler.
Cornelia: Han är död.

Jag blev stoppad av en fotograf på gatan som ville att jag skulle posera i en gränd. Han samlar på gatumodefashionistas och gillade min uppsyn och mitt stuk. ”No smile, look down, I want the hate look, you have a great look” löd instruktionerna. Jag följde dem utan problem.

Sayonara motherfuckers: Vinn Paper på vinyl

Av oförklarliga, förklarliga, oförutsedda, förutsedda, orimliga och rimliga skäl tar jag en paus i mitt dominerande av bloggosfären. Den kommer att härska i ett par dagar. Exakt längd oklar.

Medan jag är borta kräver jag att ni ska:

1. Lyssna på låten ”Glassbilen” av Spark!.

2. Lyssna på tonårsälsklingsalbumet ”Nato” av Laibach.
3. Se kortfilmen ”Ta mig”.

4. Bränna ner närmaste affär som säljer lyxmärket Louis Vuitton, då de vill att barnen i Afrika ska dö en motbjudande död.

5. Tävla om Paper-lp.

Enkel tävling.

Stockholmstrion Paper är en lysande enhet. Så även deras andra album ”Mischmasch”. Du måste höra det. Du måste äga det. Äga är häftigt.

Det du äger definierar dig som människa. Paper definierar dig som individ så den fysiska lp-versionen är gjord i endast trehundratrettiotre glänsande svarta vinylexemplar. Äger du den är du obskyr och en konnässör av begränsad tillgänglighet, vilket tillsammans med golfbilen är det nya svarta.

Jag har ett extra skiva – den ger jag bort. Kanske till dig.

Enkla regler.

Lämna en motivering till varför just duuu ska vinna en Paper-lp. Maxlängd etthundrafyrtio tecken plus din epostadress. Jag publicerar alla och väljer en värdig vinnare när jag är tillbaka i bloggosfären igen.

Enkel kredd.

Vill du köpa ett fysiskt eller digitalt exemplar av Papers ”Mischmasch” gör du det här. Där kan du även streama hela albumet helt gratis, din snåla jävla indiekuk.

Ha så kul. Ses.

– Hej, jag heter Christoffer, jag är 33 år gammal, och jag är… synthare.– Hej Christoffer!

Just nu i denna sekund:

1. Är jag så less på all hårdrock att det enda jag lyssnar på är nya Paper, bodysynth och en finsk nyupptäckt vid namn Nightsatan? Jo, så är det.

2. Är jag så less på allt gitarrbaserat mangel att den konsert jag ser fram emot mest är Die Krupps och Nitzer Ebb? Jo, så är det.

Fuck you, Big Four.


Nightsatan – extremt korrekt klädda.


Nightsatan – extremt avslappnat omslag.