tisdag 15 mars 2011

Vägen

I skuggan av det radioaktiva moln som sveper in över mediavärlden sitter jag och bildsöker på helgens mord i Itamar. Jag vet inte varför. Det finns ingen ursäkt men jag kan inte låta bli.

Jag tittar på färgfotot föreställande ett tre månader gammalt barn som fått halsen avskuren. Barnet ligger bredvid en av sina föräldrar, som också mördats.

Olivia börja gny. Jag går och petar in nappen igen. Hon somnar om.

Verklighetens orimlighet blir stundom för mycket för att greppa i all sin absurda helhet. Oftare än jag egentligen vill – och borde – erkänna, önskar jag att alla som inte är vi ska försvinna ut ur mitt medvetande.

Mannen nere till vänster. Hans bästa tid är – alltid.

Soundtrack: ”Empire of the damned”, av och med Sepultura.

16 kommentarer:

Steve sa...

"The al-Aqsa Martyrs Brigade, the armed wing of Fatah, the dominant political faction in the West Bank, said it had carried out the 'heroic operation … in response to the fascist occupation against our people in the West Bank and Gaza Strip'".

Jävligt heroiskt att döda en barnfamilj i sömnen. Fattar inte de där "heroiska" organisationerna att antipatierna mot olika "befrielserörelser" minskar radikalt allteftersom civila individer och grupper utsätts för illdåd? Samma sak med Jemaah Islamiyahs Bali-bombningar - det slutade med att antiterrorgrupen Detachment 88 (!) hade ihjäl i stort sett alla drivande inom ovannämnda rörelse och aversionen mot militant islamism i synnerhet och islam i allmänhet ökade. Dessutom är Indonesien historiskt sett ett hinduiskt örike, och hinduism och buddhism dominerar inte minst Bali så deras ockupationsföreställning - att västerländska och modernistiska levnadsätt, som sanktioneras av staten - är HELT efterbliven.

Lika lite som islam har någon sorts "historisk rätt" till Bali, har ashkenazimjudar (konvertiter från Östeuropa) rätt till Palestina/Israel. Så för att knyta ihop säcken är det tyvärr så att själva Israels existens är roten till mycket av det som har hänt i och omkring Gaza.

Fredrik sa...

Jag vet inte varför jag börjar tänka på dadaismen.

Jag såg en bild på ett spädbarn som smält ihop med en ko. Det var från Vietnam, men hade kunnat vara från vilket jävla krig som helst. Oavsett religion eller historia - då makten skall utökas blir rättvisan blind.

Andra som blir blinda är de som promt skall skylla allt på religion. Det är snarare de överpräster som varje religion har som bär skullden till allt detta vansinne.

138 sa...

STEVE/FREDRIK: Jag mailade Nathan Shachar, DN:s korre i området.

Jag: Är det helt uteslutet att morden i Itamar INTE är en terroristattack? Sker det aldrig ”vanliga” brott i dessa områden? ÄR alla mord politiskt motiverade?

Nathan: För två år sedan skar en rysk skurk halsen av sex personer, en barnfamilj, i Tel Aviv, för en struntsak, en skuld tror jag det var. Men Itamar är ett litet ställe i ett hörn dit ingen nånsin har ärende utom de själva. Många av dem är våldsamma och besvärliga politiskt, men vanlig brottslighet är ytterst sällsynt på bosättningarna.

138 sa...

FREDRIK:

”Andra som blir blinda är de som promt skall skylla allt på religion. Det är snarare de överpräster som varje religion har som bär skullden till allt detta vansinne.”

Wtf. Nu tycker till och med jag att du får skärpa dig. Vad är en religion utom just sina överstepräster? Svar: inget.

Sulla sa...

"Fattar inte de där "heroiska" organisationerna att antipatierna mot olika "befrielserörelser" minskar radikalt allteftersom civila individer och grupper utsätts för illdåd?"

Se vad som hände med IRA. Deras terrorbombningar gjorde ju hela deras sak så impopulär att de kände sig tvungna att ringa och förvarna ställen de skulle bomba så att folk inte skulle komma till skada. ETA gick ju ett steg längre och ringde bara och förvarna och sprängde inte ens saker. :)


"Vad är en religion utom just sina överstepräster?"

En massa folk som letar efter överstepräster.

Fredrik sa...

Jag vet inte hur du menar. Men om jag skriver: tänk påven.

Måste han finnas? Måste katolicismen se ut som den gör? Vem bestämmer det...

Med det sagt: religion är inte min typ. Vi funkade inte ihop. De försökte tvinga mig hur jag skulle leva. Nej nej. Jag har nog med alla andra regler jag vill följa.

Jag förstår dock inte vad du siktar på... Att jag tar ställning mot religion är knappast någon nyhet. Att jag ändå anser att de som gillar det får köra på, det brukar jag försöka vara tydlig med. Men att det blir dåligt ofta, kan i princip alltid härledas till dessa fördömda överstepräster.

Är det då inte helt naturligt att jag önskar dem bort? Det är där religionen förvandlas till politik.

8)

Steve sa...

Alltså Israel/Palestina-dispyten är primärt en "geopolitisk" konflikt medan härjningarna på Bali är religiös-politiska, så någon blindhet rör det sig ingalunda om i mitt fall. Dock ska man ha klart för sig att även den sekulära sionismen har religiösa förtecken i och med tanken om de (meta)historiska kopplingarna mellan TaNaK och den judiska staten Israel, vilket de sekulära ofta tillämpar ad hoc för att ena världens judar i frågan. Dessutom finns det en hel del rabbiner och ultraortodoxa judar - de flesta är dock mot sionismen av just religiösa skäl eftersom frälsaren ännu inte har kommit - som ser erövrandet av området i fråga som ett slags del i frälsningsprocessen.

Källa: Ravitsky, Avieser (1996). Messianism, Zionism, and Jewish Religious Radicalism. University of Chicago Press.

138 sa...

Jag tror jag hoppar den här diskussionen. Det blir lite som när Filip och Fredrik sa ”det enda dåliga med nazismen är nazismen”.

Jag hänvisar till ett tidigare inlägg:

http://canthateenough.blogspot.com/2010/04/foucault-ftw-marcus-birro-runkar-upp.html

Steve sa...

Innan jag lämnar den här debatten måste jag bara tillägga en sak angående religion och att kasta ut barnet med badvattnet. Ämnet religion är så enormt omfattande att det blir absurt att ens försöka sig på en uttömmande diskussion - även om man bara fokuserar på någon specifik komponent. Men ett litet etikrelaterat utsnitt blir det i alla fall.

Jag tycker att protestantismens (sexual)moralism, som i Sveriges fall gällde fram till 1990, är och var på många sätt utmärkt - den hindrade förmodligen många slöa, dumma och odisciplinerade individer från att knulla sig runt halva stan innan de fyllt sjutton, göra preventivabort eller få ungar de inte klarar av att uppfostra, dricka alkhol, knarka och allt annat som är destruktivt för de som inte klarar av det senmoderna samhällets valfrihetsnoja.

Och så avslutar jag med en litet citat från José Ortega y Gasset som också är ganska talande i sammanhanget.

"For me, then, nobility is synonymous with a life of effort, ever set on excelling oneself, in passing beyond what one is to what one sets up as a duty and an obligation. In this way the noble life stands opposed to the common or inert life, which reclines statically upon itself, condemned to perpetual immobility, unless an external force compels it to come out of itself. Hence we apply the term mass to this kind of man – not so much because of his multitude as because of his inertia."

138 sa...

”den hindrade förmodligen många slöa, dumma och odisciplinerade individer från att knulla sig runt halva stan innan de fyllt sjutton, göra preventivabort eller få ungar de inte klarar av att uppfostra, dricka alkhol, knarka och allt annat som är destruktivt för de som inte klarar av det senmoderna samhällets valfrihetsnoja.”

Nu du skämta med mig aprillo? Folk knullade väl fram än mer oönskade barn och söp sig väl än fullare förr i tiden? Folk har ju FLER barn under det kristna moraliska oket. Inte färre.

Hemma hos mig kastar vi gärna ut Jesus och Allah med badvattnet. Detsamma med folk som stirrar sig blinda på att frikänna religionen i alla lägen.

Det är inte religion, det är politik.
Det är inte religion, det är kultur.
Det är inte religion, det är kapitalism.
Det är inte religion, det är krig.

Etc.

Religion ÄR politik.
Religion ÄR kultur.
Religion ÄR kapitalism.
Religion ÄR krik.

Och viceversa.

138 sa...

Es ist krik.

Steve sa...

Nu måste jag förstås komma med ett svar - innerst inne ville jag kanske inte avsluta debatten helt.

Det första jag skrev gäller dock än: det rör sig om ett så oerhört omfattande område att det blir löjligt att haspla ur sig att man är för eller mot religion i sig, men det är å andra sidan min ringa ståndpunkt och du får givetvis ha din egen. Till exempel den här rena vidskepligheten som tagit sig i uttryck i böner riktade mot en eller flera gudomar i "himlen" - i den enfaldiga förhoppningen om att ett slags metafysiskt men "levande" väsen svarar på eller ignorerar dessa handlingar - är en mycket begränsad del av den religiösa historien som man känner till. T.ex. den ursprungliga buddhismen hade inga frälsargudar.

Förr i tiden? Pratar vi Sverige pre sexuella revolutionen eller antiken? Vilken historiesyn man ska ha är i sig en svår fråga, men många samhällen/civilisationer rör sig framåt i cykler - till exempel var romarriket särskilt dekadent i vissa faser men desto mer sansat i andra. Folk har, oavsett var de levt, i alla tider brutit mot tabun, knullat runt, supit och/eller knarkat, och en viss sorts ideal och moralmönster har inte kunnat hindra detta. Likväl har det ändå haft en stor inverkan, och t.ex. kristendomens etik, så som den tedde sig i Sverige under så sent som 1980-tal, ledde till att folk var avsevärt mer puritanska beträffande sex och droger än de är i dag. Givetvis är det fler faktorer än så som spelar in - i just det här fallet t.ex. amerikanska influenser och den sexuella revolutionen som redan hade skett en-två decennier tidigare, men likväl kan man säga att moralismen har hindrat folk från att bete sig på vissa sätt.

För att få barn måste man knulla - detta gjorde man i mycket lägre grad om än inte innan 1990 (det var då många började gå ur svenska kyrkan och omfamna en ren ateism eller agnosticism) så åtminstone innan 1970 och detta på grund av etiska skäl, och moralen påverkades inte minst av kristendomen.

138 sa...

Du får ett twitterinlägg på dig att sammanfatta din ståndpunkt gällande Gud och knulleri. Klarar du det? Pun intended.

Jag ser inga som helst problem med att säga rakt av om du är för eller mot religion.

Det är inte som rosa bandet – ”Jaha, du är MOT bröstcancer? Själv är jag för”.

Att ta ställning mot religion är lika lätt som att ta ställning mot rasism, homofobi, kvinnohat och Khadaffi.

Sedan att det egentligen är lika meningslöst som att lägga till en ”Vi gillar olika”-logga på din FB-profil, det är en annan femma. En del saker gör du bara för att det känns bättre för dig själv. Bra så.

Steve sa...

Om det över huvud taget ska bli en något så när seriös debatt om ganska komplexa ämnen, som innehåller kommentarer bestående av mer än "jag tycker..." och något otydligt formulerat argument så krävs det en del textutrymme till att förklara, sätta i sammanhang osv. Skriva och läsa går fort och det är helt valfritt om man vill delta i aktiviteterna.

Tyck vad du vill om religion, men kom ihåg att det finns många som mår bra av skiten lika mycket som du mår bra av dina egna former av meningslösa förströelser. Passar på att betacka mig med ännu ett bländande citat:

"Religion is the opium of the people...And now economics is the opium of the people; along with patriotism...What about sexual intercourse; was than an opium of the people?...But drink was a sovereign opium of the people, oh, an excellent opium. Although some prefer the radio, another opium of the people, a cheap one..." (Hemingway)

138 sa...

Jag tycker inte det här är ett särskilt komplext ämne. Jag tycker det är ett ganska lätt ämne i kategorin rimligt vs. orimligt. Men nu är jag en rätt kategorisk och pragmatisk människa, samt inte särskilt akademiskt beläst eller intresserad av att vidga mina spirituella vyer. Det erkänner jag villigt.

Allt är opium, visst. Men det är rätt sällan en alkoholist kräver att lagar, samhälle, seder, andra människor etc ska anpassa sig efter hans opium. Och om han gör det är det ingen som lyssnar. Men när guds opiatmissbrukare harklar sig, då ska hela världen lyssna, respektera, hmmma och vara förstående.

Nej. Jag tänker inte vara förstående.

Johan sa...

"Men när guds opiatmissbrukare harklar sig, då ska hela världen lyssna, respektera, hmmma och vara förstående."

och där har vi väl problemet jag har med religion. Personligen rör det mig ganska lite om folk dyrkar Jesus eller kaosgnostiska misantropiska Kali-getter på sin fritid, så länge de inte inkräktar på allas vår gemensamma vardag och verklighet. Dra åt helvete och försök inte forma samhället enligt era insnöade, metafysiska hittepå-sagor.