Bombs over Barca: Smörj det krås som inte smörjs

Jag har slutat återvända från resor med meningslösa bilder på museum, ruiner, arkitektur och andra turistiga sevärdheter. Jag kommer bara hem med tonvis med fotografier föreställande mat och ätande. Let’s go.

Självklart packar vi smörgås för resan. Hummus med morot på grovt lingonbröd. I plastpåse.

Cornelia älskar smörgås i plastpåse.

I Spanien kallas den onda, multinationella kedjan Dunkin’ Donuts för Dunkin Coffee. Stor isespresso med citron- och chokladkolamunkar.

Big J’s Burger kör med mottot ”Eat meat”. Det hindrar inte att deras vegetariska burgare är fullt rimliga, om än inte lysande.

Restaurangen erbjuder även etthundra gram extra kött för motsvarande tio kronor. Kvinnan bakom Cornelias rygg utnyttjar just detta för att utöka sitt redan bastanta och pommes frites-bestyckade hamburgermål. Hon har även beställt in en förrätt som består av en varmkorv med bröd och ytterligare en tallrik pommes frites. Till detta dricker hon Coca-Cola Zero. Det gäller att hålla koll på kalorierna. Hon lyfter på locket till hamburgaren, spritsar på en rejäl dos majonnäs, och hugger sedan in.

Jag höjer min San Miguel mot henne och skålar utav respekt för den fart med vilken hon tuggar sig mot den tidiga graven. Kudos. FTW.

På Vegetalia får vi en rekorderlig dos ekovänlig kost. Förrätterna är briljanta: Misosoppa med tofu och sjögräs samt en slät grönsakssoppa med brödkrutonger. Till det ekologisk San Miguel.

Huvudrätten är okej, varken mer eller mindre. Hallå, vi är vegetarianer – inte kryddhatare. Sojabitarna på pizzan måste marineras och sminkas upp till en hetare nivå. Detsamma gäller grönsakerna i Cornelias paella. Dryck: Cola och rödvin, båda beyond ekologiska.

Maoz Vegetarian – seriös falafelförintelse. Fuck you, Malmö.

Japanska förrätter. Ärtskidor är ball, grönsaker i smarrsås är ballare.

Japanska fetnudlar med sladdertofu. En besvikelse. Cornelia drar vinstlott i form av en simpel wokgryta med ris och currysås.

Nattpizza: The king of beers Budweiser möter the king of crazies Dave Mustaine. Lättdrucken starköl och lättläst bok är plusmeny.

Mustaine hade behövt en mer slipad redaktör som stakat ut kursen skarpare. Sovra för fan, sovra i materialet!

Första halvan är en ändlös knarkkarneval av Satans nåde, fylld med rimliga anekdoter. Andra halvan är en snarkframkallande hitta sig själv-festival i Guds regi, fylld med Amelia Adamo-fontänorgasmer.

Noterar dock att Mustaine lägger tre sidor mot slutet på en konflikt med en välkänd, misantropisk metalsatanist från Sverige. Det slutar med att Megadeths frontman kallar den framlidne musikern för ”pussy”.

Hepp. Classic you, Dave.

Uteservering och palmer, cappuccino och starköl, små torg och stora solglasögon, jag älskar dig Cornelia.

Den mest uppskörtade flygplatsmat jag någonsin ätit. Skämslunch deluxe. Jag vill inte ens skriva vad det är. Jag mår som jag förtjänar efteråt. Prutt-prutt, tut-tut.

Soundtrack: Allt med Artificial Peace, som är den bästa hardcorepunk jag vet, samt Venoms ”Calm before the storm”, som är det mest falsksjungande Cornelia vet.