De va la gött att leva under mänskligheten och civilisationens absoluta ändhållplats

Jag började skriv ett inlägg med titeln ”Varför Kissies blotta existens får mig att ångra att jag skaffade barn”. Uppläget var att jag, inspirerad av Anal Cunts kontroversiella hit ”I went back in time and voted for Hitler”, bygger en tidsmaskin och åker tillbaka i tiden och övertygar Kissies föräldrar om att preventivmedel helt klart är ett bra system. Men jag aborterade den idéen. Precis som mamma och pappa Nilsson borde ha gjort med sina barn, innan ett totalt misslyckande som föräldrar resulterade i en avkomma som gör världen betydligt sämre.

Jag började skriva ett inlägg om ironin i att inbetalningskortet för tv-licensen landar dagen efter att SVT lagt sig platt för Kissie och hennes bror, en snedknullad Stureplansnazist med uppsyn modell Rohypnolvåldtäkt. Men jag stekte den idéen, precis som public service och ”Debatt” stekte sin integritet på samma sätt som när SVT ansåg att Anna Anka var en top notch-gäst i barnkanalen.

Varför jag då inte förmedla detta hat, denna avsky? Jo, för att:

Jag, för vad som känns som första gången på en evighet, har tillbringat en fantastisk heldag med en dotter på toppenhumör. Guld värt.

Jag stötte på en djurrättsmanifestation. Visserligen gör en nerbränd pälsfarm mer direkt verkan. Men då jag själv varken är villig att anlägga bränder eller demonstrera, riktar jag ett enormt stort kudos till de tappra kämpar som trots förbipasserande hånleenden protesterar i Mammons tempel. Megakudos.

Jag har medverkat i en välskriven artikel där jag framstår som inte mer än rimligt korkad. Snart på ett internet nära dig.

Sound Pollution har fått in en laddning Pentagram-vinyler. Nu suktar jag bara efter den där Uriah Heep-tröjan som är på ingång.

Jag har lagt vantarna på en ny fransk zombiesupervåldsfilm. Jag kommer även att tävla ut ett par stycken ”La horde”-dvd:er så fort jag kommer på en vettig fråga.

Så. Därför går hatet på sparlåga idag. Därför känner jag mig som Ice Cube. Fuck the world.

Soundtrack: Massa osläppta låtar av och med Grande Roses samt den nya upptäckten Riddarna, som trots sin fäbless för ironiska djurtröjor spelar väldigt rimlig rockmusik.