Den välbehagliga känslan av att inte, trots allt, vara den enda friska människan i en orimlig Verklighet, är obegripligt stor. Tack, Johan.
Och tack, Anton, för din strålande kyrka och medföljande hemsida:
torsdag 3 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man kan ju inte direkt klandra honom för att han hoppar av den där lallarorganisationen, av vilka skäl det nu vara månde.
Hittade dig genom Facebook och det var ju en jävla tur:
http://flintgubbe.blogspot.com/2011/02/namen-vilka-ar-det-har-som-stoppsladdar.html
Mvh
Den siste bloggaren
Sveriges bästa skribent.
Skicka en kommentar