The Ritual Syndicate

Jag får ett e-mail från min vän Fredrik:

”Jag hade på mig Sonic Ritual-tröjan när en snubbe kom fram på Debaser och sa att han kände en person i det bandet. 'Jag är också från Falkenberg', sa han."

Sonic Syndicate, gruppen som mer än någon annan personifierar musikaliskt lösbajs, är från Falkenberg.

Sabbath, syra och Krillebus

Mitt i flytthetsen vill en regissör att jag ska medverka i Adiam Dymotts kommande video, trots att jag var tidig med att dissa henne. Då jag packat ner alla mina rutiga grungeskjortor tvingas jag tyvärr tacka nej. Plus att jag alltid blandar ihop henne med Amon Düül.

”Chinese democracy”, flytt, segermiddag och loserfarsor.

I bakgrunden: Madre de familia Doris och Cornelia.
I förgrunden: Scampi med cashewnötter, friterade nudlar med grönsaker och tofu i svartabönsås.


Cornelias fat till vänster. Det enda negativa med att vara ihop med någon som äter för två är att det numera aldrig blir några rester över för mig att göra slut på. Jag är van vid att få en och en halv måltid när vi går ut och äter, eftersom jag älskar att äta. Icke längre.

Familjen Röstlund-Jonssons flytt är som ”Chinese democracy” – years in the making, fortfarande inte klar. För att fira att pinan snart, snart, snart är över gick vi på Cecilias (#1 TT marknadsavdelningsdestroyer) inrådan till Ho’s vid Hornstull. Mkt bra. Lätt #3 efter fabulösa Lao Wai och fantastiska Kokyo.

Jag bad min mor om barnuppfostransråd. ”Svårt”, svarade hon, ”de blir som de vill ändå i slutändan”, och nickade mot mig. Sant. Vi kan bara göra vårt bästa. Jag kan hur som helst inte bli en sämre far än min egen. Dock så berättade min kära mor att det faktiskt var farsan som föreslog att hon skulle ge upp rökningen. Innan rökte hon ett paket John Silver om dagen (kom ihåg: 70-tal) och läkarnas råd var att gravida kvinnor ”inte skulle röka så mycket” (än en gång: 70-tal). Har ni sett ulandsserien ”Unga mödrar”? Danmark 2009 = Sverige 1977 i fråga om tobak och vara på tjocken.
Så för Euler Bertelli att föreslå att modern till hans barn skulle ge upp cigaretter helt och hållet måste ha varit oerhört progressivt för sin tid. Det är också det enda han någonsin gjort för mig. Ja, det samt att han för några år sedan gav mig sin gamla all over print-tröja med marijuanalöv på. Värt.

Krabban och Cthulhu

Krille, Cornelia, Krabban.

Sista bilden i gamla lägenheten.
Och Krabban, 21 veckor idag. Grattis.

Detta är arvtagaren/arvtagerskans framtida uppväxt, om Daniel och Jonas får bestämma:



Grundat på detta förslag kommer de aldrig att få träffa Krabban.

”One ring to rule them all, one ring to find them, one ring to bring them all and in feel the darkness bind them…”

Cornelia: Har du börjat ha ring igen?
Jag: Ja, jag hittade den när jag gick igenom mitt smyckeskrin inför flytten.
Cornelia: Den är inte så snygg.
Jag: Ja, nja, jag vet. Typ. Fulsnygg och tacky. Men Jerry A har en exakt likadan på omslaget till ”Feel the darkness”.
Cornelia: Och han är ditt skönhetsideal? En grovt, grovt överviktig heroinist?
Jag: Eh, ja, nu när du lägger fram det så…

Handbok för pojkar – handbok för the arseholes.

Idag, under ett ögonblick av dödsförakt, vandrade jag in i butiken Stockhome. Det är en affär som bara säljer totalt onödiga saker. Alltså, bara. Små prydnadssaker som min forne kollega Jonas skulle avsky mer än han avskyr Mumintrollen, och sådana där böcker med anekdoter, citat eller visdomsord som man köper när någon man egentligen inte gillar eller känner särskilt väl fyller år. Där fastnade jag i en bok som heter ”Handbok för pojkar”. Den är utgiven att ett förlag som prånglar ut värdiga titlar som ”Klassisk stickning” och ”Snaps : en gyllene bok om att krydda brännvin”. Ni har förmodligen gett bort en av deras utgåvor i födelsedagspresent både en och två gånger.
”Handbok för pojkar” är skriven av tre förkrympta gubbkukar av stål vid namn Leif Eriksson, Kristoffer Lind och Samuel Paulsson, och handlar om följande otroligt manliga Per Moberg-liknande ämnen:

”Bilar och båtar, kungar och kanoner, älgar och äventyr det här är boken för alla pojkar, stora som små. För visst är det roligt att ha koll på varför man kallar en bazooka för en bazooka och jättebra att veta hur man bär sig åt när man ska rensa en fisk? Det handlar om tekniska prylar, djur och natur, smarta knep, skojiga tidsfördriv och en mängd andra saker som är bra att veta. Hitta underhållande läsning för en regnig dag, praktiska tips på skogspromenaden och häftiga fakta och rekord som får dig att tänka stort. Handbok för pojkar är en perfekt present för alla från 8 till 108 som har pojksinnet kvar.”

Jag kräktes lite i munnen. Eller, inte så lite egentligen.
Sedan noterade jag att i musikkapitlet så skriver de att den ende i ZZ Top som inte har skägg, heter Frank Beard.
Efter det kräktes jag lite mer, och tänkte på hur skönt det vore att vara tjej och helt naturligt biologiskt ointresserad av vilket som är världens högsta berg. Tänk att ha som främsta intresse att kamma håret på en My Little Pony, och bara kunna strunta i rock and/or roll.

”Tihi, jag har en fitta. Försök inte snacka med mig om gitarrer och Formel 1. Vill du prata känslor och blommor? Ska jag laga mat åt dig medan du byter däck? Tihi.”

Boken avslutas med ett svartvitt foto på en liten pojke i knäbyxor som glatt vinkar åt Adolf Hitler. Fullt rimligt.
Sieg heil påtvingade intressen och könsroller.

Jag hoppas att Leif Eriksson, Kristoffer Lind och Samuel Paulsson får femtielva döttrar var. Minst. Sedan kan de gråta sig till sömns över att de inte har någon med kuk mellan benen som de kan dela med sig av alla sina värdefulla tips till.

Vilken kunskapsdevalvering för det svenska samhället det vore.

Mer B som i…

…”bögbestick”. Prins Carl Philip, #1 svenska bidragstagare, har designat egna bestick. Gott så. Det ansvariga företagets marknadschef Monika Törnqvist uttalar sig i media. Ännu godare så, då hon måste vara orimligt nöjd över följande uttalande:

”Hon förväntar sig en försäljningssuccé. Främsta målgruppen är kvinnor som passerat 40.
– Då är småbarnsåren över och kvinnor har tid att anordna trevliga middagar med vackra dukningar. Men jag tror också att unga designintresserade och homosexuella män faller för det här sparsmakade och stilrena uttrycket. Även fans av Sveriges mest seriösa och kompromisslösa hårdrocksband kommer att springa benen av sig efter prinsens bestick.”

Uttalandet kan delas upp i tre klockrena fastslaganden:
1. När kvinnfolket har sprutat ur sig tillräckligt med ungar kan de ägna sig åt sitt näst främsta intresse: bjuda folk på hemlagad mat med flådiga dukningar. Dock ska ätandet ske under ”trevliga” former, aldrig otrevliga. Kvinnor, till skillnad från män, föraktar otrevliga matbjudningar.
2. Bögar dyrkar bestick mer än någon annan sexuell minoritet.
3. Kompromisslös hårdrock är per definition rojalistisk.

I övrigt: Jag. Kan. Inte. Sluta. Lyssna. På. Bombus. Nu när Sveriges bästa band, det från Örebro/Australien, enligt djungeltelegrafen är på väg att implodera, är tronen kanske på väg att bli ledig.
Hörde ni det, Bombus?

Scener från en flytt

En typisk flyttkartong hos familjen Röstlund-Jonsson, en actionleksak samt en skiva som jag hoppas ska växa på mig (tack Malin).

Antal vinyler som ska flyttas: kring 3 500.
Antal fyllda flyttkartonger: börjar närma sig 100.
Antal patronbälten i familjen: 4.
Antal konversationer med Linnéa angående att ”kultband” är ett meningslöst och helt urvattnat begrepp utan popkulturellt värde: 1.

Sonic Ritual: big egos, medium 7" sized dicks

Black Boss Pelle meddelar att testpressen på vår 7" dykt upp. Så här ser testpressen på omslaget ut, med en stunt-Autopsy-sjua som stand-in.
Om allt går vägen och vi inte drabbas av Death SS-förbannelsen så ska den vara ute om exakt 9 dagar. Fast vi får se. Seriositet inom musik sticker som bekant i mina ögon, så jag kanske förstör hela pressen.

Nästa släpp: Sonic Ritual 1" vinyl där vi tolkar alla bra riff som Helvetets Port någonsin gjort. Sedan en split12" med Sanctuary in Blasphemy på High-Roller Records. Därefter kanske vår debut12" på Tankcrimes dyker upp. Kanske. Och efter det hoppas vi att Hjalmars Doom Bolag ska erbjuda ett deal.

Dagens kulturkrock på bokstaven B…

…som i ordet "bög", vilket är frekvent förekommande som skällsord i hjärntrustens kommentarer på detta inlägg.

B:
Börja lyssna på hela Blitzkriegs ”A time of change” för att sedan helt chockerande glida in i Bloodclaat Gangsta Youths ”Kill or be killed”. Låt spellistan flöda in i Bloodpaths ”Song for Steve” för att avsluta med Blue Cheers hela ”Vincebus eruptum”. Toppa med Blue Öyster Cult om andan faller på.

Rejäl bögmusik, med andra ord.
Inte som Helvetets Port, världens straightaste band.

Dregen, bonsaiträd och smurfarna

Konversation i ett öppet kontorslandskap ca. 09.49.

Kollega: Hallå? Hallå?!
Jag: Ja? (tar av mig lurar med högljudd rock and/or roll)
Kollega: Du är en rocker va?
Jag: För det mesta. Hur så?
Kollega: Finns Backyard Babies fortfarande?
Jag: Ja, tyvärr.
Kollega: Och Dregen, vad spelar han?
Jag: Gitarr. Sologitarr om du vill vara specifik.
Kollega: Tack! Jag håller på att skriva om ett heminredningsprogram där han ska vara med. De ska visst bygga en likkista.
Jag: Då behöver de bara hugga ned ett bonsaiträd för att få nog med virke. Han är 1.20 lång.
Kollega: Är han? Det förklarar varför de andra i programmet sitter ned på alla bilderna. Fast jag tycker han är söt.
Jag: Ja, om man gillar smurfer.

Dregen är för övrigt, även här tyvärr, aktuell som vikarie i ett (halv)klassiskt svenskt dödspunkband som ska återförenas.
Bandet har namn både på svenska och engelska.
Nej, det är inte Shit Lickers/Skitslickers.

Johan Croneman: Into the void Helin

”Och vet du vad: Många av oss föredrar trots allt ett journalistiskt finrum framför ditt tomrum.”

Johan Croneman torpederar Aftonbladets Jan Helin med ett förakt svartare, torrare och mer bittert än askan i en begravningsurna. Sarkasm? Off the charts kids.
Om I Just Can’t Hate Enough får välja sitt eget hatiska skyddshelgon så blir det DN:s tyngsta hater. Vilket hånande! Vilken vasshet! Vilken diabolisk ringaktning för pöbelns begär och den giriga medieelit som tillgodoser den. Om Johan Croneman började skjuta heroin och riffa skulle han vara Eyehategod och jag skulle dyrka, om möjligt, ännu hårdare.

Christoffer: Briljant skrivet.
Cornelia: Vad går det ut på?
Christoffer: I korthet att Aftonbladet tycker att de står på folkets sida medan DN sitter på höga hästar och kollar ner på den vanliga, lilla människan.
Cornelia: På folkets sida? Snarare är de fördummande och klappar människor på huvudet då de utgår från att alla i Sverige har grava läs- och skrivsvårigheter. Och innehåll i Aftonbladet? Lyser med sin frånvaro.

Jag orkar inte leta någon länk till det här.
Tänk själva.
Eller köp en tidning.

The faint sound of shoveled earth över min kärlek till Slayer

Helt sönderstressad av jobb och med noll inspiration att blogga hittar jag via Patrik till den här sidan. Efter 3 sekunder konstaterar jag kallt att jag är fullständigt och nästan makabert ointresserad av Slayer 2009. Hur gick det till? Ett av två band som fått mig att gråta i konsertsammanhang (på ett bra sätt). Jag gäspar slött åt det där nya spåret och funderar på, tja, när det är dags för Witchcraft att släppa något nytt.

Hur i helvete gick det till?

Och se där, både koppling till Slayer och Umeå hardcore i ämnesraden.

Sökes desperat: turnébuss

Idag pruttade Fru Fortuna Sonic Ritual och Sanctuary in Blasphemy rakt i ansiktet. Den turnébuss som vi skulle hyrt 8-12 april har brakat ihop. Vi och dess ägarinna, den väldigt snälla Ana, är otroligt ledsna. Om ngn där ute kan hjälpa eller ge tips är ni välkomna att höra av er på christofferjonSNABELFUCKINGAgmail.com.
Vi är 8 personer som ska ha sittplats.
Tack.

I just called to say that jag vet att du gillar Kent

Min nya bästa vän tillsammans med några gamla.

Jag älskar återvinning, och inte bara av musik. Ju mer jag kan konsumera som redan ägts av någon annan, desto gladare blir min plånbok och naturen (och Merciless). Så inse mitt glädjerus när jag hittar en fullständigt tillförlitlig mobiltelefon på bytesbordet i vårat soprum. Dessutom med laddare och en liten lapp där en vänlig själ skrivit ”fungerar, upplåst”. Äntligen, äntligen, äntligen kan jag ta min bajsiga Nokia och slänga den rakt åt helvete.
Nokia Xpress Music: fuck jävla off.
Det bästa är att den forne ägaren inte raderat ett smack. Telefonbok, mail, foton, filmer, sms, telefontrafik – allt finns kvar. Så idag har jag ägnat mig åt lite lättare FRA-arbete på lunchrasten. Jag vet att:
1. Ägaren är en han.
2. Jag vet vad hans sambo heter och vad hon har för telefonnummer.
3. Jag vet att han och hans sambo kommit så långt i förhållandet att de vågar säga ”jag älskar dig” till varandra.
4. Jag vet vad hon gillar för typ av pizza: Funghi med bearnaisesås till. Av en slump (?) är det även min favorit.
5. Jag vet vilka uteställen de brukar köa till.
6. Jag vet att han var och såg Kent förra sommaren.
7. Jag vet att anledningen till att han så snällt ger bort sin telefon är för att han fick en ny i födelsedagspresent.
8. Jag vet att han gillar Stieg Larssons ”Luftslottet som sprängdes”.

Bland annat. En modern svensk måste vara det enklaste som finns att kartlägga på typ 5 sekunder.

Och nej, det finns inga amatörbilder/filmer i telefonen.

The Ritual photo session #138

Krille, Linnéa, Viktor, Goth-Henrik



Eftersom Sonic Ritual lever efter devisen att det är viktigare att avbildas än att släppa musik (3 x vinyl på g dock) så hade vi en till fotosession idag. Vår vän Peter Herneheim behövde lite gruppbilder till något skoljobb och vi är alltid redo att posera. Så, nu får även Viktor vara med!

Helvetets Port – helvete nej

Min vän Björn läser ibland min blogg lite för snabbt och slarvigt för sitt eget bästa. Jag får ett desperat sms på morgonkvisten:

"Helvetets Port. Jesus vilka freaks ni är. Jag är tveksam om jag vill åka till Roadburn med er. FREAKS! Ni kan omöjligt gilla detta. Ni gör det endast för att psyka mig naturligtvis. FREAKS!"

Jag lugnande honom med att det självklart är precis tvärt om.
Vi har väl (hyfsat) stabil mental status.

Sisters of Mercy i Stockholm: en odyssé i bilder, rök och stornästa porrknuttar

”Where is vocalist?”


”There is vocalist. Or, maybe?”


Krillebus, Goth-Henrik, Linnéa. Celeber kvällstidningsrecensentbonus: Expressen bakom, Aftonbladet till höger.

Jag tycker att det var bra. Till och med svinbra, magiskt av och till. Tillsammans med Metallicas söndagskonsert i Globen och AC/DC är det här det bästa jag sett hittills i år. Men det är nog bara jag och Anna som är av den åsikten. Den svenska recensenteliten i mitt sällskap – Linnéa, Martin, Marcus, Fredrik – lär toksåga. Goth-Henrik placerar sig någonstans mellan hyllning och bajs.
Sisters of Mercy: antingen hatar eller älskar du skiten.
Och visst, Andrew kan inte sjunga längre. Han mumlar sig igenom hela konserten och det är stört omöjligt att höra en enda textrad. Den ofrivillige gothikonen påminner mer om en skröplig och nitlös Rob Halford-klon, än den ohelige Lou Reed-bastard baserad på kemikalier och knivskarpa käklinjer han en gång var. Röken är till hans fördel: om jag inte ser honom, så är han per definition coolare i mitt huvud än vad han är i verkligheten. Och alla låtar kortas ned och förlorad därmed den långa Steinmanpampigheten.
Men ändå. Men fucking ändå.
”Alice” är fantastisk med sin distade och helt syntetiska brutalbas. I ”Dominon/Mother Russia” börjar jag nästan gråta. Samma sak under ”First and last and always”, ”Lucretia” (annorlunda men ändå cool version) och ”This corrosion”. Och ”Vision thing” – helvete, ”Vision thing” alltså. Ett stenkorkat, repetitivt och infantilt riff med drogreferens staplad på drogreferens staplad på drogreferens. Den ger mig en känsla av att det enda rätta, nej, det ultimata levnadsödet, är att köra en muskelbil idiotfort samtidigt som jag drar amfetamin från instrumentbrädan och pumpar varmt bly in i stornästa porrknuttars lismande leenden. Vad mer kan du begära av en låt eller en konsert?
Intet säger jag, intet.


Och så lite mer rök på det.

Basen! Hatten! Solglasögonen! Svettdropparna!



Nej, så här bra lät det alltså inte. Och det såg inte så här bra ut heller. Fast svartrockens Axl Rose utan pengar men med lika mycket galenskap är ändå exakt just det.

Kändisspottingbonus: Meshuggah, Deathstars, Merciless.

UPPDATERING: Min känsla för att tolka ansiktsuttryck/kroppsspråk måste revideras. Tydligen sågar ingen i mitt sällskap konserten. Jag beklagar denna desinformation.

Kolestoroltorped

Livskvalité: sitta med utsikt över Eriksdalsbadets entré och se träningspöblen kånka in sina solkiga badbyxor, samtidigt som jag sänker en eller två av ovanstående.

Soundtrack: Severed Head of State "S/t" 12".

Rå, brutal, sexig samt söta barnkläder

Rea hos Mosebackes skivnasare. Läge att öka på Krabbans arvegods och fylla igen obligatoriska hål i skivsamlingen.


Redan 1980 var Saxon gamla slitna gubbar. Ändå – osanolikt coola. Vita slag på skinnpajen är fränt som fan. Och den helvita läderjackan på snubben med försvinnande hårfeste, ilsken blick och cigg i nyporna? Helvete helvete ja. En gång i New York prövade jag en sådan i en butik eftersom jag fick för mig att jag skulle se ut som Johnny Thunders. Cornelia hävade dock att jag bara liknade Michael Jackson.
Det blev inget köp.


Mer 1980. Hitta de två kändisarna i den här sättningen.
Ledtråd till en av dem.


Krabban ska ju ha kläder också. Inte bara vinyl.

Rocks: en odyssé i bilder, låtlistor och majorlabelfylla

Uppvärmning. ”U-S-A! U-S-A! U-S-A!”


Dj-team utan pöbelns respekt: Krillebus (enligt Daniel iklädd en ”helt orimlig” t-shirt) och Jonas. Keith Richards och Hitler precis utanför bilden. Även utanför på bilden som du hittar här.


Citrusfrukter och stilistiskt säkert utplacerade mästerverk.


Heavy metal-entusiaster.


View from the bar

Electric Wizard, Raubtier, Entombed, Wolf, Merciless, Pain, Gorgoroth, Paradise Lost, Hitler SS, Sabaton, Mastodon, 21 Lucifers, Holocaust (UK), Wasp, Metallica (GAMLA), Lordi, Mercyful Fate, Cryptic Slaughter, Napalm Death, Darkthrone, Deicide, Turbonegro…

Här kommer två representanter från Mastodons majorbolag och vill att vi ska slänga på bandets senaste alster i sin helhet, eftersom det är typ en släppfest. Det gör vi gladeligen, och minglar runt på stället. Efter en stund går vi ut och röker. När vi står där ute så kommer en av majorbolagspersonerna stapplandes ut från Rocks. ”Hej hej”, försöker vi. ”Garbläurgöööööhööhöhöhöh” svarar han, och vinglar bort i en obestämbar riktning. Icke kommunicerbar.
Vi går ner och märker att ingen, verkligen ingen, bryr sig om att nya Mastodon spelas. Gruppen har gjort en proggig power ballads-skiva som inte lyckas bryta igenom Rocks mäktiga sorl. Jag sätter mig bredvid den andra majorbolagsrepresentanten. För sent upptäcker jag att hon inte heller är kommunicerbar.

Jag: Hej hej, hur går det?
Hon: Vad schnyssnar vi på?!
Jag: Ursäkta?
Hon: Vad lyssnar vi på sa jag!
Jag: Nya Mastodon, ni bad oss slänga på den.
Hon: Juscht det. Och… vad heter den?
Jag: Eh, ”Crack the skye”?
Hon: VAD HETER DEN SA JAG?!?
Jag: ”Crack the skye”!
Hon: Preschis. Schläpps 26:e marsch. Jag äääälschkar Maschtodon. Så jäääävla bra.
Jag: Yes yes.

Här fasade jag ut mig själv från konversationen och lät Jonas ta resterande smällar. Efter mer än halva ”Crack the skye” gör vi en kupp och börja jocka igen. Ingen märker något.

Raubtier igen på Daniels begäran, Poison Idea, Iron Maiden, Cauldron, Judas Priest, Pain Pantera, Motörhead, Crowbar, Bolt Thrower, Down, Dissection, Accept, Pain, Wasp, Danzig.

Sedan Cimex, Cimex och åter Cimex i lurarna på vägen hem.
Idag: Ont i huvudet.
Ikväll: Sisters of Mercy. Andrew Eldritch: ”De enda äkta heavy metal-banden i England är Sisters of Mercy, Motörhead och Crass.” Gåshud kids, gåshud.

View from the cube

"Dream on"

Det är väldigt vanligt att gravida kvinnor drömmer konstigt. Så även Cornelia. Hittills har det mest handlat om Johnny Depp i det ena bisarra scenariot efter det andra, men i natt tog hon det till en ny nivå och började drömma om kända människor som hon inte ens känner till.

Cornelia: I natt drömde jag om två andra kändisar. Visst finns det en tönt i Iron Maiden, typ med sådan där ful lugg som du vill ha?
Jag: Eh, ja, det är väl typ alla i Maiden utom Eddie?
Cornelia: Nej, men den här killen är en riktigt tönt med ful frisyr.
Jag: Dave Murray?
Cornelia: Ja just det, precis han! Han kom och pickade på min arm och sa ”Oi mate, g’day an’ all that, excuse me but did these tattoos hurt?” och ja bara suckade för han var så töntig och sa ”no no they did not hurt”. Sedan kom Dregen fast han hade dreadlocks och såg ut som någon konstig androgyn kille/tjej/kicker från förorten. Han gick och struttade och piffade sig hela tiden som värsta tjejen, fast han var ändå Dregen.
Jag: Freudianskt.

Spegel spegel på väggen där, säg mig exakt hur dum en hårdrockare kan bli

Tja, svarar spegeln, ganska exakt så här dum:

"Det finns framförallt tre saker tjejer är dåliga på; hårdrock, sport och att vara frivilligt roliga."

"Det är på sätt och vis synd att man är vit, hetrosexuell, svenskfödd, man. Då har man ingen strukturell diskriminering att hänvisa till när folk tycker att man suger."

"jag kan bara säga så att när jag läst en skitartikel om massa bullshit så e de oftast en kvinna som skrivit den. HAH'!"

Saxat från denna eminenta samling av blivande nobelpristagare. Och sagt, inte minst, av en kille som använder det påhittade skämtbandet Helvetets Port som avatar. Nötskal? Som hittat!

"Kamphund!"

Ett orimligt/otippat bekännande av färg.

Daniel: Raubtier-plattan = PÄRLA. Lånade av Gran nu ikväll, lyssnar första gången nu och inser att det här kommer bli en favorit. Jag är fortfarande inte helt okej med det, men...
Jag: you having a laugh?
Daniel: Nej, allvar. ”Änglar” exempelvis, vilken JÄVLA låt det är.

Scener från en nyhetsredaktion

1. Uppsnappad ironisk konversation på nöjesredaktionen: "Inte en enda tribaltatuering i årets Robinson! Folket rasar!"
2. I lunchrummet fick jag en fet tummen upp från en äldre man tack vare min Blue Öyster Cult-tröja. Det var otippat och coolt.

Scener från en flyttkartong

Röd tråd, anyone?


Originalrubriken löd "Who is this guy, what's he doing here and why is he so drunk?!"


"KRIMINELL KARAMELL: DEMO
Umeå gruppen kriminell karamells första demo. Det är ruskigt ös och bra sång.Umeås nya hardcore hopp. Dennis Lyxzén -90"

Recensionen håller än. Kriminell Karamells (pre-Nocturnal Rites) demo krossar fortfarande, 20 år senare.


"What is this garbage you're reading? I wanna read the news!"
"This IS the news!"


Pärla svar.

JO NI KAN JU BÖRJA MED ATT BERÄTTA LITE FÖR LÄSARNA OM ER STORY KRING ERAN DEBUT LP "THE AWAKENING".
VI FICK ETT BREV FRÅN D.S.P OCH DOM FRÅGADE OM VI VILLE GÖRA EN SKIVA PÅ DOM. VI SA JA OCH DROG IHOP FYRA NYA OCH FYRA GAMLA LÅTAR OCH SPELADE IN. KÖP SKIVAN ELLER FÅ BAJS PÅ POSTEN
VAD TYCKER NI OM OCH OCKULTA GRUPPER? ÄR NI MED I NÅN SEKT?
BATHORY, CELTIC FROST, VENOM RULES!!!!! VI ÄR MED I BAJS SEKT.
VAD TYCKER NI OM STREIGHT EDGE?
FUCK OFF!!!!I HATE IT.KÖP PÅ MC DONALDS OCH DRICK COCA COLA SÅ ALLA JÄVLA REGN SKOGAR DÖR . DÅ KOMMER MÄNNISKORNA ATT MÄRKA ATT NÄR SKOGEN DÖR SÅ DÖR ALLT OCH DÅ KAN DOM FÖRSÖKA ÄTA SINA PENGAR.
ÄR NI SÅ BRUTALA SOM NI SER UT ATT VA, ASSÅ SLÅR NI IHJÄL SENILA KÄRRINGAR PÅ GATORNA TEX?
BRUTALARE(HE HE HE) VI BRUKAR SPARKA GAMLA PÅ ÖRONEN SÅ DERAS PANNBAND RASAR NER OCH KROSSAR DERAS UNDERLIV.

Älskar hur de på fråga 3 svänger om och avslutar med något sorts new age-budskap hämtat från en indianaffisch som går att köpa i Sweden Rock Shops katalog.

Krillebus, Keith Richards och Hitler

Sjukt intern mailkonversation mellan två kulturella kontor/ikoner, ca. 10.36.

Jonas: En tävling för dig! Henke och Linnet kvalar ju nästan in, men du ser ju ut att vara 55 bast om man får tro det (jävligt snygga) livefotot på dig från Tuck. Du ser ut som en korsning av Lemmy och Cash!
Jag: Lemmy å Cash – vilken jävla blandning. Ha ha ha, det e ju sviiiinbra omdöme. Jag postar ansökan till Disney direkt, ljuger om åldern. Säger att jag e 15.
Jonas: Ja, det var en komplimang utan sidospår. Enda lilla, lilla minuset är att det måste kännas lite stressande att se ut som gammal missbrukare när man bara är 30+ och väntar sitt första barn.
Jag: Jag kan inte relatera till ett ord du skriver. Finns det ngt negativt med att se ut som Keith Richards modell 2009?
Jonas: Alltså, det negativa skulle vara att man ser ut att ha typ sju veckor kvar att leva. Inte optimalt när man ska bli farsa om drygt arton veckor.
Jag: Men tänk vad glada alla ska bli när jag bara fortsätter leva! "Jaha, där är Krille igen, fortfarande inte död. Vilket mirakel!" Alla utom XXXX (lågt stående biologisk konstruktion) samt XXXX (countryidiot) då, men det blir liksom ett fuck you rakt in i deras små förkrympta gubburinrör av stål. Hmmm… undrar om detta är en bloggkonversation?
Jonas: Alla = Cornelia, Goth-Henke och Disrespekt-Jonas (om man ska tro forumsfolket). Ja, sämre bloggmaterial finns ju i bloggosfären.
Jag: Ja, 3 pers är ju fler än som ville att Hitler skulle överleva i april 1945. Inte fy skam.

Notera: Titeln på detta inlägg är titeln på min barnbok som jag håller på att författa. Släpps mars 2010 på Vertigo.

Sonic Ritual: last call för t-shirts

Det som finns kvar av Sonic Rituals första tröjdesign innan den går ur tryck. S och M.
Hojta på christofferjonSNABELFUCKINGAgmail.com om någon är intresserad.

Krabban: en vinylsamlare in the making

Lite mer nyförvärv till Krabbans arvegods…



…samt en rå, brutal och hänsynslös bandbild.

Progression/regression

Poetiskt att dessa två nyheter hamnade bredvid varandra.
Luxemburg slår ett slag för mänsklighetens välbefinnande och framtid, och påven slår ett slag för lidande och gammal hederlig kristen idioti straight from den mörka medeltiden.

För att lindra smärtan efter den katolska kyrkans fistande av planeten, så bjuder jag på en hjärtvärmande och supersöt notis om en vallaby som fått nya vänner.
Aaaawww…

DJ:s utan pöbelns respekt strikes back

Imorgon fredag är det återigen dags för dj-duon som countryidioter ständigt tappar respekten för (”fy fan”): Krille och Jonas. Senast vi jockade ihop stod det 2008 i kalendern, det stod Köping i kartboken, vi hade ett överfallslarm och Jonas fällde oerhört plumpa kommentarer framåt morgonkvisten. Nu bär det av igen, denna gång på Rocks.
Spana bilden ovan för detaljer.

Vi kommer att veva pärlor till svinen så det står härliga till:

Britney Spears vs. Blitzkrieg.
Poison Idea vs. Pain.
Tribal Ink vs. Tank.
Amebix vs. Amon Amarth.

Who will survive and what will be left of them?

Dagens humorbonus:
”Två män angreps och skadades av en björn på söndagseftermiddagen. - De har blivit riktigt tilltufsade, säger Frank Nilsson, vakthavande befäl vid polisen i Jämtland, till TT.”

Hav förtröstan, o min flock

Linnéa: Jag räknar med att ni inte döper den till något cp.
Jag: Jag föreslog ju Amebix…
Linnéa: Helvete helvete nej Christoffer.
Jag: Vad, det är ju bättre än Metallica.
Linnéa: Det vette fan.
Amyl: What happened to Bikini and Smoothie?
Jag: I think they were both overruled.
Amyl: That's a relief.

James Brown made me do it: patriarkatet är forever, kön är forever

Imorse när vi var på ultraljudet så råkade barnmorska försäga sig. Tror vi. Hon kallade den för ”han”, trots att vi inte frågat. Vi hade bestämt oss för att spara på en av de få genuina överraskningar som livet har att erbjuda. Samt, inte minst, för att det här är den enda perioden i krabatens liv då den är helt genusfri och slipper könsrollernas eviga bajsbojor. Men som sagt: ”han”. Vi vågade inte fråga om vi verkligen hört rätt, eftersom det bara skulle förneka eller bekräfta.
Efter att ha konsulterat erfarna vänner och diverse föräldraforum så gissar vi dock att den snälla barnmorskan helt enkelt utgick från samhällets absoluta och orubbliga norm: det är alltid en man tills motsatsen bevisats. Inte ”den”, ”det”, ”barnet”, ”ungjäveln”, ”krabaten” etcetera, utan det normala vartefter allt annat bedöms, värdesätts, granskas: ”han”.

It’s a man’s world, onekligen.

De lärda säger att barnet i magen hör musik som den sedan känner igen när den kommer ut. Idag har den fått stifta bekantskap med min röst, Funeral Mist, Sacrilege och Celtic Frost. Undrar vilken av de fyra den kommer att tycka bäst/sämst om när den väl ser dagens ljus.

Nyförvärv till krabbans arvegods:



Känns bra att byta in/köpa album som jag ägt på cd i 15-20 år. Bara att ställa in i hyllan direkt. Inget krångel med att behöva lyssna.

Hellbastard: en minodyssé i bilder, katter, crust och nyfixad frilla

Scruff, mannen som uppfann beteckningen crust på riktigt, förundras över hur söt Linnéas katt är. Trummisen på bilden är född 1989. Han är inte en originalmedlem i Hellbastard.


Crust as fuck existence: ”Hold on there wee lass, I got a photo of me own cat here”


Vi kom fram till att det, precis som för Jack Control, är "cats, kittens, you know, pussy in general" som är det främsta intresset.


Linnéa: Ta ett kort nu då så att alla ser hur blond jag är och att du är färgblind.

Igår spelade alltså Sonic Ritual tillsammans med brittiska Hellbastard på Kafé 44. Förutom den alarmerande uppgiften att GBL (”en skön drog som inte är giftig utöver de frätande egenskaperna”) gjort sin debut i Sthlms punkscen, så var det en trevlig kväll. Vi spelade vår vana trogen absolut först inför en liten, liten skara polare, fotografer och polare/fotografer, eftersom Viktor var tvungen att lubba till en kulturell dejt med Bruno K. Öijer på Södra Teatern. Se lite bilder här och här.

Linnéa: Men hallå, ska du inte säga något om mitt hår då?
Jag: Ja, jag ville inte säga något för jag tänkte att det misslyckats. Du ser ut som vanligt.
Linnéa: Va?! Är du dum i hela huvudet?! Jag är ju supersuperblond!!!
Jag: Nja, jag ser ingen skillnad.
Linnéa: Jaha, kul. Då har jag spenderat 1 000 kr på att se ut som vanligt då. Tack Christoffer.
Jag: Det var så lite så.
Linnéa: Du då Christoffer, du ser också ut precis som vanligt.

På grund av oförutsedda händelser var jag tvungen att avvika innan Hellbastard (est. 1986). Efter att jag gått bröt tydligen fullständigt kaos ut. Scruff, frontman och enda originalmedlem, kunde inte hitta sitt plektrum. Han har haft samma plektrum i 29 år och vägrade förlika sig med att det var borta. I 15 minuter thrashade alla logen i jakten på detta plektrum. Saker slängdes omkring, instrument gick sönder, tårar fälldes, smockor hängde i luften. Till slut hittade Scruff plektrumet – i sin ficka.

"Go to my place, take my seven guitars, take my records, take all of my clothes, take my cat... wait, not my cat, but everything else, just DON'T TAKE MY PICK!

En fullständigt sann historia. I övrigt var Scruff en mycket trevlig äldre herre med såväl Trouble-loggan som sin katts tassavtryck förevigat på huden. Han sa att det var mycket “refreshing” att spela med Sonic Ritual för att vi var det mest musikaliska bandet de spelat med hittills på turnén. Igår var deras 20:e gig på raken och jag tror att hans betyg säger mer om den europeiska metalpunkscenen än om vår musikalitet.

Metallica hatar Sveriges natur, pt. 2

I Sthlm måste folk kräla i stoftet för att få bygga något som ens liknar ett höghus, eller för att få tillstånd att smälla upp bostäder på meningslösa gräsplättar. Detta trots att det är akut bostadsbrist eftersom människor vill bo här. I Hultsfred, där ingen med sunt förnuft vill husera men där de boende ändå vill ha natur, kan kommunen wasta tusentals träd för att få plats med tusentals bilar – för Lars Ulrich skull. Javisst Lars, säger jag, fuck naturen.
Plus att det här får mig osökt att tänka på Hassans starkt tidstypiska sketch "10 000 tyska bögar".

Soundtrack: Sacrilege "Early demos" lp.

Supernatural birth machine

Igår kunde jag för första gången känna den mosha inne i magen. Otroligt mäktigt.

Lämplig låt: Venom med "Possessed"

"Look at me, Satan's child/Born of evil thus defiled/Brought to life through Satanic birth/Raised in Hell to live on Earth/Come look at me and I'll show you/Things that will open your eyes/Come listen to me and I'll tell you/Things that will sicken your mind/We drink the vomit of the priests/Make love with the dying whore/We suck the blood of the beast/And hold the key to death's door/Through many a tormented night prevail/Thy excorsions can but fail/Though crucifix doth durn my flesh I shall not yield to you unless I die/I am possessed by all that is evil/The death of your God I demand/I spit at the virgin you worship/And sit at my lord Satan's left hand/I care not for the priests who are crying/I answer to Baphomet's call/A cry for help from the dying/Means nothing to me at all/I am decreed by lord Satan's fine evil/To destroy what all mortals love most/Satan is my master incarnate/Hail praise to my unholy host"

Fuck the pigs

"Margareta Thorgren på Scan säger att händelserna skadar en redan sargad köttindustri.
- Hur kan man sätta en spik i kistan på det svenska köttet, som är något av det säkraste och bästa vad gäller djuromsorg. Det här är inte klokt."

Mycket underhållande: Scan, a.k.a. the game of the arseholes, lackar på media för att den levererar en gammal nyhet. Scan är "oskyldiga". Läs om hela spektaklet här.

"Det finns inte proportioner vad de ställer till med", säger Maggan.
"Det finns inte proportioner vad de ställer till med", säger Krillebus om Maggan och hennes slaktarstormtrupper.

Fick mig att dra på smilbanden nästan lika mycket som när jag läser om mina absoluta favoritnyheter:
1. Jägare skadeskjuter jägare.
2. Varg/björn plockar jägare.

Skit ska skit ha, som Viktor brukar säga när han hör att något dåligt händer Hardcore Superstar.

Lånade fjädrar, ironisk mustasch och stråtrövarpanna

Sjukt intern mailkonversation mellan två kulturella kontor, ca. 12.31.

Jonas: Du har inte bloggat på ÖVER ett dygn... lever du? Mkt på kneget?
Jag: Jag har inget att säga. INGET!
Jonas: Då gör du bäst i att hålla snattran. På Sepeforumet har Låntagaren startat en tråd som heter Luftslott. Hans första inlägg: "här kan vi berätta om sådant vi uppfattar som luftslott, ni vet som 138ans karriär. ta vid nu gänget!"
Jag: Ha ha ha, den socialt missanpassade nollan?! Han som:
1) Har DS-13-patch.
2) Ser ut som han ligger med sin egen blodsmor på regelbunden basis för att få billigare hyra.
3) Som inte ens skulle kunna stava till ordet "luftslott" om det inte vore för mig och dig.
4) Som spelar i Kamikatze.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Jonas: Jag känner inte till killen, men han verkar vara ett lågvattenmärke på den biologiska skalan.
Jag: nu har jag ngt att blogga om.

The Ritual knull pt. 2, Axel och radioförakt

Min vän Axel, som numera spelar i det här bandet, tog några bilder på oss i lördags. Han lyckades till och med fånga alla fyra på en och samma bild (nedan). Se hela skiten här.

Bäst just nu:
Disfear/Doomriders split7", säljes på Sound Pollution.

Utan tvekan sämst just nu:
P3:s morgonpanel. Att höra dem diskutera vegetarianism på ett sådant infantilt och humorbefriat sätt att ett dagisbarn skulle rodna, är sekundärskam av bibliska proportioner.
Var inte P3 typ, tja, kvalitet en gång i tiden?