Jag är inte ensam

1. Stockholmsnatt håller med – fuck you, ”Solsidan”.

2. Fredrik håller med – fuck you, ”På spåret”.

Soundtrack: ”Blood runs deep”, av och med Steel Mill.

En kort bildodyssé som bara andra föräldrar och koprofager kan uppskatta (alla andra: ta er i akt, ta betäckning)

Olivia Obliteration finslipar d-takten hemma hos A Nameless Ghoul Kid. Jag har försökt tala om att trummisar får knulla absolut minst, är mest bespottade av alla rockmusiker och att i slutändan kommer hon att sitta på omslaget till sin extremt mediokra soloskiva, sminkad som en katt. Hon vägrar lyssna. Hon har valt evig fördömelse.

Må alla mörka makter ha förbarmande över hennes själ.

When there’s no more room in diaper, the shit shall roll the earth. Jag visste att jag borde burit latex idag.

Förlåt. Jag kunde inte motstå.

Soundtrack: ”Hades rise”, av och med Aura Noir.

På förekommen anledning: ”No dice”

Framsida med varudeklaration, årtal samt den medvetna lögnen och marknadsföringsstrategin ”pay no more than $6 for this crappy thing ever”. Naturligtvis är skivan tryckt i så begränsad upplaga att den genast blir ett samlarobjekt. Detta innan Ebay var varje mans lekplats.

Baksida med gnuggbokstäver. I massor.

Världens största textpapper med mer gnuggisar, MAD Magazine-humor, handskrivna texter och ett genomsarkastiskt manifest. Mark McCoy, din jävla dåre.

Mittenhål med fuck you.

Så här, så här ska en layoutslipsten dras. Dra åt helvete, alla SOFO-grafiker med mediaglasögon.

”Sniffing glue/Drinking beer/Don’t give a fuck how the hippies feel”

Vännen Fredrik kommenterar bilden jag bloggade upp här med följande beskrivning: ”Roligt att du såg ut att vara 43 och sniffa bensin när du var tio år yngre än du är nu. Som roadie hade du exakt den mustasch som Kleerup försökt odla i fem år.”

Minus kokainet i den, förstås. Jag var straight edge.

Power bitch violence forever

Jag har äntligen passerat Lipgloss Bitch på Blogtoppens kulturavdelning. Med små marginaler, men ändå. Jag firar denna folklighetens volkssturm med att publicera en orimligt intern och obskyr power violence-konversation med Nightstick Justice.

Skivan vi diskuterar är Low Threat Profiles ”Product #2”.

Femton spår. Under tio minuter. På tolv tum vinyl. Hepp.

Jag: Är det folk från No Comment?

Tomas: Matt Infest, Bob Lack of Interest och Andy No Comment. Men Andy sjunger inte längre i bandet så jag vete fan vem som gör det istället. De spelade iaf in ”Product #3” i somras så den kommer väl så småningom.

Jag: Shit vad Infest/ No Comment det låter. Men det är något som saknas. Liiite för långsamt (inte ironiskt) plus att intensiteten känns lite… tja, av, helt enkelt. Är jag gnällig?

Tomas: Nej, jag håller med. Sjuan som kom förra året är snabbar och bättre sång. Men den sången las för ett gäng år sen medan sången på denna las förra året. Tyckte den var sådär igår efter första lyssningen men den blev bättre efter två lyssningar på väg till jobbet idag. Får se om den växer mer.

Jag: Du är Sveriges ledande pv-expert. Enda som är i närheten är väl kanske Snitting?

Tomas: Finns säkert nån lurker som man aldrig hört talats om. PV är ju dock en genre med tusen skitband och typ högst 20 riktigt bra band.

Jag: Plus att av den heliga treenigheten – Infest, No Comment, Crossed Out – så är det väl bara CO som egentligen är stereotyp pv. De andra är bara vrålsnabb hc.
Tomas: Ja, många slänger ju på beskrivningen PV på många band som bara spelar snabbt. Kids idag tror ju attt Siege var ett PV-band. Har blivit för gammal för att rätta dem också.

Jag gissar att cirka tio personer tog sig igenom det textsjoket.

Och förstod det.

Jag älskar No Comment. ”Hacked to chunks” for life, 46 sekunder akut ballhojta och blixtkrigsorgasm.

Den erotiska tätheten vid Telefonplan

Konversation i en kärnfamiljssoffa:

Mattias: Nej, erotik, det är där pengarna finns. Om du börjar skriva erotiska romaner och noveller kommer kulorna att rulla in.

Jag: Tja, jo, kanske det. Hur då menar du? Typ ”det ringer på dörren, det är grannfrun, hon har stopp i rören och behöver hjälp”, ungefär?

(tystnad)

Mattias: Ja, och mer då? Tänker du sluta där? ”Och sedan fattar ni ju vad som hände punkt punkt punkt”, eller vad?

Jag: Pja… Eh.

Cornelia: ”Ja jävlar vad jag rensade de där rören, HÖ HÖ HÖ!”

Mattias: ”Hon hade redigt stopp i rören och fick redigt med stock i röven!”

Jag: Håll käften.

Ensam och dyster pappa äter lunch och lyssnar på ”Possessed by fire”, av och med Exhumer.

Mörda funken inom dig själv

Jag gjorde min första Europaturné över årsskiftet 1998/1999. Som roadie följde jag med den stockholmianska diy-institutionen Last Match i två veckor. Jag lärde mig väldigt mycket, bland annat hur jag enklast förflyttar brutalt överförfriskade och trådsmala söderkisar från en klubb till en bil.

Men det absolut viktigaste jag lärde mig var att aldrig mer turnera Europa på vintern. Aldrig, aldrig, aldrig mer.

Jag har aldrig känt en liknande decemberkyla som den jag upplevde när vi sov i en ockuperad, gigantisk fabrikslokal. Neonbelysningen och de tomma kåtblickarna i det röda distriktet gjorde bara att jag kände mig ännu mer genomfrusen och iskall. Fuck you, Amsterdam. Sedan firade jag ett nyktert nyår i alkoholiststaden Groningen. Bara en sådan sak.

T-shirten i bakgrunden bär texten ”Mörda snuten inom dig själv”. Vi tryckte designen själva någonstans i Europa, på UFF-inköpta plagg från Stockholm, för att sälja längs vägen och dra in bensinpengar. Sedan glömdes kartongen direkt.

Vi börjar från vänster:

Man #1: En tysk. Jag har inte sett honom sedan dess.

Man #2: En blandrassvensk. Jag ser honom varje dag i spegeln. Minus mustasch, Life of Agony-mössa och straight edge.

Man #3: Ytterligare en svensk. Senast jag såg honom satt han utanför ett mingelparty och inventerade sin samling goodiebags.

Man #4: Den siste svensken. Då spelade han hardcore. Nu spelar han dansant funk-o-indie och rappar ibland. Jag ser honom ikväll på Landet för sextio kronor i inträde. En lp ingår i priset. Som hittat.

Jenny Wilson är superkreddig. Och känd. Superkänd.

Soundtrack: ”No man’s slave”, av och med Infest.

Kindergarten of the dead: Ensam i natt

Idag lämnade jag Olivia för första gången själv på förskolan. Hon grät när jag gick och sa ”pappa, pappa”. Blandade känslor.

Teamwork.

Soundtrack: ”Insomnia”, av och med Misantropic (UÅHC FTW).

”Take back what I paid/For another motherfucker in a motorcade/In a long black car/With the prettiest shit/From Panama”

Antingen har Andreas Kleerup världens sämsta ekonomiska överenskommelse med sin langare. Eller så vill han överdriva såväl storleken på sitt bankkonto, som på sitt snortande.

Vilket som: lose/lose.

IJCHE fostrar ungdomen: Paper hittar hem

Skaparstigen vann Paper-singeln i syfte att bryta den barninitierade Kiss-dominansen i hemmet. Läs mer utförlig motivering – här.

Nu har vinylen hittat fram och jag nås av följande recension:

”Paper var ju riktigt bra. Väldigt hitigt (om nu det är ett ord). Ska jag vara ärlig så trodde jag att det säkert är nåt som är för brutalt för mig så det var en mycket positiv överraskning. Jag lyssnar ju mest på ’lös rock’ som 5-åringen beskriver det, dvs indie, pop och lite alternativ rock.

Tog några bilder på Kiss-marodören när vi drog igång skivan. Han verkade också gilla den, gråter i alla fall inte som han gör när jag lyssnar på Bob Dylan (eller Byggare Bob Dylan, som han sa när han var mindre).

Tack vare dig klarade jag mig undan med endast en genomspelning av Destroyer idag.”


En ung mans funderingar:
”Vad heter han?”
”Lever han?” (han vet att Eric Carr inte gör det)
”Vilken liten synth dom har.”

Sällan har hipsterkorrekt och skrovlig krautrock kommit så väl till pass. Kudos till alla inblandade. Fuck you, Kiss.

Society Fashionista System Decontrol 138: ”Live to fuck/Fuck to live”

En exreeemt detaljrik och mättad uppsyn.

Du vet att metalpunkmodet slagit i botten på reabacken då italienarna börjar sporta Genocide-tröjor. Om någon sitter på ett exemplar av just Genocides ”Submit to genocide” (New Renaissance, 1987) som de vill bli av med, hör av er. Jag köpte den för tjugo kronor, och sålde den sedan för tio kronor i en oöverlagd utrensning för ca. femton år sedan.

Saknaden är stor.

”Duuu… har du testat rökheroin? Whooooh! Fyfaan man e hög som ett hus!”

Moderaternas riksdagsledamot Jan R. Andersson tycker att spututbyte är ett dåligt sätt att bekämpa smittospridning bland narkomaner. Hans lösning: ”Istället för att injicera så kan man till exempel röka heroin.”

Ni tror att jag hittar på men – nej. Läs mer här.

Verkligheten – satir: 138, 0.

Bonus 1: Är det någon under tjugofem års ålder som kopplar till titeln på det här inlägget?

Bonus 2: Kleerup bör inte skicka hotmail när han tagit dödsknark. Tack, Anna.

Kindergarten of the dead, a.k.a. ”ser du en stridsvagn så stäng inte in dig själv i den”

Inskolning på förskola är som att befinna sig mitt i ett avsnitt av ”The walking dead”. Plus att det ständigt luktar liiite bajskorv i alla vrår.

”Fuck you förskola! Jag bladar!”

En reflektion över mamman från helvetet: Dessa föräldrar som drillar och trimmar sina barn att bli trve elit och nobelpristagare, förbjuder allt som inte resulterar i mätbar och betygsmässig bildning.

Ingen sport, inga fritidsaktiviteter, inga övernattningar, inga pojk- eller flickvänner, inget hängande, inget lekande, ingen dekadent pop- och rockmusik. Isolering, kadaverdisciplin och ett inverterat curlande, där verbala förolämpningar syftar till motivering, är rättesnören.

ZLAYER – Zytomierska Laughs As You Eternally Rot.

Det hetsande pappor och mammor missar är att de förnekar sitt barn en av de viktigaste kompetenserna: den sociala. Visst, ditt barn har bara toppbetyg och kan spela klassisk fiol som ingen annan trettonåring i hela världen. Men hur ska det kunna klara sig i samhället när det inte har en aning om hur levande kött och blod-människor interagerar och tolkar varandras signaler?

I värsta fall slutar det med en Glockförstärkt självmordsmassaker. I bästa fall blir det ett tonårsuppror späckat med Jerry A-iansk nihilism:

Gravstensgravering beställd – check.

Ruomurnikufesin

Dagens ord på gatan: The Big Four i Stockholm, Barkaby flygfält, i juli. Sant, falskt, rimligt, orimligt? Vem vet vad? Låtsas att det här är Flashback och att jag är en rasist som hatar kvinnor – tar Lars Ulrich den i tvåan i Sverige i år? Jag är genuint intresserad.

Pursvenskt mördande.

Multietniskt mördande.

Tomato, tomatö. Jag hoppas att ni får någon galen djursjukdom.

”What Chinese parents understand is that nothing is fun until you’re good at it”

Jag försökte skriva något roligt, syrligt och hatiskt om det här. Men jag klarar inte av det. Jag får ont i magen av mamman från helvetet.

Soundtrack: ”Bood guts & pussy”, av och med Dwarves.