Handbok för pojkar – handbok för the arseholes.

Idag, under ett ögonblick av dödsförakt, vandrade jag in i butiken Stockhome. Det är en affär som bara säljer totalt onödiga saker. Alltså, bara. Små prydnadssaker som min forne kollega Jonas skulle avsky mer än han avskyr Mumintrollen, och sådana där böcker med anekdoter, citat eller visdomsord som man köper när någon man egentligen inte gillar eller känner särskilt väl fyller år. Där fastnade jag i en bok som heter ”Handbok för pojkar”. Den är utgiven att ett förlag som prånglar ut värdiga titlar som ”Klassisk stickning” och ”Snaps : en gyllene bok om att krydda brännvin”. Ni har förmodligen gett bort en av deras utgåvor i födelsedagspresent både en och två gånger.
”Handbok för pojkar” är skriven av tre förkrympta gubbkukar av stål vid namn Leif Eriksson, Kristoffer Lind och Samuel Paulsson, och handlar om följande otroligt manliga Per Moberg-liknande ämnen:

”Bilar och båtar, kungar och kanoner, älgar och äventyr det här är boken för alla pojkar, stora som små. För visst är det roligt att ha koll på varför man kallar en bazooka för en bazooka och jättebra att veta hur man bär sig åt när man ska rensa en fisk? Det handlar om tekniska prylar, djur och natur, smarta knep, skojiga tidsfördriv och en mängd andra saker som är bra att veta. Hitta underhållande läsning för en regnig dag, praktiska tips på skogspromenaden och häftiga fakta och rekord som får dig att tänka stort. Handbok för pojkar är en perfekt present för alla från 8 till 108 som har pojksinnet kvar.”

Jag kräktes lite i munnen. Eller, inte så lite egentligen.
Sedan noterade jag att i musikkapitlet så skriver de att den ende i ZZ Top som inte har skägg, heter Frank Beard.
Efter det kräktes jag lite mer, och tänkte på hur skönt det vore att vara tjej och helt naturligt biologiskt ointresserad av vilket som är världens högsta berg. Tänk att ha som främsta intresse att kamma håret på en My Little Pony, och bara kunna strunta i rock and/or roll.

”Tihi, jag har en fitta. Försök inte snacka med mig om gitarrer och Formel 1. Vill du prata känslor och blommor? Ska jag laga mat åt dig medan du byter däck? Tihi.”

Boken avslutas med ett svartvitt foto på en liten pojke i knäbyxor som glatt vinkar åt Adolf Hitler. Fullt rimligt.
Sieg heil påtvingade intressen och könsroller.

Jag hoppas att Leif Eriksson, Kristoffer Lind och Samuel Paulsson får femtielva döttrar var. Minst. Sedan kan de gråta sig till sömns över att de inte har någon med kuk mellan benen som de kan dela med sig av alla sina värdefulla tips till.

Vilken kunskapsdevalvering för det svenska samhället det vore.