Döden avbryts för en kungörelse:
Nu på lördagen den tjugoförsta januari spelar Ika skivor på Bar Brooklyn. Jag är hennes "feat." och kommer också att välja musik.
Av barchefen Jonas - en före detta rockstjärna som beskrivit mig som "en synnerligen välbehållen sjuttiosjua" - har vi fått fullständigt fria händer att skämma ut oss.
Jag och Ika får spela exakt vad vi vill exakt hur högt vi vill och får bli exakt hur fulla vi vill. Stark tobak. Kvällen kan sluta hur som helst. Ni har varnats.
Och nu något av det värsta jag vet: bloggursäkter.
IJCHE har gått från etthundratrettioåtta inlägg i veckan till, tja, tre. Förklaringarna till detta är många. Eller, egentligen inte alls många. Men det lät bättre än att säga "jag är en humörstyrd känslomänniska utan komplexa orsaker bakom mitt agerande".
Jag har blivit förälskad i den industriella amfetaminsnabbheten i Twitter. Där förbrukas stora delar av min obetalda skaparglädje.
Jag befinner mig i någon typ av svacka/sinnesfrid där nästan all kreativitet som inte genererar inkomst, dött en sorglig sotdöd. Förmodligen betyder det att jag blivit än mer borgerlig.
Och det är väl gott så.
Men grundsyftet när jag startade IJCHE för över tre år sedan var hat och bitterhet och ilska och rasande och åsikter, åsikter, åsikter. Om allt och alla. Hela tiden, dygnet runt. Just nu har jag inte den kreativa drivkraften att tycka till och hata fullt lika mycket som förr, om jag inte får betalt för det.
Det har lett till att IJCHE till stora delar blivit någon sorts ofrivillig livsstilsblogg.
Jag och min familj, jag och mina vänner på krogen, jag på VIP-fyllor, jag på konsert, jag på barnkalas, jag sieg heilande på någon annans familjefoton på ett barnkalas, jag och mina nya skivor, jag och mina betalda recensioner och krönikor, jag och mitt jobb, jag och mina nya Massacre-mjukisshorts, jag och Carola. En glorifierad Facebooksida med svajig besöksstatistik.
Och det var inte riktigt så det var tänkt i begynnelsen.
Så, vad ska jag göra? Skita i skiten helt eller bara tuffa på med livsstilen och gullandet och strunta i klick och prestationsångest och hoppas att hatet återvänder?
...och där kom jag ut som krisande i bloggosfären. Värdigt.
Inlägg
15 kommentarer:
Fortsätt och tuffa på.
Frågan är inte vad du ska göra. Du ska göra exakt det som faller dig in. Det löser sig. Oroa eder icket. 8) Hatet kommer tillbaka. Tids nog. Och förändring behöver inte vara alliansonda. Kudos till en bra blogg!
Det är synd och skam att du slutat skriva men om du får ut allt du har att säga genom att sms:a på tramsochflamsmediat twitter kanske det är lika bra.
Fortsatt!!
jag har följt din blogg i ett par månader! helt klart min favvoblogg. Fortsätt att skriva, här får du lite örebro crust att hata till!:)
http://www.mediafire.com/?olla6sakfoai3a2
Sånt här inlägg brukar betyda att det är bäst att lägga av helt. Härifrån är det låååååång uppförs backe.
Inte direkt första gången du äskar om bekräftelse genom att hota att lägga ner bloggen. Att lägga ner en blogg är inte något man pratar om. Det är något man gör.
Ta dig i arslet, anonyma kräk.
Ett förtydligande till anonymt kräk med lässvårigheter:
Det här var inte tal om att lägga ned. Det här var mer en programförklaring för mig själv (och de som läser här ofta) varför mitt produktivitetstempo sänkts från 60-90 inlägg i månaden, till betydligt färre och kortare.
Och som sagt: ta dig i arslet, kräk.
Inte skita i skiten! Förr eller senare kommer det, inga fel på senare tidens inlägg heller.
Hata när du hatar.
Youtube guld:
http://www.youtube.com/watch?v=c78lez8P0gc&feature=related
Och programförklaringen avslutas med det ödesmättade "Så, vad ska jag göra? Skita i skiten helt eller tuffa på..". Vad innebär "skita i skiten helt" om inte att lägga ner bloggen? Det vore som sagt inte första gången allmänheten ska upplysas om hur nära du är att sluta blogga.
Lägg ner för fan, helt ärligt! Huvudet på spiken
Proppmätt och liknöjd borgarbracka kan du inte vara för evigt, snart väcks hatet. Jag ser fram mot det.
"Proppmätt och liknöjd borgarbracka kan du inte vara för evigt, snart väcks hatet. Jag ser fram mot det."
Typ så, ja.
Skicka en kommentar