Det var forntiden. Numera får du fylla i listor på exakt vad du gillar för typ av metal för att ens få streama det som krävs för att göra ditt jobb. Har du tur kanske du får mp3:or. På din datamaskin.
Men så se! Ett grovmunnat ljus i det mörker som utgör min dammiga postbox! Lilla Lovis vet hur ett promopacket ska packas när debutskivan ”Som en oskuld” ska skickas ut.
Snirklig handskrift, doft av parfym, uppvikbart kort, glossiga fotografier, privat, personligt, en riktig cd, något att minnas – jag är speciell! Någon ser mig!
Från botten av mitt svarta hjärta: kudos, Lilla Lovis.
Hur låter det då? Ja, helt fruktansvärt naturligtvis.
Otroligt irriterande studentikos musik som bara gillas av människor som ser någon sorts politiskt agenda som syfte till sitt musiklyssnande. Om du måste sätta på dig genusglasögon och hålla en lång utläggning, alternativt skriva en c-uppsats, om varför du gillar en artist, så är med största sannolikhet själva musiken i sig inte så bra. Allt ska inte behöva analyseras sönder och samman för att bli värt att lyssna på.
Lilla Lovis får fem pluppar för ytan, och en plupp för innehållet.
Dock: Ändå är ”Som en oskuld” tusen gånger bättre än Slash senaste verk ”Apocalyptic love”. Men sämre än nya svenska jappenoisebandet Sex Dwarf.
Inlägg
4 kommentarer:
Jaha, är det så det fungerar ovan underjorden? Fan vad trist. Jag väntar på tre demos för tillfället och förhoppningsvis en MCD inom snar framtid. Fast det är klart, dä ju inge riktiga promopaket!
Tack för mitt mail btw. Jag skickade din länk vidare till Mendoza i Bastard Priest som länkade ut den på deras FB. Han hälsade ”schyrre recension, det längsta jag någonsin läst om oss”.
Cyber thrash? Skjut mig.
"Sex dwarf" kommer nog bli en milstolpe inom svensk punk framöver.
Tack för en bra läsning!
Skicka en kommentar