Ljudfascismens mörker

Idag recenserar jag Henrik Bromanders mastodontverk ”Smålands mörker” på Aftonbladets kultursidor. På papper ovan.

På internet – här.



Idag citerar Fredrik en text om Saturnalia Temple som jag skrev för ett par år sedan, kallad ”Satan i Sundbyberg”. Jag vet att många där ute tycker att Fredriks hatfyllda och nedpissade krönika tar upp ett bagatellartat problem.

Men – nej.

Plussidan: all subkulturell musik som inte hör hemma på kultursidorna skuffas än djupare ner i underjorden. Blir mer illegal, mer elitistisk, mer hårdför, mer noga med att inte släppa in infiltratörer och posörer. Som en subkultur ska vara.

Minussidan: vi med familj får allt svårare att hänga med i svängen då überelitistisk och olaglig kultur kräver nonstop bevakning för att inte tappa fotfästet. ”Hardcore for the hardcore” är svårt att leva upp till efter trettio. De band som vi har koll på – det vill säga de stora och etablerade – kommer sluta besöka Sverige på grund av våra bruna decibellagar.

I Sverige 2012 är Socialstyrelsen och dess djurförsök det största hotet mot ett fritt, vibrerande kulturliv. Hur stoppar vi dessa galningar?

Hur?!