Sällan har en man i t-shirt från World Burns To Death lett så mycket och så forcerat…

…och ändå kallat sig misantrop.

Här ovan ler jag mer och bredare än på samtliga högtidskorts som togs under hela min uppväxt. Tur att mormor inte är i livet för att se det.

Många Crocodile Dundee-skämt att dra, lite tid

Jag jobbar, har gårdsstädning, samt halvhjärtad ledighet från min blivande arbetsplats internet.

Under tiden bjuder jag på veckans pauskonsument: H.K., vår man söder om knivsöder.

En gång i tiden köpte han ett limiterat snöre för sexhundra kronor. Nu har han gått lös på samefieringen av vår samtid, och införskaffat en liten kniv att ha kring halsen. För niohundra kronor.

Trots att jag hatar etnokultur har jag bara en sak att säga: kudos.

I brist på skämt om Crocodile Dundee, då Fredrik tydligen redan förbrukat samtliga, får ni detta:

Mer senare. Bland annat en vinyltävling.

Lite hajp i väntan på att stiltjen ska brytas av vinyltävlingar och självförhärligande skryt

Om ni behöver något att göra idag så har ni ett förslag – här.

Speciellt lämpligt om ni som jag bor i söderförort.

Umeå Hard Core needs you

För den det berör: Folkrörelsearkivet i Västerbotten håller på att dokumentera nittiotalets Umeå Hard Core. Ni kan se ett inslag om det på Kulturnyheterna – här.

Just nu är det en övervikt på material gällande Refused. De var – och är – ofattbart viktiga. Men visst var vi fler som körde på där under förra decenniet? Ja, nog fan var vi det.

Så.

Sitter du på skivor, affischer, tidningsutklipp, videoinspelningar, demokassetter, t-shirts, byxor, stillbilder, fanzines – donera dem!

Eller låna ut dem så att de kan kopiera, dokumentera, arkivera.

De vill även ha personliga berättelser från de som var med. Spelade du i band, gjorde ett zine, satte upp spelningar, brände upp skit, var ett helt vanligt kid som gick i för stora byxor och älskade musiken – hör av dig!

Du kan skriva ner en redogörelse eller låta dig intervjuas.

Speciellt efterlyser de kvinnor som var med på den tiden.

De prioriterar nittiotalet, där slutet är lika viktigt som början. Men de tackar inte nej till material från tvåtusentalet.

Kan du bidra med något av ovanstående? Kontakta då Susanne Odell på susanne.odellSNABELFUCKINGAfolkrorelsearkivet.se.

Umeå Hard Core tackar dig.

För övrigt ger en bildgoggling oräknerliga träffar på den här bloggen.

The sound of sucking

Jag recenserar nya Evanescence i dagens Metro. På papper ovan, på internet – här.

Praise the lord and pass the ammunition: från Jesus Kristus främste hantlangare i Svea Rike, till ett globalt och gudomligt hot mot rocken

I somras råkade jag skriva en uppenbart ironisk krönika som tydligen inte var så uppenbart ironisk.

Den ledde till att en konsert i en kyrka blev inställd.

Ni hittar historien samt länk till originalkrönikan – här. Vill ni följa utvecklingen kronologiskt börjar ni här, sedan här och här.

Jag fick en hel del epost efter det här. Arrangören var rosenrasande och hotade med stämning. Medlemmar i Filadelfiakyrkan hörde av och påpekade att inte alla kristna är lika reaktionära och trångsynta som Stanley Sjöberg. Men mest fick jag massvis med kudos från kristna som var glada över att jag blåst i den religiösa censurluren. Min favorit är kommentaren på den här artikeln, som slår fast att:

”Röstlund ska ha en eloge för att han är så upplyst om ockultism och kunde varna för det”.

Nåväl.

Det här är flera månader sedan. Mitt liv har gått vidare. Så även Stanley Sjöbergs. Och tydligen även munkarnas, för idag fick jag en vädjan om hjälp i min inkorg. Från Slovenien.

Först fick jag det på engelska, sedan på svenska. Jag nöjer mig med att publicera Goggle Translates remix.

”Hej!
Jag talar inte Sverige Språk, så jag använde Google Translator. Hoppas du talar engelska, det är emergancy!

Jag hörde talas om musikgruppen gregorianska som ville komma till Sverige, men jag hörde att du klarar av att stoppa dessa sataniska munkar som jag lästepå denna sajt:

News that matter, exposing the fake and falsehood.

Kan du berätta hur du gjorde det?!?! Eftersom de kommer i 22. oktober och 23.oktober i Slovenien. Jag ber dig verkligen om stöd och att du be för oss och att vi kommer att stoppa de munkar!

Tack och Gud välsigne dig

Dxxxxn Mxxxxxxc från Slovenien!”

Ni får ursäkta denna crossover, men jag måste göra en mashup på ZZ Top och Ice Cubes Westside Connection:

”I’m bad, I’m world motherfucking wide”.

Soundtrack: ”In silence” 7”, av och med Merdoso, samt ”World domination/Bow down”, av och med Westside Connection.

Ett sansat och nedtonat inlägg om hur företag erbjuder dig en leende e-tablett samtidigt som de jobbar på att utplåna världen

Det vegetariska alternativet: ost-fucking-ron.

Jag borde vara hatfylld och nedpissad. Men icke.

Sexton år av ”jaha, du äter inte kött, men vi har den här laxfonduen”, och ”det vegetariska alternativet är kyckling”, har härdat mig.

Jag är en vegetarisk Robocop. Orimligheter kan ej rubba mig.

Så när jag hakar på Jävla Jenny till Nordic Light Hotels invigning för köttfria måndagar, och det visar sig vara ett luftslott, rycker jag på axlarna. Läget är högst rimligt.

Först bjuds det på ostron.

Sedan håller en högt uppsatt chefsnorska ett invigningstal. Det går ut på följande snärtiga punkter:

1. Köttindustrin kör världen rakt in i helvetets skärseldar.

2. Köttindustrin kör allas vår hälsa rakt in i helvetets skärseldar.

3. Vi måste byta kurs innan vi hamnar i helvetets skärseldar.

4. Alla är eniga om detta, från FN till Ayatollorna i Iran.

5. Själv älskar hon kött. Hon skulle aldrig kunna avstå från burgaren på fyllan och entrecote till fredagsmyset. Hon dyrkar kött. Hon skulle gifta sig med kött om hon kunde, ligga med det, rösta på det i ett val.

6. Men kött är jättejättedåligt. För dig, mig, världen.

7. Så därför äter hon inte kött. På måndagar.

Sedan serveras skaldjursbaserade krustader. Och just ja: i lobyn på hotellet skyltar de med pälskläder. Hepp.

Men nej, jag är inte arg över att Nordic Light Hotel ger asätande miljöknullare ännu ett meningslöst sätt att abortera sina dåliga samveten på.

Inte ens irriterad över detta skamlösa försök av ett stort företag att renommésnylta på ett i grunden helt okej koncept (trots att det kommer från en ex-Beatle).

För jag har accepterat undergången och ser fram emot den.

Vi tutar och kör, bara kör, rakt in i Thunderdome-samhället, där den som är stark nog att jaga bensin kommer att överleva. Och då äter vi hundmat direkt ur burken. Med den aspekten i bakhuvudet gör Nordic Light Hotels fiskförstärkta och köttfria måndag varken till eller från.

Bring it on. Bring it the fuck on:

Eller blir det Waterworld-samhället? Då röker vi lungorna ur oss.

Soundtrack: ”Orkanen närmar sig”. ”En död man”, ”Tyst här i mörkret” – samtliga av och med Pascal.

”Act fast! Buy now! You will never see this again!”

För första gången på samma bild: Pig Champion och Cissi Wallin.

Ett litet steg för internet, ett stort kliv för mediasfären.

Jag betackar mig för referenser till Ramones och deras rock’n’roll-radio

Nu kl. 15 pratar jag med Cissi i radion om allt annat än mangel.

Väl mött.

Nuke – just do it

Jag råkade skriva 4 715 gratistecken om min eviga kärlek till ICBM, Thatcher, Reagan, BBC och Discharge, och hur dessa olika komponenter fostrat mig in i evig rädsla för, samt dyrkan av, kärnvapen. Ni hittar mina tecken på internet – här.

Fuckin’ ’Tallica dude

I väntan på det totala hårdrockshaveri som Metallica/Lou Reed kommer att utgöra, har jag dissekerat ett bokhaveri om just Metallica.

2 475 stycken tecken (inklusive blanksteg) hittar du på internet – här.

Blod, eld, inavel

Jag har skrivit en klackis till artikel i nya gratistidningen Liljeholmen/Älvsjö. Du hittar den på internet – här.

Full transparens: Ingen som följer IJCHE kan ha undgått min relation till ”Blod eld död” och en av dess författare. Ika är en av mina närmaste och käraste vänner. Jag har förhandsläst vissa kapitel, gett förslag på ändringar, informellt hjälpt till med idébollning, faktakoll och nördig metalinformation.

Plus att jag är citerad i mediakapitlet.

Jag är med andra ord alldeles för djupt insyltad för att kunna ta i den här boken med en journalistisk tång.

Därför tackade jag nej till att recensera den åt Aftonbladets kulturredaktion. Jag sa även nej till att göra en artikel om ”Blod eld död” åt Metro. Någon journalistisk integritet måste finnas, även när du sysslar med musik och kultur. Plus att jag egentligen tycker att det är oerhört svårt att intervjua vänner och bekanta. Blir sällan lika bra som att fråga ut totala, och ibland fientligt inställda, främlingar.

Men en liten, liten allmänt hållen artikeln om hårdrocksscenen nu och då, tyckte jag att jag kunde kosta på mig. Eller är jag ute och cyklar?

För er som inte jobbar med media och/eller inte bor i hufvudstaden, passar jag på att med hjälp av Liljeholmen/Älvsjö demonstrera exakt hur liten vår lekpark är.

Elina är nuvarande vän och granne, samt före detta kollega.

Emelie, alias Mohinder, är före detta kollega.

Korrumpera mera.

Jag önskar att jag kunde ta åt mig äran för den här uppenbara sanningen, men – nej

”Jag har läst lite på olika forum och märkt att det är stor misstänksamhet bland fundamentalisterna, säger Ulf Malmros. Hårdrockarna vill vara hårda. De är rädda för att vi ska beskriva dem som riktiga människor.”

Cornelia: Ulf Malmros är en sådan förbannad apa i bastkjol. De är inte alls måna om att framstå som hårda. De är inte alls måna om att inte framställas som riktiga människor. De är måna om att inte förlöjligas, hånas och skrattas åt. Igen.

”Bröderna Hårdrock”: en blivande skämskudde modell xxl.

Bonde söker fru – (S)atanist söker bonde?

Jag har visserligen en släng av ansiktsblindhet – inget gäck. Men tjejen till vänster där om Pär-Ola, är inte det samma Dragon Rouge-satanist som dyker upp vid 1.10 i det här klassiska klippet?

Jo, jag tror nog det.

Är det samma person som sitter i kommunfullmäktige i Älvdalen för Socialdemokraterna?

Verkar tydligen så.

Som också sjungit i SD:s huslajvare Therion?

Inte omöjligt.

Kopplingen Dragon Rouge till Therion till bonde till socialdemokrat? Mystiken tätnar kring Verklighetens rimlighet.

Blanco vs. Löwengrip: Who will survive and what will be left of them?

Det är mycket prat om Quetzala Blanco versus Isabella Löwengrip.

Alla rusar ut till försvar för Blanco, en ”obekväm kvinna”, medan Löwengrip sablas ned.

Som sig bör, säger ni.

Pja, sådär som sig bör, säger jag.

För visst, det råder föga tvekan om att Löwengrip representerar mycket av det som är fel med vår samtid. Hon vill vrida tillbaka klockan till 1950-talet då flickor var hela, rena, skötsamma och duuuuktiga. Hon hyllar överklass, onödig lyxkonsumtion och pursvenska högerideal.

Ja, det är helt åt helvete att Löwengrip sitter säkert i sin entreprenördopade bloggsadel som en av apokalypsens fyra riddare.

Ändå kan jag inte låta bli att undra hur många av Blancos försvarare som faktiskt läser det hon skriver. Min favoritpassage är där hon attackerade en kvinna som skrivit om hur hon våldtagits.

Där, Hellquist och Lundell, där har ni en riktigt bra ångestventil för obekväma kvinnor. Annars kanske topplistan över Sveriges sexigaste bad boys kan fungera när livet skaver sim värst.