Jag vill bara poängtera att jag tycker att alla ska gå och se ”Taqwacore: The birth of islam punk” på Tempo. Trots allt. För den är sevärd.
Inte minst för scenen då den amerikanske konvertiten glider på shiahäng i Pakistan. En grupp halvnakna män (ja, vad fucking annars?) står och slår sig själva blodiga på bröstet medan de dyrkar Gud och får halvstånd. Nej, nu underdriver jag. De dyrkar sin allsmäktige Gud med sådan frensi att det är ett redigt ståfräs innanför gylfen.
Jag kom att tänka på den scenen idag när jag läste Fredriks krönika i DN. Han pratar om Kent och scenuppförande:
”Jocke Berg borde återuppta sin klassiska dunka-handen-mot-bröstet-rörelse (i indiekretsar känd som ”cp-rycket”) som han i många år använde för att markera att en låt rockade hårt. ”
Kent, the new face of shiagoth.
Soundtrack: V/A ”Trappd in a scene UK hardcore 1985-1989” på silvrig cd, Crow ”The door of the end” på lila vinyl.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar