Arbetskläder på, en helt vanlig knegardag på internet (mitt jobb).
På väg till jobbet springer jag på en före detta flickvän från sekelskiftet. Hon är snygg, proper, business. Strålar. Statsvetare. Jobbar med barns rättigheter, ”typ”.
Jag har stretchjeans, cowboyboots, denimväst med tygmärken från obskyra brasilianska death metal-band, t-shirt från Napalm Death, svart skinnjacka med nitar. Svettas floder efter förskolelämning. Bär en glasslåda med fryst linssoppa i en grön plastpåse från Systembolaget. Jobbar som någon sorts positivihalande apa inom mediavärlden.
Bidrar inte till att göra världen så mycket bättre.
Bortsett från det socialt obekväma med att stöta på någon som du delat känslor med – men inte haft kontakt med på över ett decennium – en terrortidig morgon på tunnelbanan, så känner jag mig oerhört omogen. Som att jag slösar bort mitt liv och borde växa upp.
Deppig och självförstörande känsla.
Med vänliga hälsningar,
35-åringen
Jag och Merkel på avslutningsfest på jobbet: nitade.
Inlägg
5 kommentarer:
Å andra sidan lever du ett liv många drömmer om. Får betalt för att gå på konserter, blir bjuden på Vip premiärer och lunchar med Fredrik Strage. Samt slipper bära kostym till jobbet. It's all in the eye of the beholder.
När jag dansar in i dom mentala banorna så brukar jag vända det med Motörhead och Sham 69. Det ska vara skivor man älskar, men har glömt att plocka fram på länge.
Vem fan drömmer om Fredrik Strage? 8)
Tack. Där gav du mig lite perspektiv. Har precis tänkt exakt samma tanke själv. I synnerhet då jag precis kommit hem från en polares lyxlya och jag inser att jag aldrig kommer växa upp och köpa en lägenhet för 3 miljoner.
Lägg till hat för samhället, fast i byråkratin och arbetslösheten och självkänslan är i paritet med helvetets djupaste avgrunder.
Läste och väntade på en slut-twist om hur mycket lyckligare du ändå är - och såg mig själv från andra sidan. Tilltagande ångest över att börja nytt "städat" jobb, ansluta till den grå massan, och.. ja, dö vid 35. Istället: gräset är grönare osv.
Skicka en kommentar