Kvinnodagen FTW:Under the sign of the pink mark

Internationella kvinnodagen och Olivias första demonstration. Under den svengelska parollen ”Unite for women, stoppa mödradödligheten” är vi 600 stycken som marscherar med barnvagnar för en värld där gravida kvinnor inte dör som flugor. Som bonus ovanpå det dövade samvetet får du ett specialdesignat regnskydd till vagnen.

Rosa, givetvis.

Jag tänkte skriva något om att det är typiskt att en sådan här fråga stämplas med den givna genusfärgen för kvinnor, så att alla vi män kan skita i det. ”Jaha, ett rosa ämne? Ja men, då är det ju en brudpryl, då behöver jag inte bry mig. Jag engagerar mig när det är något ollonlila som jag kan donera pengar till”. Men Cornelia säger att hon är pruttless på allt snack om färger och kön. En färg är bara en färg.

Så jag låter bli.

Vad som däremot är anmärkningsvärt är att arrangören RFSU i sin pamflett smidigt lyckas undvika att nämna #1 orsak till att det varje år dör 600 000 kvinnor på grund av graviditet: Gud.

Gud är de största kvinnomördaren i världen, år ut och år in. Tack vare fantasi(miss)fostret Gud och hans präster, påvar, prelater och predikanter dör kvinnor just denna sekund i smutsiga, illegala underjordsaborter. De och deras religiösa förtryckarkukar står alla i vägen för en bättre värld.

All religion är kvinnofientlig. Mannens absoluta makt över kvinnan är själva fundamentet i gudstron. Ni säger kultur, inte religion? Jag säger att religion är kultur, kultur är religion. Störta påven och bränn ner Vatikanen till grunden så kommer du en bra bit på vägen mot att jämställa kvinnan med mannen. I alla fall i västvärlden.

Men den heta, religiösa potatisen vill inte RFSU riktig ta i. I sin pamflett nämner de Zambia, Bangladesh och Bolivia som tre länder där de arbetar för kvinnans rättigheter. Bra där. Fast vi behöver inte gå riktigt så långt bort, rent geografiskt. Våra tre EU-polare Polen, Malta och Irland har abortlagstiftning modell mörka medeltiden tack vare katolicismen. Påvens lydstater förbjuder abort och kvinnor dör på löpande band. Det enda som kan påverka det är en total skiljevägg mellan kyrka och stat. Det åstadkommer du tyvärr inte genom ”sexualundervisning och samtal”.

I övrig: Som man i kvinnotåg är jag hett villebråd för media. Två intervjuer hinner det bli. Trots att jag själv intervjuat människor i 15 år låter jag som en total idiot. Efter den första inser jag att jag diskuterat ämnet utefter helt fel frågeställning. Under den andra får jag till det rätt och säger något om ”kvinnor som dör i barnasäng”, varpå Cornelia frågar om det plötsligt är 1920-tal igen. Sedan säger jag något om ”bröst och andra kvinnosaker”. Hepp.



Soundtrack: Defiance ”Nothing lasts forever”.