”Jag greppade inte ett skit av ditt mms igår. Var det från Cityjippot?”
Det är okej. Jag var på plats och greppade inte heller ett skit.
onsdag 9 februari 2011
Stockholm City wildness: Perversion decontrol
Helvete Stockholm, hur kan du vara så rykande cool och skoningslöst sexig?
Wildness perversion vol. 4. feat. straight edge-t-shirt från Separation, bälte från Iron Maiden, denimskjorta från Cornelia samt brutalt mycket prat om hur knullbar Meat Loaf är i ”Dead ringer for love”-videon från Viktor.
David Sandström i Refused är en jävla Tenstaskalle
UÅHC-legendaren David Sandström dök oväntat upp på Citys prisgala igår. Han kallade ingen för hora. Han kompade Adam Tensta.
Efter att ha sett Refused cirka hundra gånger för cirka hundra år sedan, var det intensiv kärlek att återigen se Sandström och hans supersnase gå lös på trummorna.
Helvete, vilket sväng han har. Helvete, vad hårt han slår.
Enligt ordet i Vännäs hästryttarscen rycker Refuseds återförening allt närmare. Sandström log bara skälmskt som en spjuver när jag frågade om fakta igår.
Vad som dock är bekräftat inom hästryttarscenen är att Dennis Lyxzéns bok om just det där bandet som kommer att göra alla dess gamla medlemmar till dollarmiljonärer, är inne på första korrekturvändan på förlaget. Lyxzén har även nyligen turnerat världen som gästsångare med det här nittechnobandet.
Det var allt från Sandström/Lyxzén-bullentinen för den här gången.
Först trumma.
Sedan sjunga genom en autotuner.
Annette Kullenberg: The game of the arseholes
Att Annette Kullenberg får skriva något annat än refuserade insändare till Veckans Rättshaverist, är ytterst märkligt. Hennes texter är ämnesmässigt osammanhängande, språkligt förvirrade, ofta politiskt obehagliga samt spökskrivna av en tioåring från valfri byhåla i Norrlands bonnigaste inland.
Eller, för att använda Viktors plumpare beskrivning: ”En galen gammal fyllkärring”.
Men i City får hon skriva. Igår fick hon även dela ut Citypriset på tidningens gala. I processen att läsa upp de nominerade, lyckades Kullenberg berätta att det-brudarna Rebecca och Fiona ”horat runt i hela stan” och ”legat med alla på alla kajer”. Det var en för sammanhanget lång och för den pruttfulla Kullenberg osedvanligt begriplig monolog om vilka fnask Rebecca och Fiona är.
Obehagligt och osmakligt.
Senare försökte en herrbekant till det-duon dra en flaska i huvudet på Kullenberg. Tyvärr blev han utslängd. Trve story.
Att gilla Annette Kullenbergs skriverier, och att låta henne förpesta verkligheten med text, är som att rösta på Sverigedemokraterna. Du uppskattar att någon ”tar bladet från munnen”, ”slutar hyckla”, ”säger som det är”, ”provocerar” och, viktigast, ”rör om i grytan”.
Hon får hållas av samma anledning som SD sitter i riksdagen och Bert Karlsson får rumstera runt i den mediala stian – den där förbannade grytan ska alltid röras om. I slutändan så är det uppenbart vem som håller i sleven: en gammal rasistdåre med osund mental status.
Annette Kullenberg. Yrkesmässig ättestupa. Nu.
Uppdatering: H.K. uttalar sig om A.K. – här. Förövaren själv säger att ”det alltid blir tjo och tjim” när hon framträder, och förtydligar ännu en gång att hela hennes existens baseras på poänglösa provokationer.
Viktor: Kolla när jag statusuppdaterar om alla mediaflintar.
Ika: Väl statusuppdaterat. Nu tar vi ett järn.
Viktor: Går inte! Annette Kullenberg har tömt baren!
Ika: Guds kuk! Överbord!
Viktor: Christer Pettersson kom tillbaka, allt är förlåtet!
tisdag 8 februari 2011
Fuck you, fiskätare vol. 138 (igen)
”Finns det snart något simmande som man kan äta med samvetet intakt?”
Nej. Har aldrig funnits.
”Den enskilda konsumentens möjligheter att påverka är naturligtvis begränsade.”
Fel. Sluta äta fisk. Mollusk.
Länk – här.
Fuck you fiskätare vol. 138 (OG)
Och rätt svar till ”Four lions”-tävlingen är…
…en skorpion. Scorpions debut ”Lonesome crow” (1972) ser ni i en spanskpressad version på bilden ovan.
Grattis Acke, K.J.L.S.I och David Snusgrop.
måndag 7 februari 2011
Tävling: Vinn biobiljetter till ”Four lions”
Inget krångel, rakt på: Nu på fredag har ”Four lions” biopremiär. Det är en film som belyser de mer humoristiska sidorna av att spränga sig själv och sina medmänniskor i luften för en gud som inte finns.
Min åsikt om filmen är klar och tydlig – här.
Vad Fredrik tycker är lika klart och tydligt – här.
Enkel tävling: Tre personer får två biobiljetter var till ”Four lions”. De gäller över hela landet till och med den tjugofjärde februari.
Enkel fråga: I filmen försöker de misslyckade jihadisterna att använda tama kråkor som självmordsbombare. Det går sådär.
1972 släpper ett tyskt hårdrocksband sitt debutalbum. Det går strålande. De blir sedermera gigantiska. Trots att skivtiteln anspelar på just kråkor – ensamma sådana –pryds konvolutet inte alls av fåglar, utan av ett helt annat djur. Vilket djur är det?
De tre första som lämnar rätt svar och sina epostadresser som kommentar, vinner. Go for broke. Och ja, jag lärde mig av det famösa Bullet-fiaskot att inte ha för svåra frågor.
Supersvåra vinnare av nya Bullet på sällsynt vinyl
Dels för att inte många orkade tävla (förståeligt), dels för att jag inte insåg hur mycket jobb det innebär för mig att lista ut vinnarna.
Så, för att göra processen kort agerar jag som en egyptisk diktator och korar tre vinnare som har med Corrosion of Conformitys ”Vote with a bullet”. För att jag kan, vill och alltid har älskat den låten.
Grattis Herman Lindqvist, DK och Stones.
Herman Lindqvist levererade den mest rimliga listan, men måste tillhandahålla sin epostadress om han vill ha en lp.
För övrigt tar jag det som en ren förolämpning att ni tror att jag äger Sepulturas cover på U2:s ”Bullet the blue sky”. För att inte tala om Bullet For My Valentine… Guds kuk, överbord!
Soundtrack: ”Ingen plikt”, av och med Stay Hungry.
Society Fashionista System Decontrol 138:
In grind we crust
Kollegan Daniel Josefsson anordnar en konsert med mannen ovan. Jag vet inte vem han är eller vad han gör. Men jag identifierar vem som gjort hans t-shirt på 1.38 sekunder. Gör du?
Notera skinnvästen. Hetare än hetast för 2011.
När helvetet slutligen är överfullt, kommer Andres Lokko och 138 att vandra hand i hand in i solnedgången och en lycklig pånyttfödelse
En dag ingen trodde skulle komma, är nu slutligen här:
Jag relaterar till något som Andres Lokko tycker om hårdrock.
Nu inväntar jag fred på jorden. Kudos, Lokko.
Kudos till Anna för länken. No gods. No masters.
När jag ser en carpe diem-tatuering osäkrar jag min Luger
Här är en blogg som får mig att önska att jag hade noll (0) tatueringar. Investera i laser – check.
Eftersom min rimlighetsdetektor är helt skev och felkalibrerad på grund av verklighetens olidliga orimlighet, greppar jag inte om bloggen är ironisk eller uppskattande.
Min vän Manuela, som smashade in tipset, har följande teori:
”1: Allvarlig. Tjej, 24, som pluggar mode och gillar lite ’alternativ’ (ej rockig) stil. Lyssnar på band som är hypade för tillfället i brittisk musikpress (The Libertines, The Kills) och läser Elle, Cobrasnake och en miljon modebloggar.
2: Ironisk. Drivs av någon med fantastisk läggning åt svart humor som får sig ett gott skratt varje gång nån trycker ’like’ på en post på Facebook.
Tyvärr tror jag alternativ 1 är korrekt.”
Vad tror ni? Någon som vet?
Uppdatering: När jag fantiserade ihop titeln på det här inlägget, hade jag inte gått särskilt långt tillbaka i Tattoologist. Nu har jag det. Därav bilden ovan.
Olivia Obliteration lär sig vad en ”Imse vimse spindel” är genom tatueringar samt en plastspindel från Spiders.
söndag 6 februari 2011
Man on the single parent mountain
Efter att ha tagit hand om en vrålsjuk Olivia Obliteration i trettiofyra timmar, är jag fylld av den djupaste respekt för alla singelföräldrar.
Dag efter dag, helt själva – hur orkar ni? Hur gör ni?
Kudos till alla ensamma mammor som aldrig får göra något för sig själva utan att hamna i en hatfylld tråd på familjeliv.se.
Kudos till alla ensamma pappor som inte kan gå och handla med ett ledset barn utan att det kommer fram en gammal tant och säger ”gråt inte lilla vän, snart kommer mamma din”.
När Cornelia är borta dansar de kulinariska experimenten på bordet vol. 2: Tandooritofu med pressad vitlök, champinjoner, broccoli, schalottenlök, röd paprika, råris. Fest – igen.
Gällande kulturhistorisk revisionism
Gammal litteratur dammsugs på stötande formuleringar, eftersom dagens extrema curlingföräldrar säger till sina barn att världen består av My Little Ponys samt Teletubbies för att slippa #prataomordetneger.
Därför vill jag veta hur vi ska göra med de cirka tiotusen klassiska hårdrockslåtar som innehåller ordet ”gypsy”. Bleep-bleep, tut-tut?
Eller är det okej att säga ”gypsy”?
Och om det inte är det, vem informerar Bullet?
Soundtrack: ”My caravan woman”, av och med Bullet.
Hipsters – eller hardcorehattar på parad?
Vi flyr hemmets sjukstuga och muntrar upp oss med en hattparad i Liljeholmens galleria – nutida NYHC versus tidlös DCHC.
Jag funderar på att skriva något om Kappahls könsapartheid på barnavdelningen. Pojkarnas ringhörna försvaras av Spindelmannen och Hulken och tonvis med dödskallar, medan flickornas avdelning flankeras av gullegullkristet mode för methberoende prostituerade.
Men jag avstår.
Jag sparkade in en vidöppen hangardörr igår, då jag gav mig på Melodifestivalen (igen…), och kan inte fortsätta hata fullt så enkla mål.
Ge mig något hårt att tugga på!
”Kom inte hit och snacka punk med mig, ungjävlar”
”Trots riskerna har Alexander Bard ingen förståelse för sågningarna av Melodifestivalen:
– Dissandet av Melodifestivalen är barnsligt. Det är snobbigt och de framstår som elitistiska töntar. Det är som att säga att det är något fel på trevlig lördagsunderhållning. Melodifestivalen handlar om att göra treminuterslåtar i tv – inte musik, säger han.”
– Dissandet av Melodifestivalen är barnsligt. Det är snobbigt och de framstår som elitistiska töntar. Det är som att säga att det är något fel på trevlig lördagsunderhållning. Melodifestivalen handlar om att göra treminuterslåtar i tv – inte musik, säger han.”
”Tut-tut”, sa den lederhosenklädda frihetsfrontaren som byggt sin karriär på att skriva lååånga, episkt progressiva och svårtolkade musikstycken om discodans och amfetamin.
Soundtrack: En antik Spotify-lista från hatets sommar 2010.
Ni hittar den – här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
)).JPG)
.jpg)
