lördag 5 februari 2011

En borgares mardröm: Fungerande statlig sjukvård

Olivia Obliterations debut hos akutsjukvården var ett fiasko, så vi drar oss in i det längsta för att söka hjälp. Men efter ännu en natt av host och gråt, den sjätte på raken, håller det inte längre.

Hon måste undersökas av läkare post haste.

Jag kontaktar närmaste närakut och lämnar ett meddelande prick klockan tio, då de öppnar. De ringer upp tjugo minuter senare och ger mig en tid på eftermiddagen. När jag frågar om det inte går att få komma tidigare undrar sköterskan hur snabbt vi kan vara där.

Exakt klockan elva, en bussresa och tjugosju minuter senare, rullar jag i barnvagnen genom dörrarna och tar en nummerlapp. Med tanke på att varken jag eller Olivia var påklädda när jag la på luren, känner jag en viss stolthet över vårt blitzkriegbeteende.

Tjugofem minuter senare sitter vi inne hos doktorn, sedan provtagning, sedan doktorn igen, sedan apoteket, sedan hemma kring klockan ett.

Kostnad för läkarbesök: Noll kronor, då hon är under arton år.
Kostnad för medicin: Rimliga hundrasjuttiofem kronor.
Värde av lugnade föräldranerver: Ovärderligt.

Enorm respekt till de som knegar inom den statliga sjukvården. Ni får mycket skit och dåligt betalt och besitter noll status – ändå rullar ni med så mycket vänlighet, värdighet och hjälpsamhet. Kudos i kvadrat.

…och då har jag inte ens nämnt hur fantastisk vår förlossning på Södra BB var. IJCHE är fel forum för att gå in på detaljer om den. Dock kan jag säga att bortskämda slan som klagar på att det är dyrt att föda barn i Sverige, borde testa att förlösa i USA.

Bedövning, banklån, bankrutt, beyond, tut-tut.

Reflektion: Varför vill Ingvar Kamprad inte vara med och betala min dotters sjukvård, när jag är med och betalar hans pension?

När Cornelia är borta dansar de kulinariska experimenten på bordet: Samyang Ramens kryddnudlar, färsk broccoli, färsk sparris, pressad vitlök, Oatlys matlagningsgrädde. Fest.

När Cornelia är borta dansar barnen och modenederlagen på bordet: en gråmelerad, svettluktande fest. Linne från Bombus.

6 kommentarer:

Adam sa...

Jag opererade bort blindtarmen i måndags kväll, och blev återigen helt övertygad om hur bra den svenska akutvården är.

Började få smärtor söndagskväll, men hade svullat semla så tänkte att det bara var magknip, men när jag vaknade mitt i natten och inte kunde röra mig av smärta kallade jag på ambulans (farsan).

Kommer in till Sankt Göran 6.00, när klockan slagit 11.00 har jag träffat två läkare, varit på ultraljud, fått plats i en sal samt dropp. En timme senare har jag fått operationstid (18.00), och klockan 21.00 vaknar jag på uppvaket. Allt kostar 350 kronor, plus 50 st. citodon för cirka 100 spänn.

Det är värt varenda djävla skattepeng, och borde bli mer omfattande.

138 sa...

Adam: Skönt att det gick bra, krya på dig. Insåg just att jag iof varit med om orimligt långa väntetider:

http://canthateenough.blogspot.com/2009/03/state-of-emergency.html

Men vem har inte det? Det gav i alla fall upphov till en flodvåg av lysande blogginlägg om tribals och vikingar:

http://canthateenough.blogspot.com/2009/03/vem-ar-bajsporr.html

http://canthateenough.blogspot.com/2009/03/horns-up-snubbe.html

http://canthateenough.blogspot.com/2009/03/viking-vs-tribal-who-will-survive-and.html

http://canthateenough.blogspot.com/2009/03/metal-och-nagon-som-helst-form-av.html

Slusk sa...

"Det är värt varenda djävla skattepeng, och borde bli mer omfattande."

Jag instämmer. T ex borde tänderna ingå i den allmänna sjukvården.
Fast med den regeringen vi har nu så är riktningen snarare den omvända. Sjukvården ska bli som tandvården. Nej tack.

Jarno sa...

Jag bröt överarmen hemma hos mina föräldrar den 23/12, ca kl 20. Ambulansen är på plats ca 20-25 minuter efter att någon lagt på telefonen. Jag får två doser smärtstillande i vardagsrummet, en dos i ambulansen eftersom väglaget inte var speciellt bra för benbrott (tjock spårad is) och säkert några fler doser under kvällen. Blir så klart liggande över natten, dagen efter träffar jag en ortoped. Blir hemskickad eftersom de tycker att min sjuksäng ska vara ledig för de med värre benbrott och att familjen inte ska fira jul på sjukhuset. Armen ska inte opereras. Får recept på 3-4hundra tabletter. Total kostnad 530kr + ca 250kr för tabletterna. Total väntetid 25 min på ambulans, 5-10 min på nån när jag anlänt på sjukhuset, 5 min på röntgen och 10 min på att det sk bli ledigt på dass senare på kvällen.

När jag haft kontakt med dom efteråt via telefon har jag lämnat mitt nr och de har ringt tillbaka olika fort beroende på typ av fråga osv.

Det är helt fantastiskt att det inte kostar mer än så här att få vård i Sverige. Och tydligen ska jag inte betala mer än 900kr för mina besök hos ortopedin och sjukgymnast. Dessutom kostar sjukgymnasten 80kr för 40 minuter och av dem får jag köpa eventuella redskap jag behöver för inköpspris. T ex behövde jag en pilatesboll för att få igång rörligheten i axel och armbåge. De köpte den för 29.95kr och jag gav 30kr för den. Sambon såg senare på vägen till jobbet en liknande boll för 499kr.

När sjukgymnasten säger att hon inte vill tjäna massor med pengar på det hon gör utan bara hjälpa folk så blir man bra mer än lite rörd.

Adam sa...

138: Tack, det börjar faktiskt gå bra att leva vanligt nu.

Slusk: Verkligen, och synfel borde vara subventionerat.

Mats F sa...

Vill bara instämma i berömmet av den statliga sjukvården. Jag och min familj har nyligen genomgått en fruktansvärd krissituation och utan det fantastiska stöd vi fick av sjukvårdspersonalen i samband med och efter händelsen har varit helt ovärderlig. Byter gärna ut mitt jobbskatteavdrag mot ett rejält sjukvårdstillägg och hoppas att alla som behöver ska få samma bemötande, empati och stöd som vi fick.