”The snow snake grinned/In his fine cold sin/When the wizard blew his horn/The wizard blew his horn”

Inget i mitt liv har någonsin upplevts som mer korrekt än att, iklädd en tröja från Graveyard, läsa om Doctor Snuggles äventyr för min sjuka dotter, samtidigt som Hawkwinds ”Warrior on the edge of time” makligt smeker på i bakgrunden.

Alla dominobrickor på plats, knuff, fall.

Fast i ärlighetens namn verkar hon föredra Smurf City Decontrol. Smurfarna är verklighetsbaserade, till skillnad från Snuggles som susar fram enligt ”Acid on the floor so she walk on the ceiling”-filosofin.