Jag recenserar Metallica & Lou Reeds ”Lulu” – här.
Och här får jag ohemult mycket skit för min åsikt. Bloggaren frågar:
”Har Christoffer inte förstått att detta inte skulle bli någon ’vanlig’ Metallica-skiva? Utan mer ett konststycke?”.
Jag svarar att absolut, jag vet att det inte är en ”vanlig” Metallica-skiva, och synar med en motfråga:
Blir skivan bättre om avsändaren är annorlunda?
Jag lämnar golvet öppet för debatt.
Inlägg
.jpg)
16 kommentarer:
Då hans blogg inte tycks vara intresserad av polemik i kommentarsfältet, eller så har någon hackat mitt Wordpresskonto, så önskar jag framföra samma replik som jag öster ur mig på twitter igår:
Att säga "Lulu är inte tänkt som ett Metallica-album" är att avslöja sig som en idiot som inte fattat någonting någonsin.
Born Again är inte mångas favoritalbum, med Black Sabbat. Gott så, det innehåller en del redigt pinsamma låtar som "Digital Bitch". Men det var inte heller "tänkt som ett Black Sabbath-album".
Skillnaden mellan Lulu och Born Again är att Born Again innehåller några av de bästa låtar som spelats in med Ian Gillan, men om Lulu innehåller några av de bästa låtar som spelats in med Lou Reed så gråter jag för den mänsklighet som så grovt och länge överskattat mannens förmåga som musiker för hela skivan är djup och innerlig skit.
Jag har inga som helst problem att stå för min kärlek till "Thrased", "Disturbung the Priest" och "Zero the Hero" men jag kan inte hitta ett enda riff, inte en enda ton, på Lulu som är värt något annat än djup förakt. Från det amatörmässiga slumpbankandet på ett halvuppställt trumsett till den uselt mixade gitarren med sina fritidsgårdsriff är Lulu inget annat är dynga. Dynga av en så evigt usel form att tidiga Metalica faktiskt svärtas ner en smula. Går det i "The Thing That Should Not Be" höra embryot av något mörkt och fruktansvärt som en dag skulle kläckas och bli till "Dragon". Bär "Dyers Eve" spår av "Cheat on Me" som inte är tillräckligt utredda?
Jag begär en oberoende sanningskommsion under överinseende av internationella Brottsmålsdomstolen i Haag.
När man försvarar Lulu pissar man all anständighet i ansiktet.
Lulu var inte tänkt som ett album. Punkt! Det var tänkt som en gemensam masturbationssession som i ett ögonblick av övermod kräktes ut på en öppen marknad som nu visar sin sans och vett genom att förskjuta eländet.
När man säger att Lulu inte var tänkt som ett "Metallica-album" uppvisar man en brist på musikalhistoriskt förstående och vetande som bara kan uppnås av någon som tycker att "Load" var en platta bra nog att ställa i skivbacken. En sorts mentalitet som avslöjar att det enda man lyssnar på är Metallica och Sabaton. Man bör helt enkelt bara ta och lämna in sitt tyckande kort i dörren och gå ut i den tysta dumma massans gemenskap, endast konsumerande färdigprocessad avföring som Lars och James slangar ut åt en direkt från källan.
årets kommentar här ovan! själv har jag inget att säga, en dålig platta från ett dåligt band som en gång var bra. Vardagsmat, jag tycker att allt det här har fått alldeles för stora proportioner. I mina öron så är ju inte den här skivan sämre än load, re:load eller st anger. Det är absolut lika vämjeligt alltihop!
Köper inte heller grejen med att saker och ting ska bedömmas annorlunda för att artisten/rövhatten bakom har konstnärliga visioner.
Låter det skit så är det skit. Lulu låter så ofantligt mycket skit, punkt.
Lou Reed dog en smula i mina ögon, Metallica skiter jag högaktningsfullt i.
Väldigt mycket skit i den här kommentaren, passande.
Självklart blir skivan lika bra/dålig oavsett vem som gjort den, men jag störde mig på att du skrev att det va en Metallica-skiva. Smaken är som baken när det gäller musik. Men tanken med skivan var ju inte att göra en ny Metallica skiva.
Hejsan Mixxx.
Var gör jag det?
Du skriver att Metallica ska krypa upp i ett rövhål mm. Sedan är det kanske inte du som skriver det som står på förstasidan, men det är ju också ett sakfel. Som att skriva att Coverdale/Page är en Whitesnake-platta.
Jag skulle ge skivan två plus. Då är jag snäll. Det jag störde mig på var att den kallades för en metallica-skiva.
Metallicas samtliga medlemmar spelar på skivan.
Ego: Det är Metallica som försvunnit upp i sina egna rövhål. Eller menar du att det inte är de som spelar på skivan?
Din jämförelse med Coverdale/Page är lätt bakom flötet.
Om skivan hetat Hetfield/Hammett/Ulrich/Trujillo/Reed hade det varit en godtagbar jämförelse. Nu gör den inte det. Den heter…
*fanfar*
METALLICA OCH LOU REED.
Ser du skillnaden?
På första sidan står det ”Metallicas nya”. Det är ingen lögn. Det är den nyaste skivan som släpps under namnet Metallica.
Fö ger jag dig och dina komentarer ett plus. Och då är jag snäll.
"asså, jag tycker det är fel att säga att Audioslave består/bestod av Soundgarden och Rage Against The Machine-medlemmar, för de kallar sig ju Audioslave nu."
@Doomionista: Lysande jämförelse och kritik.
Jag tänker bosätta mig i det här kommentatorsfältet.
Underbar recension! Jag hade högläsning ur den på fikarasten, jag och kollegerna skrattade så vi grät. Och ingen har tänkt köpa skivan..
Metallica slutade vara intressanta strax efter (eller under) Black Album. Att titta på Some Kind of Monster var för mig intressant, förvisso, och underhållande likvärdigt en... intressant dokumentär. En dokumentär som i och för sig hade kunnat handla om vad fan som helst.
Att Metallica 2011 släpper en dålig skiva är ungefär lika konstigt som att jag kommer att behöva bajsa med paraply, regnställ och gummistövlar efter att ha ätit sushi från macken.
P.S
Det är härligt när båda Getvargarna river omkring i kommentatorsfält!
D.S
En lite mer utförlig recension.
http://dagensskiva.com/2011/10/27/lou-reed-metallica-lulu/
En ännu bättre recension i dagens DI Weekend (hittar den inte på nätet).
"1 + 1 = 0"
...och inget mer.
plattan fick lägsta betyg av Gradvall.
Ja. Den är bättre. Men hade jag inte haft en gräns nedåt gällande tecknen hade min blivit:
”Nej.”
Det är verkligen allt eller inget i de olika recensionerna jag har läst nu. Hoppas du får skriva en utförligare recension snart.
Skicka en kommentar