Conan, genusvetaren: barbarvinnisar

Loj mental status medan vi väntar in att 2011 ska dö sotdöden.

Om ni har must finns det en mycket intressant intervju med en av de filippinska punkarna som skickades på omskolning att läsa – här.

Själv mäktar jag bara med att kora vinnare i ”Conan the barbarian”-tävlingen. Och de är:

”här kommer en spoiler

en småkukad broiler

Med enorma muskler och gigantiskt svärd

sällar sig till könsmaktsordningens smittohärd”

”Conan vill inte ha någon kram, man ska ligga lite hårt och inte va monogam. Inget jesus barn, nej Conan blev skuren ur sin mammas barm, magen var ändå bökig och man blev ju ganska varm. Crom gillar inte klena tjejer, välhängda svärdsvingar män, det är grejer. En anabolakropp och armhävningar gör dig glad och blidkar köphets i varje stad.”

”Conan, Conan, Conan, Conan

Conan, Conan, Conan, Conan

Conan, Conan, Conan, Conan

Conan, Conan, Conan, Biceps.”

Barbarens tid är över. Väl mött för 2012. Cthulhus år.

Som förälder konfronteras du med jävligt sjuk skit

Replikerna och den nedsläckta dubbningen.

Barnunderkläderna och det totala mörkret.

Trosbilden lånad av en komplett främling. Kudos.

Conan, genusvetaren: bli en barbarvinnis

Klicka på bilden ovan. Skåda dvd-omslaget. Ja, ni förstår vad ”Conan the barbarian” handlar om. Feta biceps, feta svärd, feta torn, feta pattar och feta teorier om genus och könsmaktsordning.

Kort sagt: det är en riktigt fet barbarrulle.

Tidigare lottade jag ut biobiljetter. Nu har tiden kommit för att mangla ut dvd:er. En hel bunt, dessutom. Givmild, jag är. Så även Noble Entertainment.

Tävling:
Julen må vara över men rim är för evigt. Leverera alltså ”Conan the barbarian”-julklappsrim på något av följande teman:

Biceps

Svärd

Torn

Pattar

Genusteorier

Könsmaktsordning.

Var för sig eller alla i samma strof. Bestäm du. Lämna ditt bidrag som kommentar tillsammans med din epostadress.

Jag drar vinnare när det känns värdigt.

Bild av Kris Tider.

Klicka på bilden med ”Conan the barbarian” igen. Ni ser att där citeras från två recensioner. Det är Fredrik, ovan till höger, som levererar ”bombastisk”. Han älskar fetma. Tummen upp, barbar!

We rule you, we fool you, we drink for you

Inget krångel på Carmen med Johannes, Anders, Cornelia, Fredrik, Kristofer. Pyramidens topp, just utanför bild: Promoe. Och Alice.

Det noterades även att nästa gång Fredrik fyller år har Mayakalendern precis gått ut och världen börjat rulla mot sin undergång.

Då firar vi med cthulhu på Carmen.

Kvinnor är från Venus, hardcorelongsleeves är från nittiotalet

Jag: Kan jag ha den här?

Cornelia: Visst. Men det är ju en killtröja.

Jag: Va?

Cornelia. Bara män kommer att tycka att den är snygg. Inga kvinnor. Du har alltså bara klätt dig för att imponera på och charma andra män.

Jag: Samma princip som med stora skägg då?

Cornelia: Ja.

Jag: Och skinnvästar?

Cornelia: Oh ja.

Soundtrack: ”The return of the nothern moon”, demo av och med Behemoth.

”Men, det är ju jag?!”

Rimligt i kön på Clas Ohlson, denna manlighetens sista bastion.

Och på detta må ni lyssna.

SL: Amputees”R”Us

Jag har lovat mig själv att aldrig skriva om tunnelbana och tåg. Tjugofem minuter väntetid? Visst, i Tokyo hade det stått tjugofem sekunder på skylten, men i Australien mäts perrongtristessen i timmar.

Snö och löv på rälsen, höga priser, inställt, urspårat, självspillare, kaos i kubik och så vidare. Alldeles för många ältar detta in absurdum på rimliga och orimliga vis. Mina bristfälliga talanger behövs inte för att belysa alla haverier.

Men den här skylten.

Den här jävla skylten.

Sug in budskapet ordentligt.

Om du reser med barnvagn och/eller väskor, dessa två obskyra tillbehör, måste du be om hjälp för att kunna passera SL:s giljotinspärrar. Även om du redan har betalat i blod för ditt giltiga färdbevis.

Kan någon utanför Stockholm relatera till och förstå detta vansinne? Kan någon utanför Sverige göra det?

Stark tobak.

Satans stark tobak, SL.

När de mentala lådbilarna viskar mitt namn

Glömde: min korta krönika om våldtäkt snappades upp på andra sidan Rimlighetens bortre barriärer. Kommentarerna. Kommentarerna – här. De visar på en nation av män, lamslagna av skräck. Hello, reality.

God pest

Ja, jävlar vad jag försvann rakt upp i den antikosmiska jobbstressens högtid. Nu är ett fåtal röda kamratdagar här. Pusta. Ut. Samtidigt som den märkliga pseudointellektuella rasistdebatten långsamt puttrar vidare bland mina kommentarer – här. Gott så.

Ni får fira denna kommunisthelgdag i fred utan min inblandning. På återseende på andra sidan.

Jag lämnar er med ett oskyldigt reklaminslag.

Det anlände en jultidsenlig hjälpsändning från Plague Island i form av de senaste vinylsläppen Usurpress och Noia, samt en del trevligt doommörker ur bakkatalogen. Samtliga är värda att kolla upp om du är det minsta intresserad av extrem, subkulturell musik.

Jag nyttjar i princip bara två diy-leverantörer av musik nu för tiden: Plague Island och Blindead. Det reklamstödet levereras utan horvibb.

Jag är åter i mellandagarna med en barbarisk tävling. Väl mött.

Vikingarock och 90-talets återkomst - vad sa vi om det nu igen? Fuck jävla off, right?

En temaskiva om Karl XII?

God jul alla pursvenskar. 2012 blir makalöst.

Kudos till Oskar för tipset.

Tut-tut 90-talet, fuck jävla off

Och där insåg P4 Sörmland vad kombinationen runor, vikingar, svenska fanor och ovanstående t-shirt, innebär. Kudos till uppvaknandet. I vilken dimension har ni bott hittills?

Här hänvisar TT till IJCHE.

Tut-tut 90-talet, välkommen åter! Vol. 3

Och där hakade P1 på angående nittiotalets comeback.

Tut-tut 90-talet, välkommen åter! Vol. 2

Jag mailade P4 Sörmland och frågade varför de stöttar ett patriotiskt vikingarockband, som på sin hemsida har ett uppenbart nationellt sinnat (läs: nynazistiskt) klädföretag som sponsorer. Jag fick idag svar.

”Hej Christoffer och tack för ditt mejl.

SR värnar det demokratiska samhällets grundtankar, det vill säga fri åsiktsbildning mm. Vi hävdar också principen om alla människors lika värde vilket bland annat innebär att vi verkar för jämställdhet mellan kvinnor och män och vi tar avstånd från rasism, våld och brutalitet.

När det gäller den lokala listan Sörmland Topp 5 så lyssnade producenten i första hand på den låt som bandet skickade in och låtens text. I den fanns inget som direkt stred mot Sveriges Radios programregler dvs inget som stred mot SR:s programregler. Bandet var inbjudet att testa till listan och vi fullföljde detta genom att låta låten "bubbla" som vi kallar det. Lyssnarna fick då ta ställning till låten genom omröstning. Vi genomförde också en diskussion i eftermiddagsprogrammet samma fredag om den sk "Vikingarocken" och lyssnarna inbjöds att ringa in och ha synpunkter.

Vi gör mängder med inslag i nyheter och program i P4 Sörmland om krafter i samhället som representerar ett politiskt innehåll som ideologiskt bestrider principen om alla männsikors lika värde t ex. Jag vågar påstå att vår kanal är det medium i Sörmland som kanske är mest aktivt när det gäller att bevaka olika partier, grupper och individer med extrema åsikter både till höger och vänster. Våra reportrar är mycket engagerade och kunniga i dessa frågor. Vi har också i år haft speciella reportrar (Mångfaldsreportrar) som jobbat nära bl a invandrargrupper i länet.

Detta kommer vi att fortsatt att jobba med och bevaka. Vi föjer också YGL (Yttrandefrihetsgrundlagen) vilket ibland leder till att människor med olika åsikter i samma fråga kommer på kant med varandra men det är dock en mycket viktig princip för oss.

mvh
Kent Nilsson
SR Sörmland”

Dagens näst hetaste fråga: Vad röker rockjournalisterna där uppe i norr för crack egentligen?

Han avbryter soundcheck. För att äta tårta. Med en lokaltidning.

Too extreme.

Uppdatering
Det här blir roligare ju mer jag tänker på det. Det är inte ens Lemmys egentliga födelsedag. Ej heller tidningens. Och det skiljer åttiofyra år mellan dem. Redaktionen ba, ”tårta motherfucker, blir klockrent knäck!”. Be-fucking-yond.

Dagens hetaste fråga: Vem har någonsin reflekterat över Robyns kompband?

Jag på Way Out West 2011 ba, ”satan vad suverän Robyn är, synd att hon har en kuk på keyboard som stjäl all uppmärksamhet och tar plats, en lackar juh!”

Chefen: ”Det låter som att äta bajs”, vol. 2

För er som vill få smakprov på vad vi recensenter på Metro tycker är årets bästa album, finns en lista på Spotify – här. Jag tror ni kan plocka ut mina bidrag. Tyvärr finns inte U.X. Vileheads på detta streamade luftslott.

Jag saknar min knapp där det stod ”Can’t rape a .38, sisters are armed”, och så var den en bild på en donna med revolver

Jag skrev tvåtusenfemhundra tecken om våldtäkt. Typ. Kanske inte så många akademiska poäng men rakt från mitt plumpa hjärta. På papper ovan. På internet – här. Min bylinebild blir verkligen så fel i det här sammanhanget. Vad göra?

För övrigt anser jag att blogger.com bör dö sotdöden i AIDS.

Beware of Blogger

Funderar du på att sänka din lust att leva genom starta en blogg? Visst, kör på. Men gör det inte via blogger.com. Denna mentala lådbil till plattform har just byggt om hela sitt redigeringssystem, och är numera som att ha en liten, liten apa ständigt smetandes bajs innanför dina ögonlock. Så. Ni har varnats.

Umeå Hard Core: ett soffsamtal om hur det var

Konsumentupplysning ovan. Jag tror att jag är inblandad på något sätt via en videointervju. Kudos till mamma för bilden.

Gourmandupplysning nedan. Där är jag definitivt skyldig till allt.

Tofu, lök, vitlök, tomatkross, champinjoner, Samyang Ramen.

Tut-tut 90-talet, välkommen åter!

Vi skriver 2011 och den patriotiska vikingarocken tar ännu en gång plats i public service-finrummet. Rimligt.

Så jävla, jävla rimligt.

Enda frågan är: var är Bert Karlsson?

FTW.

Det här företaget sponsrar P4:s nya favoritband.

Ja till snippa!

Olivia Obliteration träffar Liv Strömquist för första gången. Hon undrar "va va va va va e det här?". Ja, vad svarar jag på det?

En grupp fittninjas?

Chefen: "Det låter som att äta bajs"

Lady Gaga, Torbjörn - rimligt.

Idag publicerade Metro min ytterst sparsmakade årsbästalista. Ni ser den nedan. Bubblare var Victims, Negative Plane, Amebix, Obnoxious Youth, Crowbar, Craft, Toxic Holocaust.

Bland annat.

Vinnisar nedan. En av dessa skivor sa Metros musikchef Peter Lindholm att den fick honom att tänka på koprofili. Bara den reaktionen är värd en plats på listan.

Gissa vilket exkrementalbumet är. Om ni som jag fortfarande älskar att äga musik, så hittar ni med största sannolikhet samtliga skivor - här.

Gods and punks

Lite mer om Allah och hans koncentrationsläger för punkare – här. Varning för starka bilder. Too extreme.

När vi ändå är inne på det här med att gå sin egen väg när du bor i en teokrati styrd av guds patriarkala förtryckarkuk. Christer Sturmark skriver om att ateism inte godkänns som skyddsskäl när du söker asyl i Sverige. Nej, varför skulle någon vilja plåga en person som inte tror?!

Har väl aldrig hänt.

Kudos till Nima för ytterligare en länk.

Och anledningen till att gud aldrig bör få något som helst inflytande över stat och lag…

…är för att gud, och hans gunstlingar på jorden, lämnar noll och intet utrymme för individuella uttryckssätt och livssval.

Bara rent generellt, sådär.

Är det… en t-shirt från Separation?!

”Iväg med er! Marsch pannkaka till moraliskt omskolningsläger! Där blir ni tvångsklippta! Badade! Får nya kläder! Och ni ska be! Be till Allah!”

Ni tror att jag citerar en trettio år gammal Jello Biafra-text? Icke. Detta är Verkligheten i den del av världen där de styrande tror väldigt, väldigt mycket på gud. De älskar gud och hans lagar.

Dock är de inga större anhängare av den fria viljan och demokrati, dessa västerländska humbugpetitesser.

Läs mer om de indonesiska punkarna som fängslats för ogudaktig uppsyn – här. Och ni kan stötta dem med blandkassetter – här. Och viva! En länk till samma goda sak för er som inte har Facebook.

Här är ett indonesiskt band som kör en cover på en låt som jag var med och skrev, samt framförde, någon gång där kring Krimkriget.



…och samtidigt kan jag inte undgå att bli lite glad inombords när religionen visar sitt sanna ansikte, kärnan av tron. Ungefär som när kungen behandlar sina mindre värda undersåtar som just det. Av med masken med den leende ansiktet! Ni är inte snälla!

Soundtrack: ”Stained glass revelations”, av och med Negative Plane, samt ”World war III and IV”, av och med Carnivore.

The girl with the Khoma tattoo vol. 2, a.k.a. sooo six months ago

Det här scoopet levererade jag på IJCHE redan i juni.

Så. Ville bara få det sagt.

Vill även få sagt att om du säger "jag önskar att julen fick AIDS och dog" högt i ett öppet kontorslandskap, kan det orsaka utbristande av "meh herreguuuud asså" från en praktikant född på nittiotalet.

Så mycket Norge

Jag recenserar en skiva. På papper ovan. På internet här samt nedan. Den får tre globar av fem möjliga.

Tsjuder
Legion Helvete
(Season of Mist/Sound Pollution)
Under Watains antikosmiska dominans framstår Tsjuder som prydligt pandasminkade posörer. De blankpolerade stridsyxorna är på lån från lajvarbutiken och ett ettrigt, frostbitet black metal-rens ställer tillbaka klockan tio år där borta i Norge. Minst. Och vad gör det? I juletider behövs inte mer än en lagom galen gutt som gallskriker ”Slakt!” över enkla bisvärms­stormar i Satans tjänst.
Christoffer Röstlund Jonsson

Svart Lucia

Första julfirandet på förskolan, alias grötfrukost. Dock inga fotografier. En hord av illegala flyktingbarn sätter stopp för det, enligt internets mesta toaletthögerspöken. Barockt.

För övrigt anser jag att Kent Ekeroth bör förstöras, samt att alla SD-fanatiker kan ta sin röst, rulla ihop den som en rostbiff, och stoppa den i arslet. Ursäkta det vulgära och plumpa språkbruket. Men det är så vi rullar i dårhusets Sverige.



Traditioner är till för att krossas.

Merry christmas (Mommy, can I go out and kill tonight?)

Torsdag 15/12: Härden, Göteborg (Maim, Miasmal, Obnoxious Youth)

Fredag 16/12: Nalen, Stockholm (Maim, Miasmal, Vanhelgd)

Lördag 17/12: L’Orient, Linköping (Maim, Miasmal, Vanhelgd, Obnoxious Youth)

Soundtrack: ”Från primat till reptil”, av och med Anatomi-71.

Älskade USA: Ropen skalla! Västlig dekadens åt alla!

Den stora Satan: inte rakt igenom ond.

Hennes första veganska julbord

Hon åt potatisbullar med sylt. Medhavda.

Tofuiansk orgasmatron.

”My name is called mingelfoto/Sadistic, sacred whore/I twist the truth/I rule the world”

Ja, så här såg vi då ut igår. Med påsar från D-takt & Råpunk, västar och allt. Tyvärr har mingelfotografen retuscherat bort våra djävulshorn, som vi givetvis stolt flashade i parti och minut. Orimligt.

Bilder norpade av Linda. Varning för horns up, snubbe.

Kudos till dig unge IJCHE-fanatiker som kom fram och sa att du gillar det jag skriver. Det gjorde mig mycket glad. Speciellt i dessa tider av tappad entusiasm och bristfällig kvalité.

”My name is called vodka/Sadistic, sacred whore”

En sprudlande barnfri Cornelia med damsällskapet Zandra. Den sistnämndas redogörelse för kvällen hittar du – här. Texten involverar uppkräkt Pucko.

De småbarnsföräldrar som tjatar om brist på egentid och livspussel med tusen bitar, samtidigt som de har hjälpsam släkt i samma stad – vänligen dö. Testa att jonglera vuxenumgänge med varandra och en krävande krabba, utan att ha tjänstvilliga föräldrar i samma riktnummer.

Där testas förhållandet.

Så när vi lyckas langa över Oliva Obliteration till Huddinge för en natt – inklusive hämtning och lämning – går jag och Cornelia loss. Vi bladar inte och ser Motörhead, som är i stan. Nej. Vi går på släppfest för Motörheads vodka på Stureplan. Rimligt.

Drinkbiljetterna regnade över oss rockjournalistiska mutkolvar. Shotsen dom togs.

Hur det smakade? Vodka är vodka är vodka och är lite finare hembränt, för att citera Grandén i Bombstrike. Behållningen låg i vännerna.

Till exempel ovanstående samling själlösa demoner utan ögon och med Satans hunger rytandes i hjärtat. Jag älskar dem alla.

Sedan gick vi på hemmafest där kameran la på en tjugo kilo på varje person. ”Jag är den smorde”, konstaterade Kristofer. ”Jag är evig”, konstaterade jag. Lika McNulty-rumlare med storhetsvansinne, leka bäst.

Idag äter vi skramlad tofu på vitt bröd, lyssnar på Black Hole och bär kläder från Pentagram. Kanske går vi också på vegansk julbord på Kokyo.

”Det här är ingen lek”

En fulländad bandbild.

The destroyer of the ghost figure

Idag äter vi bisarra frukostmackor med det som finns i kylen, bär t-shirts från Warhead (JAP), sluter ögonen på tunnelbanan, försvinner bort i Om:s "At Giza" och önskar att alla människor bara upphörde med sin existens.

Sedan går vi i ösregn tillsammans med Om och deras "Meditation is the practice of death", och letar efter ett svart hål för världen att sugas in i.

Ikväll skriver vi lokalkrönika - om vad?

Själva varandets förintelse?

Security through obscurity

Jag epostade min gamle bandkamrat Per Thunell och frågade vilka skivor han tycker tillhör årets bästa. Ambitiös som han är styrde Per upp en illerlista där jag kan relatera till väldigt lite. Som sig bör.

Arctic Flowers: Reveries lp

Crazy Spirit: Demo lp

Crazy Spirit: I’m dead 7”

Endless Grinning Skulls: S/t lp

Infernöh: Demo

Isterismo/Krömosom: Hardcore pollution split 7”

Lastly: Noize core from under-depoplated areas 7”

Pusrad: Smartrams 7” Ep

Rednecks: Visions of mad 7” Ep

Total Abuse: Prison Sweat Lp

Jag bär rött på bilderna. Han är den andre med mikrofon.

”Verkligheten har fått en autoimmun sjukdom som innebär att den angriper sig själv och sakta men säkert bryter ned allt försvar”

Avslappnade bandbilder. Avslappnade titlar. Dyrka Japan.

Jag fortsätter vräka lungorna ur mig från undergroundnivå. Siktar på att hosta livet ur döden så långt jag kan nå. Hasar runt hemma i gråmelerade mjukisbyxor och t-shirt från General Surgery. Fnasig. Mjällig. Finnig. Inte lyckats träna på över en vecka. Kängad och sänkt.

Olivia Obliteration har drabbats av skräck för spindlar och går hemma med mig efter en stark tobak-stökig natt. SVTB står på. Plötsligt dyker Håkan Juholt upp i rutan. Han bär en Super Mario-keps, tittar in i kameran, säger något om sin mustasch. För tusende gången.

Den spjuvern.

Och när jag säger Super Mario-keps så menar jag inte en baseballhatt med spelets logga på, utan Super Marios alldeles egna keps. Samtidigt förklarar en ”Lilla Aktuellt”-röst hur lika den digitala ikonen och Socialdemokraternas partiledare är.

Socialdemokraterna? Finns de ens som parti fortfarande? Jag hatar hans mustasch. Jag vill att den ska få AIDS och dö så att oppositionen kan få en frontfigur som inte bytt bort sin mentala status mot en lådbil.

Tut-tut, blåser Verklighetens mistlur i mitt öra, och basunerar ut att det blir en vända till med Alliansen. Strax efter faller jag över de här två klippen som bara ytterligare understryker vår samtids kapitulation för orimlighetens tidevarv.

Too extreme.

Too too extreme.

Kudos till Sikas och Fredrik som langade rörlig bild.

The path of totalitarian sodomy

Jag går loss på Korn. På papper ovan, på internet - här.

Röstlund > Ghost feat. Elisabet Báthory

Att vara hemma med ett sjukt barn samtidigt som du är lika sjuk själv, är avslappnat som en helg på kustjägarläger. Olivia Obliteration och jag sitter hemma och hostar på varandra.

Snorar hänsynslöst och är råa, jävliga.

Hon pekar på min t-shirt och säger ”vad står det där?”. ”Ghost, det är engelska för spöke”, svarar jag. Hon pekar igen, denna gång på figuren under loggan och undrar vem det är. Jag förklarar att det är Elisabet Báthory som ”badade i unga kvinnors blod för att hålla sig ung, hon var som ett spöke, ja du kan säga att hon var en riktigt elak första klassens spöktant”.

Det går ett tag. Jag pekar på min t-shirt och frågar vad den snirkliga logotypen betyder. Olivia Obliteration svarar självsäkert – ”Röstlund”.

Sedan sätter vi plåster på en kossa som halkat och slagit sig.

För övrigt: Jag behöver tips på hur du får en person på två år och fyra månader att äta. Hon vägrar smaka på allt vi ställer framför henne. Allt. Det enda hon äter är potatisbullar med lingonsylt. Eller gröt med äppelmos. Eller flingor med mjölk.

Någon som kan hjälpa?

Jag är genuint intresserad. Och på trappsteget till desperat.

Soundtrack: ”A dissident”, av och med Victims, samt ”The cross turned upside down, av och med Legio Occulta. Den förstnämnda på limiterad vinyl. Den sistnämnda på limiterad demokassett.

Så mycket numerologi, så lite tidSå många länkar till obskyr musik, så lite tid

Ordning och mental status återställd. Här är mitt och Ikas fredagsgig. Jag öppnar, hon följer, sedan exakt varannan låt. Notera att Ika, likt den besatta tidstjuv hon är, väljer att spela åtta minuter långa proglåtar mellan mina korta, skarpa, chockartade punkstänkare. Fulspel.

The Angry Samoans: They saved Hitler’s cock (monumental!)

Alice Cooper: Cold ethyl

Sick Pleasure: Speed rules

Saviours: Fire of old

The Fix: Vengeance (live)

Judas Priest: The ripper

Negative Approach: Can’t tell no one (live)

Quatermass: Post war saturday echo

The Dicks: The Dicks hate the police

Metallica: The small hours

Svart Framtid: Religiøs terror

Ace Frehley: Ozone

The Troublemakers: Staden Göteborg (En göteborgare kommer fram och är fullständigt förbluffad över att jag spelar den här. Samtidigt är det oklart om det gör honom glad eller arg, trots att han älskar Troublemakers. Det slutar med att han egentligen vill höra en annan låt med samma band. Den har jag inte.)

Bear Quartet: Millions

The Dils: I hate the rich

David Bowie: It’s no Game, part 2

Moderat Likvidation: Marionett i kedjor (En äldre överförfriskad punkare kommer fram. Han vill höra ”Discharge, riktig musik”. Han har inte uppmärksammat att Bowie försvunnit och ersatts av Skånes mest nitade. Mannen imponeras inte av att jag förklarar att ”det här är Moderat Likvidation, svensk råpunk”, och lommar iväg.)

The Dictators: What it is

Anti Cimex: War machine

Paus för Beast på scen.

Judas Priest: Tyrant

Reagan Youth: Reagan youth

Kiss: I’m a legend tonight (inte okej)

Poison Idea: Plastic bomb (singelversionen)

Saviours: To the grave possessed

Discharge: Society’s victim

Motörhead: One track mind

Really Red: I refuse to sing (underskattat!)

Permanent paus för The Dwarves på scen. Vi bönar och ber att få spela mer. Men icke. Icke!

Inser nu i efterhand att jag inte snurrade en låt gjord efter 1985. Kanske till och med 1984. Som sig bör.

Soundtrack: ”Into oblivion”, av och med Ripper, ”Shanguri-la” av och med Smash Detox, ”I’m dead”, av och med Crazy Spirit. Samtliga på vinyl. Vissa svarta, vissa vita. Alla olika.