Andy, känglattepappa, och Majken, bebis. Ockultfaktor: 28%
Vinylköp som jag prutade 70kr på samt fick skäll av Cornelia för. Ockultfaktor: 44%.
Middag på Landet med Olle, Cornelia och Jannicke. Ockultfaktor: 58% (det var rödvin i såsen).
Svindyr och stor The Devil's Blood-poster samt "Extras" på dvd. Ockultfaktor på hela paketet: 94%.
Jonas Åkerlund. Leif Pagrotsky. Trollkarlen från Ofermod. Tjuven i Candlemass som jag trodde satt på kåken. Hans rättshavererande kollega i Candlemass. Johan Wallin. Benke Nitad. Bonden Bonden. Lill-Danne Dead Ones. Cliff – den amoraliske urkraften och själva sinnebilden av svensk motorcykelkäng och narkotiska preparat. Alla var de på ett tokutsålt Tanto igår för att se The Devil’s Blood, en sextett med holländska, blodtäckta djävulsdyrkare. Tyvärr så dog batterierna så bildbevis saknas.
Framför mig står en plugghäst i Volbeat-tröja och sumobrottarfrisyr, frenetiskt fotandes med sin mobilkamera. Framför honom står trummisen i Watain och våldsheadbangar intensivt till Jefferson Airplane-liknande sextiotalsrock med inslag av operettliknande rollspelssång och garagefriserade Hives-riff. Ja, ni hör ju hur osannolikt allt det här låter. The Devil’s Blood är utan tvekan årets absolut, absolut, absolut mest otippade superhajp i såväl hårdrocksvärlden som hipsterkretsar. I år bevisades att allt går att sälja till alla med hjälp av Satan. 2009 kommer den fallna ängeln Lucifer att slå alla kreddrekord som finns i Sverige. Mark my words.
Hur själva giget var? Bra. Varken mer eller mindre. Inte religiöst, inte klassiskt, inte så bra att jag ville bajsa i en tunna och hoppa i med huvudet före. Men bra, kort och gott.
Värt att notera 1: Det har aldrig varit så suveränt ljud någonsin på Tanto. Kudos Hannah! Speciellt bra var att längst fram, där jag stod, så hördes Nightwish-sången exakt lagom. Lite dämpat sådär.
Värt att notera 2: Saturnalia Temples doomextravaganta framträdande var mycket bra. Doomfanatikern Hjalmar var extremt hänförd och stod och gungade extatiskt. Jag vill att detta släpps på vinyl nu.
Värt att notera 3: Goth-Henrik gick och muttrade på vägen därifrån. ”Ockult hit och satanism dit. Va fan, ingen där ikväll skulle någonsin lyssna på sådan här musik utan imagen. Jag har alltid älskat Roky Erickson, hur många där hade ens hört talas om honom för 2 år sedan? Va? Va?”. Så ung och redan bitter. Mig tog det eoner att uppnå den graden av förakt för människor. The dark side is strong in this one.
Inlägg
7 kommentarer:
Så, var Rodeo-Johan där då?
fast egentligen, inte ens jag skulle lyssna på Roky om det inte vore för satanismen. Tihi.
Ghotigt. Mycket ghott. Eller "ghött" som man säger i Ghoteborg.
Anonym: Jag vet faktiskt inte.
tack du! en ära att kunna göra nightwish-fantaster nöjda. Själv tyckte jag att spelningen var helt fantastisk, men så kanske jag räknas som en ute ur scenen-frälst. haha
Ja, den var ju fan inte dålig. Kanske var jag som hade för höga förväntningar. Blir lätt så när jag ser fram emot en konsert i sex månader.
att affischen till synes såg häftig ut men visade sig vara ett riktigt hafsverk när man beskådar den med kritiska ögon gjorde att jag bangade gigget. att jag aldrig hört bandet kvittar, lyssnar inte ens på musik, jag kollar på bilder och scenshow.
Skicka en kommentar