Det var då ett jävla tjat om Amebix

Det här är Amebix. Utan dem hade typ, tja, Neurosis inte existerat. Killen längst fram är sångaren/basisten Rob Miller, alias The Baron. Ikväll pratade jag i ganska exakt 1 timme med honom i telefonen. Killen har bott på en liten skotsk ö i drygt 20 år, där han ägnat sig esoteriskt svärdsmide. Han föraktar all modern, klonad d-beat crustpunk, på samma sätt som jag föraktar återförenade gamla band. Ändå kan jag inte förneka det: Amebix återfödelse känns i hela min kropp, i magen, som om jag var en finnig tonåring på väg till min första biodejt. Jag har inte varit så här… illamående med längtan sedan jag såg Black Sabbath i Birmingham 1997. Inte ens Poison Ideas återförening kommer i närheten. Jag har akut, smärtsam ilandsångest över att jag inte kan närvara när Amebix landsätter sin USA-turné i januari. Dock:
De kommer att spela på Roadburn i april 2009, trots att festivalen inte gått ut med det ännu. De håller även på att planera 8-12 Europadatum kring det giget för att kunna bekosta hela projektet. Jag försöker nu, via vänner, styra upp Sverige. Hjälp?

PS: Baronen skrev en gång ett brev till Venom, efter att han köpt deras första singel "In leauge with Satan" 1981. Han skrev typ "Ha ha ha killar, bra skiva och kul skämt", eftersom han trodde att satanistprylen var humor. Han fick ett svar från Abaddon, där trummisen upplyste ynglingen om att man skulle passa sig för att gäcka med Venom. Efter det flyttade Baronen till Bristol, där han tillbringade de närmaste 4 åren i ödelagda rivningskåkar med att lyfta bidrag och snorta speed. Och med att skapa den hårdaste, mest genuint grumliga musik som någonsin skapats. Dinosaurer bävar i Amebix skugga. Trve metal pvnk.