En modebloggarrapport från Norrland pt. 2

"jag ber om ursäkt alla som tyckte att det inte var okej för att 1: hon har på sig päls och 2. bilderna är rätt förtryckande. "jag är så jävla trött på nakna kvinnor i lövhögar" sa någon vilket jag tyckte var rätt fint :) Hur som helst, nej, jag använder inte heller päls. Jag gillar ju kaniner och djur med söta öron. och det är väl självklart att jag är feminist. jag har läst genusvetenskap, prenumererar på Bang och har ställt mig upp och sagt till varje gång så fort någon har en åsikt som är helt sjuktihuvudet a la denna som prettyinpink hittade.
Men sen så älskar jag rosetter också. Och rödhåriga flickor med ögonfransar att dö för.
Så inlägget får stanna kvar. Men jag respekterar såklart era åsikter så ni har fortfarande rätt och tycka att jag är lite dumihuvudet. kram."

Att väl ge sig in i modebloggarträsket är som att vara Scarface där han sitter med ett berg av kokain: det är omöjligt att sluta på grund av ren och skär dumhet. Problemet är att modebloggar, till skillnad från kokain, aldrig tar slut. Idiotin är oändlig, vilket bevisas av mollusken som skrivit ovanstående inlägg. Det här påminner mig om en konversation jag hade med en väninna för cirka 1000 år sedan. Mitt dåvarande band hade tillfrågats om att spela på en feministfestival i Tjeckien:
Väninna: Men vaddå, är ni feminister?
Jag: Ja, nog gillar vi brudar alltid.
Ett mycket genomtänkt uttalande från min sida. Ungefär som att påstå sig gilla små söta kaniner med gulliga öron, men ändå göra reklam för päls (#1 game of the arseholes).