The south will rise again… or maybe not.

Och när jag ändå är inne på meningslös hets mot mainstreammode så noterade jag idag att Carlings, kedjan vars kunder jag älskar att förakta, gladeligen saluför tröjor med den ytterst, ytterst tvivelaktiga/kontroversiella rasistsymbolen för USA:s sydstater. Jag drar mig till minnes en konversation jag hade med Jess, en amerikansk dam jag var ihop med för tusen år sedan. Hon kom till Sverige för första gången och höjde på ögonbrynet när vi, på Umeås torg, mötte en ung grungetjej med sydstatsflaggan fastsydd på väskan. Citat: ”Eh, hemma i USA är det uteslutande nazister och rasister som använder den där symbolen, inga andra. Du åker på spö direkt om du flashar den där flaggan”. Nu är det ju i och för sig inte sant, då människor i sydstaterna faktiskt fortfarande gör det, oavsett om de är punkare eller extremhöger. Men sydstaterna, och då framförallt Texas, är som bekant lite ”speciella”, som en ömsint mor skulle säga om sitt lätt socialt handikappade barn. En gång, när mitt band var i Dallas, spelade vi hemma hos Brad, trummisen i Spazm 151. 90% av punkarna där hade konturen av Texas tatuerad någonstans på kroppen. Brad bodde ihop med en svart kokainlangare som en gång nästan blivit knivhuggen till döds av ett gäng nynazister. Denne minoritetsentreprenör hade dock inga problem med att det dök upp en kalrakad ung man som, sittandes på verandan, gladeligen började förneka förintelsen. Sedan gav han oss sitt visitkort och sa att han skulle fixa en mycket större spelning nästa gång vi var i stan. Det påminner mig om när mitt gamla band stötte på den där ynglingen som de ska marschera för/mot i Salem i morgon. Citat: ”Jag har hört er, ni är bra, men vi är intresserade av lite olika saker. Jag är mest inne på vit makt”. Och tja, det hade han ju rätt i. Jag och mina bandkamrater var föga intresserade av den vita rasens fortlevnad. Det var han, och se hur bra det gick.

Men det är verkligen en helt annan historia. Tillbaka till ämnet: Carlings. Här väljer jag att citera Lawrence i världens bästa ”Office space”: ”No. No, man. Shit, no, man. I believe you’d get your ass kicked sayin’ something like that, man.”

Fotnot: Jess insåg sedermera exakt hur icke-multikulturellt Umeå var/är, och noterade att ”shit, till och med era korvgubbar är vita”.