Less than hardcore

Tankekedja. Jag tänker på Glenn Danzig. Då tänker jag på ”Thirteen”, som han skrev till Johnny Cash 1994. Det leder till ”Life fades away”, som han skrev till Roy Orbison 1987. Den är med i filmen ”Less than zero”, där även Glenn solodebuterade under det felstavade namnet Glen Danzig and the Power and Fury Orchestra.

Jag inser att jag läste boken ”Less than zero” när jag var 13 år gammal och har ägt soundracket i 15 år – men jag har inte sett filmen. Jag ser den och noterar att hipster/media/fashionista-Stockholm 2010 ser ut som Los Angeles 1987. Förutom att ingen här röker dödsknark lika häftigt som Robert Downey, Jr. är modebilden på stritan snarlik. Kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Slut på tankekedja.

Det vackra folkets Stockholm 2010: Mer kokain, mindre Rick Rubin. Bret Easton Ellis Los Angeles 1987: Mer hardcore, mindre Twitter.


Hardcore #1: Uppenbart.


Hardcore #2: Lurande.


Hardcore #3: Obskyrt.

Bonus: ”Johnny Cash sings and promotes satanist Glenn Danzig.”
Modersajten där artikeln ligger är bortom rimligt/orimligt. Här får sig all djävulsmusik en rejäl känga. Väl rutet.