Midsummer madness in Umeå: en norrländsk odyssé genom världens känslokallaste kärleksstad

Jag och mamma viftar irriterat bort kransar. Hatt for life.



Hur ska du homestyla din balkong på Ålidhem, där myspysiga familjer midsommargrillar fröjdefullt ute på gården? Med en ljustavla sportandes Morbid Angel-pentagramet, givetvis.

Kudos till hembygget Peter, kudos.



På en fiolbestyckad hippiefestival ute på Kärleksudden vid Kinabron, funderar jag stilla och insiktsfullt kring vad som hände med mitt liv. Var blev det fel? Är det här slutet?



Jag hade förträngt hur mycket hemgjort vin som rullar runt i Umeå. Här avnjuter Peter en sjuveckorsvariant. På PET, såklart.



Fru Dörr bränner av en svenskifierad version av Exploiteds ”Fuck the USA”, subtilt döpt till ”Knulla USA”. Den ensamme hårdrockaren på marken är Piratpartiets representant i Umeå. 2014 tar ni riksdagen!



Fru Dörr anammar Watain-filosofin med matchande ryggar i syfte att bygga en lagkänsla. Subkulturellt korrekt och stiligt nitat.



Ja, vad ska en låt om raggare heta, om inte ”Raggarjävel”? Notera Piratpartiets representant mot slutet, hur han kärnfullt sammanfattar punkens syn på den pursvenskaste av svenska subkulturer.



Efter det dyker det upp ett reggaeband med dragspel och blås. Mina fridfulla funderingar kring varats förgänglighet piskas upp till ett stormande hav av hat och självförakt. Domen över mitt liv anländer: det är över nu. Guds kuk, visa nåd.



Gothrockare på mountainbikes, jagandes fester under midnattssolens sken. Genom den norrländska natten susar smeknamnen förbi: Berrka, Loppan, Maiden-Linda.

Jag: Varför kallas hon Maiden-Linda?
Peter: För att hon gillar Iron Maiden väldigt mycket.
Jag: Rimligt.



Ännu en umeiansk sommardrink. Denna gång ett tvåveckorsvin uppblandat med jordgubbar och någon sorts drinkmix. Förmodligen sockerdricka. Fräsch och blommig smak!



Sommardrink leder till spyhink: en ung punkare säckar ihop på soffan och en omtänksam värd placerar ut en strategisk hink.