torsdag 14 juni 2012

En vanlig onsdagskväll, under vilken vår hjälte finner sig på ännu ett snyltarevenemang med turborockiga förtecken (live på internet)


Avslappnat förhäng på Grand Hôtel innan Turbonegros releasefest. När personalen utgår från att du antingen är en pr/datakonsult, en slusk eller Ozzy Osbournes kompmusiker, kan du lika gärna behålla solglasögonen på.

Jag: Jag har jättesvårt för X. Vi har träffats tusen gånger, han hejar aldrig fast jag försöker mosha varje gång.
Johan: Det är exakt vad folk säger om dig.
Jag: Meh! Åh… men, eh! Jag är ansiktsblind!
Ika: Ha ha ha! Jag älskar det här!

Johan blir fullständigt chockerad när han får reda på att jag via Ikas dåliga inflytande nu smakat fyra olika sorters kött: kalkon, salami, entrecôte, samt något som var så meningslöst att jag inte ens minns vad det var.

Johan: Fan, om du börjar äta kött och slutar röka så är du tvärt emot hur du var när vi lärde känna varandra. Jag har aldrig träffat någon som älskar att röka så mycket och hatar kött så mycket, som du gör.
Jag: Stay wild.



We are... the leauge! Of freeloaders! Linda, Ika, Johan, Fredrik. Vi drack Graveyards nya starköl. Att den skulle smaka bra ljummen, som reklamen säger, är lögn och förbannad dikt. Tror ni att vi är britter? Nog sagt.



Det här är Tomasz Swiesciak, journalist med ryggrad och integritet. Någon borde anställa honom så att han slipper säga upp sig varje gång han vägrar intervjua jagsvaga artonåringar om deras sexliv.



Turbonegro, ja. Hank or no Hank, jag måste sluta förneka att jag älskat det här bandet förbehållslöst sedan jag såg dem live första gången 1997.

Kvällens korta branschset (nytt, tre klassiker) kan ses i sin helet på internet exakt - här. Jag syns titt som tätt.



"Nej Krillebus, vi tänker inte köra Negative Approach-covern vi brukar spela, hur mycket du än skriker efter den! Du har snackat alldeles för mycket skit om oss genom åren, och initialt alltid haft sjukt svårt för allt vi gjort efter ’Ass cobra’, för att sedan svänga om och dyrka efter ett tag. Så även nu. Posör! Piss off!”



Krille-Bus och Happy-Tom. Chockerande likartade slitna åldermanuppsyner, om än att hans är något gråare.

Notera den lilla röda räven på hans bröstkorg. Turbonegro är de enda artister som sponsras av den lille röda räven. Motkrav från företaget: bandet får inte skylta offentligt med den lille röda räven.

De skänker alltså bort kläder till dödspunkarna utan att få någon som helst gratisreklam för den lilla röda räven. En helt sann historia rakt från rävens lilla röda röv.

Oh, the madness.

5 kommentarer:

Tre-R sa...

Anti-spons.
Enligt gamla black metal ideal fast med kläder.

K sa...

Vad an detta plötsliga köttätande?
Alibi för undercover-jobb i syfte att exponera djurindustrin?

@crj138 sa...

K: Ingen baktanke. Jag har bara inte smakat kött på 17 år. Och numera så umgås jag med så många meatfuckers att jag vill se what the fuzz is all about. Inte så impad alltså. Jävla luftslott, det är köttet.

k sa...

@138 Puh! trodde du gått över till andra sidan, var nära att ringa John Joseph ;)

Har inte smakat kött på 16år. 95% av de jag umgås med är köttätare & allmänt blå eller "opolitiska" (och har alltid varit det)
Flera tycker dessutom att House är fullt rimlig musik...Mao en det är uppknullad värld

Billeskalns sa...

Du är lurad. Det där är Ernst Kirchsteiger. Icke Happy-Tom