”We’re all patched up/We’ve got somewhere to go”

Fångad av en regnstorm lånar Olivia Obliteration min jacka som provisoriskt, och patchat, skydd. Sedan utspelar sig följande autentiska konversation vid middagsbordet:

Olivia: Du är min hjälte.
(kramar, pussar)
Jag: Åh, jag älskar dig så mycket lilla vän. Förlåt om jag är konstig ibland. Vuxna kan vara det då och då.
Olivia: Det är okej.

Hon har inte fyllt tre än.



Olivia: Oj, pappa. Vad är det där för bokstav.
Jag: Det är V. V som i Vitus.
Olivia: Vitus.