Var det så bra alltså? Rapport, någon?
Själv var jag på en extremt jovialisk fest hos Nina. Kudos.
Ett säkert tecken på att du befinner dig på ett trettioplusparty, är att det garanterat vankas frågesport. Vill du bli plakat, måste du leka.
söndag 19 december 2010
”Screaming babies/Screaming babies”
Igår, på väg hem i natten, mötte jag en heavy metal-entusiast vid Slussen. Han greppade krampaktigt ett stycke limiterad vinyl, och sa att han sett Candlemass och ”gråtit som ett litet barn rakt igenom”.
Fredrik Strage med herrsällskap (i Mumindalen)
Jag älskar Kulturhusets Rum för barn – bevis här. Olivia Obliteration älskar att demolera skiten ur stället – bevis här och här. Tillsammans är vi där minst en gång i veckan, oftast två. Ibland i sällskap med någon annan lycklig liten kärnfamiljsduo, ibland helt själva.
Hon rasar runt i varje vrå, försvinner då och då, medan jag går och spanar in, klassificerar, dömer resten av klientelet.
Bra förälder.
Dålig förälder.
Blivande yrkeskriminell.
Blivande Nobelpristagare.
Blivande dokusåpadeltagare.
Redan en söndercurlad odåga.
Är det där ens ett människobarn?
Om Cornelia dör skulle hon där duga som styvmamma.
Om jag dör skulle han där få mitt godkännande som styvpappa.
Om jag dör och han där blir styvpappa hemsöker jag helvetet ur dem.
Om det där barnets båda föräldrar dör kan jag tänka mig att adoptera.
Ni vet, det som alla föräldrar tänker om sin omgivning.
Stället är populärt och ibland är det kö för att komma in. Fredrik försökte fixa VIP-kort via Carl M Sundevall, men tydligen saknar nöjesmagnaten inflytande på den här arenan. Här köar vi som alla andra, trve pvnk metal kvlt som mediaelit.
Så när Linda bjuder in mig och Olivia till invigningen av Rum för barns nya Muminutställning ”Hur gick det sen?”, hugger jag vilt på chansen att få glassa på mitt stamhak. Bubbel och goodiebags FTW! Min avkomma ska tidigt fostras in i livet som medlem i Guerilla Incendiary Sabotage Mutineer Freeloaders.
Jag sliter med mig Fredrik och Bianca Bulldozer som mitt ej föranmälda plustvåentourage. När sedan mingelbilderna anländer ser det ut så här:
”Fredrik Strage med sällskap.”
Men för i helvete.
Är jag och Olivia Obliteration blott sidekicks? Orimligt.
Stormtroopin’ through Mumindalen! Hittar du Olivia på varje bild?
Min dotter har redan en sådan okuvlig vilja att jag bävar för tonårstiden. Hon kör blitzkrieg genom utställningen, utforskar exakt varenda skrymsle, tittar och klättrar. När hon sett allt – och då menar jag allt – då bladar hon rakt ut genom dörren.
Det kvittar hur många gånger jag bär in henne igen, hon ska ut. Det kvittar att jag bär in henne längst in i utställningsrummet, pekar på något häftigt och säger ”titta!”, hon vräker på rakt mot utgången igen. Gång på gång. Det går inte att varken hålla henne kvar eller kollra bort henne med bländverk. Olivia Obliteration är rastlös och uttråkad och vill göra kaos någon annanstans.
När jag lyfter in henne skäller hon på mig. Gråter inte. Inga ledsamma skrik. Nej, hon viftar med sina små armar och skäller ut pappa, som att hennes hjärna redan formar orden ”gubbjävel jag hatar dig!” men stämbanden än så länge bara klarar av att få fram ”dölidölidöli”.
Jag älskar hennes stenhårda attityd och klart utkristalliserade personlighet – men hur ska det här gå?
Soundtrack: ”Ô laudate dominvs”, av och med Glorior Belli.
För övrigt 1: Kriminellt underskattade – Reagan Youth.
För övrigt 2: Första ep:n med Ghost – värd cirka sexhundra kronor. Den olimiterade versionen. Hepp.
För övrigt 3: Min vän Jonas hatar två saker mer än någonting annat här i livet – mumintroll och diabetiker. Han bör undvika Kulturhuset.
Sökes: Parkeringsplats, Telefonplan
Dagens vinylskörd.
En seriös efterlysning: Jag är i desperat behov av att hyra någon form av inomhusparkering under julhelgen. Område: Telefonplan, Midsommarkransen, med omnejd. Period: 22-26/12, 29/12-1/1.
Alla tips och all hjälp mottages tacksamt. Min epostadress ligger under min profil här till höger.
Tack.
lördag 18 december 2010
Rum för pursvenska fiskar
Autentisk konversation på Rum för barn:
Tant 1: Väldigt vilka tråkiga fiskar.
Tant 2: Tycker du? Tja… Blåa… och gula.
Tant 1: Ja, de är väldigt svenska i alla fall. När det är barn som ska kolla kunde de ha kostat på sig något finare, kanske en clownfisk.
Tant 2: Ja, alla älskar ”Hitta Nemo”·
Det blågula, pursvenska fiskbeståndet håller sakta på att avskaffa sig själv för att tillfredsställa en politiskt korrekta akvariekonspiration . Vi befinner oss i krig med Disneyfieringen av Sveriges akvarium.
Fiskförrädare, tag er i akt!
”A woman breaks down and cries/Her child is left playing in the street”
”Det vore verkligen beklagligt att bli lemlästad eller dödad för att någon kommit på hur allt ligger till och hur han ska följa sin gud på bästa sätt. Men inte mer beklagligt än för de civila som varje dag mister liv och lem i USA:s och de allierades evigt pågående krig.”
”Ur hans livsåskådnings perspektiv är västerlandets levnadssätt och kvinnoideal lika vederstyggliga som det vore för mig att tvingas leva under hans sharialagar inne i hans burka. Huruvida det är krigen i Mellanöstern eller det liberala samhället som främst motiverar honom är oklart, kanske även för honom själv.”
Ulf Nilson: Den mentala Kübelwagen tutar vidare
I dagens ”Medierna” i P1 intervjuas Ulf Nilson angående sina teorier om det svenska blodets nära förestående utrotning. Det går sådär att försvara dem, och åldringen avbryter intervjun. Lyssna – här.
Sedan kommer en statistiktant från SCB och berättar att Nilson saknar faktaunderlag för sina påståenden att vi ”pursvenskar” håller på att avskaffa oss själva, att vi ligger i krig med invandrarna om vilka som kan ploppa ut mest ungar. Det förs nämligen inte statistik på vilken religiös tillhörighet folk har, jag antar att det skulle räknas som åsiktsregistrering i lightversion. Det är alltså svårt att säga om muslimerna förökar sig som kackerlackor eller koalor.
Fast statistiktanten säger nog inte som det är.
Hon är rädd.
Hon vågar inte ta bladet från munnen.
Hon vågar inte sluta hyckla och säga sanningen.
Hon är…
…wait for it…
POLITISKT KORREKT!
fredag 17 december 2010
”10 000 stallions runnin’ wild/They dare to race the devil’ s child/The race is on, hold tight the reins/They shared a week of broken chains” vol. 5
För den subkulturellt begeistrade människan erbjuder den kommande helgen många spännande evenemang. Jag tänker servera en rad gedigna tips.
Här är #5. Här kommer jag att befinna mig om vädrets och vinterkräksjukans gudar tillåter det. I Stockholm.
Här är #5. Här kommer jag att befinna mig om vädrets och vinterkräksjukans gudar tillåter det. I Stockholm.
Soundtrack: ”Loose ends”, av och med Stay Hungry.
”I reserve the right to hate what you do/But I force nothing upon you/I defend your right to poison your body/But I will never approve”
Det dyker upp ett mail från Falun i frågelådan här på I Just Can’t Hate Enough. Avsändare: En ung man, född 1989, som halkat in på Umeå Hardcore 1994.
”Sitter här och lyssnar på min Northcore och min Straight Edge as fuck skivor. Inser direkt efter första sekunden på Drift Apart – Nothing, va fan hände här? Nothing, Burning och (andra låten på Northcore som jag inte kommer på vad den heter) är ju tamefan genialiska! Efter ett litet tafflitg försök att hitta info på stora stygga nätet inser jag att jag hittar fan inget om dom? Tankarna börjar cirkulera i min skalle:
Vilka var dom?
Gjorde dom fler låtar?
Vart tog dom vägen?
Det är lite där du kommer in i bilden...! Du borde ha mer koll på Umeå 94 än mig. När man själv är Född 89 i Falun, Dalarnas län. Vet du något om detta E-tuggande band?”
Jag minns deras konserter och minns vagt vilka som var med, men var aldrig ett fan. Så – finns det någon där ute som kan hjälpa oss?
All info om Drift Apart från Umeå mottages tacksamt.
Vi är genuint intresserade.
Kanske inte åldrats med värdighet, nej. Men textraden ”As the world forces that shit down my throat/I can never escape/It surrounds me” skulle kunna vara den här bloggens credo.
”10 000 stallions runnin’ wild/They dare to race the devil’s child/The race is on, hold tight the reins/They shared a week of broken chains” vol. 4
För den subkulturellt begeistrade människan erbjuder den kommande helgen många spännande evenemang. Jag tänker servera en rad gedigna tips.
Här är #4. I Stockholm.
Här är #4. I Stockholm.
”Ärftlighets– och rasfrågor äro i vår tid synnerligen aktuella. I Sverige, Tyskland, Holland och USA omfattas de med större intresse än annorstädes”
Det dyker upp ett anonymt mail här på I Just Can’t Hate Enough:
Uppskattar vidare inte att du svärtar ner oss riktiga högerspöken (riktiga högerspöken röstar alltid på KP för övrigt) genom att sammankoppla oss med en stupid av Nilsons sort.
Vänligen
Svensk Hednisk Front”
Sedan dundrar det in anonyma, krypterade MMS i min mobil:
”Mvh, Ulf Nilson.”
”Ytterligare lästips från samlingen. Folkupplaga. 11 000 exemplar. Mästerlig. Lärare fick köpa för halva priset. Fanns i alla arbetsstugor i Norrbottens län. Känn din granne osv.”
”Bifogar en liten godbit från arkiven. Vänliga hälsningar, R Asrisk, live från psyket.”
Ska jag beställa SÄPO-skydd?
Soundtrack: ”Massgenocide”, av och med Warcollapse.
torsdag 16 december 2010
”10 000 stallions runnin’ wild/They dare to race the devil’s child/The race is on, hold tight the reins/They shared a week of broken chains” vol. 3
För den subkulturellt begeistrade människan erbjuder den kommande helgen många spännande evenemang. Jag tänker servera en rad gedigna tips.
Här är #3, för empatifyllda fashionistas. I Stockholm.
Här är #3, för empatifyllda fashionistas. I Stockholm.
Käng.
Min vän Nina håller på att starta upp Green Laces, en e-butik för veganska skor till humana priser. Imorgon, fredagen den 17 december, säljer hon pjuck på Swahili Bob, kl. 13-18. På söndagen, den 19 december, befinner hon sig på Basar Under i Skrapan, kl. 11-18.
Soundtrack: ”Wolf chasing wolf”, av och med Silver.
Shop ’till you bomb drop vol. 3
”Men om det verkligen var svenska statens engagemeng i kriget i Afghanistan och dess förmodade samtycke till islamofobi som gav bränsle till Abdulwahabs ilska, varfär valde han då att attackera shoppare just under julhandeln?”
”Abdulwahabs hafsiga mordforsök representerar knappast någon antiimperialistisk eller antirasistisk kamp. Istället var det här en handling av en rubbad loser som kände sig kränkt, som var äcklad av den västerländska livsstilen och konsumptionssamhället.”
”Att attackera shoppare, festare och symboler för det moderna samhället har blivit något av självmordsbomarens trademark i västvärlden. I Storbritannien har islamister försökt spränga upp nattklubbar, shoppingcentrum och fotbollsstadium. I London, Madrid och Mumbai har resenerär fallit offer för islamistisk nihilism.”
”Enligt medierapporter jobbade Abdulwahab som skyltbärare på Drottninggatan. Stämmer detta så har han ju haft gott om tid att bygga up sitt förakt mot de tusentals konsumenter som vandrar upp och ner för gatan varje dag. Men den här typen av förakt är faktiskt inte nihilistiska galningar ensamma om att hysa.
Det är en rätt mainstream attityd i väst idag. Det mynnar inte från någon slags mystisk österländsk religion så mycket som från terndiga kolumnisters spaltar och från antikonsumptionsaktivister. Julhandeln är ju just den tiden på året som vanligt folk unnar sig själv lite extra lyx och flärd, då vi njuter av att spendera våra välförtjänta löner på presenter till nära och kära, då vi äter och dricker extra mycket – samtidigt som antikonsumptionsbrigaden skäller ut oss för den skada vi vållar oss själva och vår planet.”
Är du inte med dåligt korrekturläst överkonsumtionen, är du med terroristerna. Som en sönderdebatterad vän sa nyligen: ”sorry om jag låter bitter men det finns FÖR mkt idioti att kritisera just nu”.
PMA – för det lilla i vardagen
Snöstorm ute. Dystopiska hipsterholocausthäxor i lurarna. Religiösa dårar som spränger sig själva. Religiösa dårar på interweb. Religiösa dårar som ställer krav på saker som även påverkar oss som inte prenumererar på deras tomtetro. Religiösa dårar prick överallt.
Då omfamnar jag det faktum att Konsum i Midsommarkransen inrättat ett fullspäckat altare helgat åt veganismen. Konsumkudos.
Sedan omfamnar jag vår postbox i en euforisk yra, då jag fått ett julkort från Tredje Advent. Vid sidan om Bootleg-Bertil i Sundsvall, måste Tredje Advent äga den största samlingen filmade hardcorekonserter i hela landet. Kulturgärningkudos.
Det där är jag. År och plats okänt. Keps från Poison Idea. Tröja från Madadayo. T-shirt från Horimatsu. Fulblonderad hårman från Lejonkungens privata skärseld.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
.jpg)
