söndag 27 november 2011

Medelklasspunkposör, is I


Igår firade vi av Grundbulten in i döden. Det var en fantastisk kväll och precis det punkstök som mitt hardcorehjärta behövde efter att ha varit isolerat i en metalbubbla det senaste året. Samtidigt vore det förmätet av mig att säga att jag kommer att sakna stället.

Under det år Grundbulten existerade lyckades jag ta mig dit tre gånger totalt – inklusive den här helgen. Jag har missat många bra konserter. Det är ingens fel utom mitt eget. Mer om det senare.

Den senaste tiden har det, tack vare det oändliga internet, sipprat ut rejält bitterhet och besvikelse från de engagerade arbetshästarna bakom Grundbulten. Idéela krafter, det som är stommen i do it yourself-rörlesen motståndskraft, har saknats och ett fåtal fanatiker har slitit ut sig. Och nej, rent ekonomiskt har det inte heller gått runt. Som det står på hemsidan som info inför avslutningshelgen:

”Vi kommer behöva er alla för att kunna ro iland det här. Arbetskraft och pengar saknas, sopor och skulder finnes. December dedikerar vi till att återställa lokalen till befintligt skick. Mer info om arbetshelger kommer och vi hoppas att vi kan göra det tillsammans!”

Jag känner stor sympati med de som investerat svett och egna pengar i något som nu går åt skogen. Samtidigt är det svårt att bortse från att slutet var förutsägbart. Låt mig förklara:

Den här delen av punksfären är den mest obskyra. Det är hardcoremusik för människor som är hardcore. Och vi är inte många som frivilligt ställer oss i en mörk, svettig källare för att lyssna på något som för ett otränat öra låter som en väldigt arg person sparkandes oljetunnor nedför en ståltrappa. Som sig bör.

Jag skulle ljuga om jag förnekade att en liten, liten, liten del av attraktionskraften ligger i obskyriteten och exklusiviteten.

Men med det kommer även att det är ett mindre antal människor inblandade i vad vi löst kan kalla scenen. Och ju mindre skaran är, ju färre människor finns där som själva är villiga att hugga i. Ändå finns där inget egentligt intresse av att locka till sig fler. Att göra reklam för sin verksamhet? Nja. Helst inte.

Till ovanstående matematik tillkommer att scenen i sig går igenom trendkurvor, precis som alla subkulturer. DIY-punk är ibland mer populärt, ibland mindre. Ett exempel från nittiotalet: Oi Polloi och Counterblast drog sexhundra personer ut till Fullerstahuset i Huddinge. Idag, 2011? Inte en chans.

Och – här är kärnan i mitt resonemang – vi som var med då och som fortfarande älskar musiken och scenen och euforin och politiken och smutsen och sunket, vi har också numera arbetstider och förskolelämningar och förlorade sömntimmar att passa.

Du kan kalla oss posörer och du har rätt. Du kan kalla oss ”superfräsiga och punkiga medelklasshjärnor” och ha rätt även där, antar jag. Jag har tack vare mitt yrkesliv gjort en liten klassresa från arbetarklass/lägre medelklass, upp till helt vanlig svennemedelklass. Det är ett aktivt val jag gjort. Precis som det är ett aktivt val jag gjort att prioritera jobb och heteronormativ familj framför den äkta punklivsstilen.

De val jag gjort i livet gör att det tär på krafterna att lägga femtio minuters kommunalt resande enkel väg, på att åka ut i ett industriområde i Bromma för att se ett vitryskt crustgrindband som går på scen halv tolv, vilket gör att det krävs taxi för att ta sig hem mitt i natten. En tisdag.

Igår pallade jag inte ens vara kvar och se Mob 47 som gick på klockan två på morgonen. Och då var det ändå lönelördag och upplagt för fest.

Jag orkar helt enkelt inte. Och jag vet att jag inte är ensam om den inställningen bland Stockholms punkmellanskikt på väg mot de fyrtio basten. Det är helt i sin ordning. Den äkta punken med dess nitade livsstil hör ungdomen till, så länge faktorerna för arrangemang är så otillgängliga som de jag just räknat upp .

Vi andra förblir posörer.

Men det kanske inte går att bli fullt så bitter på posörerna som väljer att hänga i stan, istället för precis mitt ute i ingenstans, de få gånger som möjligheten att rumla runt och lyssna på punk ges.

Medelklassen bär patronbälte.


Mannen på bilden har inget med det här inlägget att göra, förutom att han har oklanderlig smak i musik och mode.

Soundtrack: ”Many wonder about the meaning of life (1993-2000)”, av och med Burning Kitchen.

13 kommentarer:

Aron T. Aronsson sa...

Om du vill kalla dig punkare borde du verkligen länka till

http://punkochoi.blogspot.com

Inte medelklass, men bra!

138, a.k.a. CRJ sa...

Aron: Varje gång jag är inne på den sidan, vilket händer då och då, så påminns jag ännu en gång varför jag verkligen inte gillar oi och skinheads. Skönt att översta inlägget så bra dessutom fångade upp just varför. Att prata om politiskt korrekta led som tvingar folk att ta avstånd mot rasism, är… ja. Just det.

Så, tyvärr. Men tack för tipset ändå.

Anonym sa...

DIY-scenen fungerar väldigt bra här i Malmö. Utkanten fungerade väldigt bra, innan de blev av med kontraktet. Anarkopunkkollektivet Maskineriet är på uppgång. Jag är inte insatt i hur det fungerar i Stockholm, men jag vet att Utkanten hade bra spridning på sina arrangemang och det kanske viktigaste receptet till framgång var mångfalden. Istället för att ha ett strikt spelställe för HC-scenen så anordnades workshops, forskningsavdelning, olika klubbar etc. Det kändes verkligen som ett hus för alla, trots vissa etikett-regler (ingen rasism, sexism, homofobi, inte skriva "klipp fittan" på väggarna). Förutom Utkanten och Maskineriet finns ju Kontrapunkt, som har ett egentligt syfte, dvs att främja subkultur och vara ett utrymme för subkulturella aktiviteter. Det kanske är den bredden som saknas i Stockholm. Sedan har ju det geografiska läget såklart viss betydelse, som du skriver. R.I.P Grundbulten.

En Martin sa...

”Superfräsiga och punkiga medelklasshjärnor” ger ett sökresultat, hit. Vem har sagt det?

Jag var en av det hundratal som vände i dörren men helt klart den enda av dessa som gick och såg Atari Teenage Riot istället (det var okej, saknade kanske 2 av de fem låtar jag verkligen gillar). Synd att få veta att man hade kanske kommit in vid ett-tiden... men det är inte bara medelklassen som gärna går och kojar.

Hmmm, alltså. De opolitiska och de högerextrema skinsen, varför vara emot att de slåss mot varandra för att sedan låta Blitz-pastischbanden frodas på scenens grav så fort den dött. . .

Dani sa...

Hej Christoffer, kul att du kom. Jag tror att många känner som dig, men långt ifrån alla skulle hålla med om att det så exklusivt och obskyrt. Under det här knappa året har över hundra band spelat hos oss, många av dem hade inte ens åkt norr om Köpenhamn om inte Grundbulten funnits. Många band har vi också fått säga nej till för att vi inte trott att det skulle dra ut tillräckligt mycket folk. Några få har vi bokat just på grund av deras obskyritet. Att till exempel sätta upp balkans största punkband en söndag kändes helt rätt. Samma ansvar och glädje kände vi över att kunna sätta upp ett statshatande punkband från Israel. Möjligheten att göra arr som inte hade kunnat göras på Debaser eller nån av innerstans krogar är en av anledningarna till att vi startade Grundbulten. Något vitryskt band har vi mig veterligen tyvärr aldrig fått möjligheten att sätta upp.

Sedan vi började med medlemslistor i april i år har vi fått över 1700 medlemmar. Många har kommit bara för enstaka spelningar, några få har kommit på varje arr. För mig har det känts som att det finns ett otroligt sug efter den här typen av arrangemang, även om jag är en av dem som också klagat över att för få velat vara med och driva. Jag tror att kärnan i det problemet ligger i att man måste jobba på att vara inklusiva. Det har vi misslyckats med, för det tar tid och energi och där hamnar man lätt i en ond cirkel.

Under helgen fick jag ändå känslan av att en levande punkscen är extremt viktigt för lång många fler än den medelmåttiga punkaren med patronbälte. Idag kommer det inte 600 personer på en spelning, men i helgen kom runt 300 personer som kom in, många fick vända på gården för att det blev fullsatt på 40 minuter. Nästa gång någon sätter upp en diy-spelning kanske det kommer 600 personer. Men vi måste jobba för att skapa det intresset, och det tar tid.

Jag förstår att den tiden och energin är svår att samla hos personer som har familj och jobb. Av oss tio som varit involverade i Grundbulten från början har fem barn, alla är närmare 30 år, alla har betalda heltidsjobb och minst en timmes resväg till Grundbulten. Utöver oss har extremt duktiga ljudtekniker valt bort betalda jobb för att obetalt komma och sköta ljudet hos oss, ofta efter sina betalda spelningar och många, om ändå inte tillräckligt många, har valt att komma och jobba på bulten istället för att gå till Debaser. Det här året har gjort mig bitter, men det har samtidigt gjort mig totalt övertygad om att det här inte är slutet på en diy-scen i Stockholm.

Anonym sa...

Det hör till att bli bitter av att driva någonting som man tycker att andra borde uppskatta mer. Drev upp Skylten från mitten av 80talet till '92 då jag pga ren glömska fick bekosta Fugazi's gage ur egen ficka och inte en jävel ställde upp. Men när jag ser tillbaka på det hela och vet att jag dragit band som: Extrem(Österrike), gräddan av dåtidens svenska punk/hc band, Scream, Zero Boys, Devil Dogs, Fugazi mfl till lilla Linkan blir jag jävligt stolt. Fast ingen vet ju att det är jag och en till som stod för grovarbetet :).

Johanna sa...

Tror vi i Göteborg har mycket att tacka de outtröttliga eldsjälarna bakom Truckstop Alaska som krossar i princip varenda helg! Sedan ska man ju inte glömma Härden, Koloni och fd Underjorden. Allt är väl inte punk förvisso men en jävla massa ideelt slit för människor som tjänar marginellt (om något) på det. Man känner sig tacksam och nästan lite bortskämd!

Kjelle sa...

Till: En Martin och övriga undrande.
”Superfräsiga och punkiga medelklasshjärnor” - de va som ja de.
Annars så har Dani sagt dem bästa russinen ur Grundbulten-kakan.

Ska sova på en analys och återkommer.

Men kul att du kom, och även ni övriga som vart hos oss.

Anonym sa...

@ Anonym - Jag tillsammans med några kompisar köpte tågbiljetter till den spelningen med Fugazi, bara för att få vända och åka hem till sthlm direkt. Vi hade ju sett dom i Gävle dagen innan så det var skönt att vi inte chansade på enbart LKPG-spelningen.
Ska även tacka för Zero Boys-spelningen. Många bra band på den spelningen.

Joso sa...

Så som passivt bidragande till Grundbultens död (tillhör någon sorts målgrupp, var där en gång) så tror jag att det finns någon sorts gräns för hur off ett ställe kan ligga.

Att otacksamhet är världens lön får man nog bara tugga i sig om man vill vara en sån som får saker att hända. We're not the first, I hope we're not the last...

Anonym sa...

@Anonym det var ju synd att det blev så. Det var som att hela skiten bara föll i bitar bara för att inte jag var där. Alla vart total förvirrade. "Fugazi är bokade och han är inte här. Vad gör vi? Ok, inget.".

@Joso "Att otacksamhet är världens lön får man nog bara tugga i sig om man vill vara en sån som får saker att hända." exakt så.

Bitterhet är en bra drivkraft. Utnyttja den.

Bastard Winds sa...

Josa!

"Så som passivt bidragande till Grundbultens död (tillhör någon sorts målgrupp, var där en gång) så tror jag att det finns någon sorts gräns för hur off ett ställe kan ligga."

+10 000

Per sa...

Malmöbor(Och delvis göteborgare) fattar inte detta med avstånd. Att resa till en spelning i en Stockholmsförort är som att åka till Helsingborg(Alingsås för göteborgarna) i tid, minst. Och kostnaden för mer centrala lokaler är hög. Tur för Tokholm att 44an finns.

Fan, vad jag längtar tills min klassresa är fullbordad. Gött att kunna lalla runt med nitbältet både på grindspelning och ingenjörskontor.