Döden (på larviga fötter)

Autentisk konversation i en anrik musikstudio, för dagen konverterad till tv-studio av ett produktionsbolag. Klockan är cirka 09.38.

Jag: Tänker du ofta på döden?

Praktikant född på nittiotalet: Eh. Nej.

Jag: Det borde du kanske börja göra.

(en liten stund senare)

Praktikant född på nittiotalet: Meh! Åh! Varför är mina strumpbyxor prickiga? Kolla, de är alldeles fläckiga här och här.

Jag: Får det dig att tänka på döden?

Praktikant född på nittiotalet: Eh. Nej.

Jag: Tänk om.

Under hela konversationen sitter Gustav och söker fakta om självmordsstatistik på internet, efter att praktikanten född på nittiotalet dragit till med att styva tio procent av Sveriges befolkning tar livet av sig. Varje år.

Gustav kommer fram till att Litauen leder den europeiska ligan.

Allt detta startade efter att jag konstaterat att det är en generationsfråga att ingen av dem kan relatera till vare sig Neneh Cherry eller ”Buffalo stance”, medan jag i min tur aldrig hört Adele.

Och är rätt nöjd med det.

Soundtrack: ”Dopesmoker”, av och med Sleep, efter att ha köpt flygbiljett till Roadburn 2012 för sexhundrasextiosex kronor.

Jag: Älskar du Sleep?

Cornelia: Nej.